Vi fick en hel drös med gamla tidningar enligt den du ser här ovanför. Ingrids hemstads tidning med lite intressanta nyheter från Åmål. Ingrids bror var och hälsade på och hade med sig dessa papperstidningar som han i sin tur fått i andra hand från en vän och nu blev det vår tur att bläddra.
Den tidigare redaktören numera krönikören Sune Tholin hade en skön krönika med rubriken: Högaktning även mot fähund. Det måste man bara läsa tänkte jag och så blev det.
Vi har alltid hälsningsfraser som avslutar våra brev och meddelanden.. Ännu i början av 60-talet var den avslutande frasen i våra officiella brev minst ”Högaktningsfullt” eller med utmärkt högaktning, visst kommer jag ihåg det. Från början av 70-talet kunde man skriva ”med vänlig hälsning” allt i Bror Rexeds du-reform-anda.
Riktigt hafsigt har det blivit på senare år när man inte ens orkar skriva ut orden utan bara förkortar Med vänlig hälsning, M VH enkelt och vanligt. Allt skall gå snabbt. Krönikören avslutar sin krönika med den dag banden på kransen vid begravningar skriver ESH i stället för En sista hälsning. Nu orkar vi snart inte ens förkortningar utan nu blir det dom här i stället.
Ett antal bildbokstäver kommer i brevet på nätet. Vet inte om jag blir så mycket piggare och gladare av att få en eller tio glada gubbar i rad som avslutningsfras i det meddelande jag får. Hur mycket empati kan man känna av i tio knapptryck. Betydligt roligare är det nog att få hela skrivna ord – obs inte förkortningar- som någon har gett sig tid att skriva till just mig eller dig.
Omsorg av personligt slag och lite värme i ansträngningarna det innebär att skriva ett antal bokstäver kan kanske göra vår dag lite ljusare och bättre.
Hasses Blogg 