Stora är dom inte i förhållande till allt blad- och lövverk omkring dem, men ändå ser man dem om man bara gör ett ögonkast åt rätt håll. Fattar inte hur det kommer sig att dom hittar hem till oss och vår Buddeleja. Den växer ganska trångt mellan vår vinranka och björnbär och äppleträd. Vi har inte sett till dom färgglada varelserna tidigare i sommar, men nu när det blommar i rätt planta då kommer dom. På bilden kan du skymta ett par stycken men ofta är dom ganska många som fladdrar från klase till klase och blomma till blomma. Fantastiskt vackert att se och undra över – Hur kom dom på att den blomman fanns just här? Vad består dragningskraften av och hur når den fram ?
Jag vet, det finns förklaringar till det hela. Fantastiskt är det i alla fall.
Det här med dragningskraft och reaktionen på den berör ju hela livet och på många områden. Våra intressen och hobbyn och talanger och allt – styr ju vad vi väljer och hur vi lever. En del av oss har specialintressen och andra har bredare spektrum, men det finns alltid nåt som har en speciell dragningskraft på oss. Nåt som vi bara inte kan låta att bry oss om.
En del av oss blir samlare och får hyllor och lådor och garderober och förråd fyllda med en viss sorts prylar och jagar alltid vidare för att hitta mer av samma sort. Tänk den antikintresserade som nosar igenom varenda loppmarknad som finns i hopp om det stora fyndet.
Inredning och prylar hemma kan säga ganska mycket om dig som person. Hemma hos oss är det gott om bokhyllor och ganska trångt i dem vi har – ändå så köper vi böcker igen och igen…
På ett djupare plan – i vår tankevärld vet vi också vad det är som har dragningskraft hos oss. Det vi letar oss fram till i våra funderingar om livet och livets mening. Vad vi tycker är värt att ta tag i och behålla och vad vi kan skrota direkt när tanken av en eller annan anledning dyker upp.
För mig både i yrkesliv och privat är det frågan om Tro och Gud som är viktig. Intresserad av allt som har med tro och liv att göra. Jag har ett litet krucifix vid mitt arbetsbord – symbolen för min tro. Det ser ut så här.
Det här hade mamma i sin handväska. Hon jobbade sena nätter på hotellet i stan och ibland när hon tog sig hem sent på natten och det kändes osäkert och otryggt så tog hon fram det och höll det i handen på hemvägen och kände en trygghet i den enkla handlingen. Dragningskraften som i praktiken förenade himmel och jord fanns där och hon hittade rätt på osäker väg. Det går att hitta vägmärken i en osäker tillvaro. Det finns en doft av ”himmelrik” mitt i all trasighet.
Som Amiralen hittar fram till blommans nektar och liv så kan vi hitta fram mitt i vår vilsenhet. Det finns en gammal psalm av JO Wallin som berättar lite om det i en strof som får avsluta mitt inlägg denna gång.
Jag ser Han spår varhelst en kraft sig röjer. en blomma doftar och ett ax sig böjer. Uti den suck jag drar, den luft jag andas, Hans kärlek blandas.
Hasses Blogg 