DET HÄR MED KYRKOFRID !!??

Debattens  vågor  går  rätt höga just nu när  det gäller polisens ingripande på ett kyrkligt läger och bortförandet av två familjer med barn från lägret till förvar för utvisning senare. Kyrkofriden åberopas och man upprörs över ingripandet. Polisen å sin sida säger att det inte finns nåra fredade områden  för polisingripande och lagförande.  Man hänvisar också till att man lyckades få nåra personer som inte hade rätt att vistas i landet. En lyckad insats med  30 poliser  och två hundar.  Allt inför en  rädd och osäker publik med flera barn  som fick se det hela.

Jag kan inte hjälpa  det men jag blir fundersam inför hela agerandet

Må så vara att  det inte finns en officiell kyrkofrid som fredat område i Sverige. Men det tycks mig  som om det finns en hel drös med ”fredade” områden där polisen inte kan gå in och göra ingripanden. Tänker på de  zoner i  förorter där  man inte ens kan gå in med blåljuspersonal för att rädda liv eller egendom. Hur vore  det med minst 30 poliser  och två hundar i såna kvarter. Kanske skulle man hitta mer än  ett par stillsamma familjer på de områdena. Kanske till och med  folk med vapen i hand eller  narkotika  till salu hos en annan grupp av människor som inte har rätt att  vistas och ännu mindre att sätta regler  för  de områden där  de finns. Något  måste  ju göras för  dem som bor i dessa områden  och inte alls vill ha den typen  av ”alternativt samhälle” Det är  möjligt att det behövs mer än  30 poliser för  den uppgiften men då får  vi väl fixa det. Vi kan inte ha ”fredade områden” eller  no-go-zoner hur  länge  som helst.

Tycker nog att det är tokigt att lägga insatsen på ett kyrkligt läger där man levde i frid och gemenskap  och hade en gnutta andrum i en trasig värld. Jag är  rätt sorgsen besviken  och ilsk även om det inte syns i texten och orden, men känslan invärtes  undrar vart vi är  på väg. Verkar inte räcka med att tänka i sekulära banor, det måste nog till lite mer av empati och  tro, både på läger  och i förorter.

Annons

Högaktnigsfullt var underskriften på brev..

Vi fick en hel drös med gamla tidningar enligt den du ser här ovanför. Ingrids hemstads tidning med  lite  intressanta nyheter från  Åmål.   Ingrids  bror var och hälsade på och hade med sig dessa papperstidningar som han i sin tur fått  i andra hand  från en vän och nu blev det vår tur att bläddra.

Den tidigare  redaktören  numera  krönikören Sune Tholin hade en skön krönika  med rubriken: Högaktning även mot fähund. Det måste man bara  läsa tänkte jag och så blev det.

Vi har alltid  hälsningsfraser  som avslutar våra brev och meddelanden.. Ännu i början av 60-talet  var den avslutande frasen i våra  officiella brev minst  ”Högaktningsfullt” eller med utmärkt högaktning,  visst kommer jag ihåg det. Från början av 70-talet kunde man skriva  ”med vänlig hälsning” allt i Bror Rexeds  du-reform-anda.

Riktigt hafsigt har det blivit på senare år när man inte ens orkar skriva ut orden utan bara förkortar Med vänlig hälsning, M VH enkelt och  vanligt.  Allt skall gå snabbt.  Krönikören avslutar sin krönika  med  den dag  banden på kransen vid begravningar skriver ESH  i stället för  En sista hälsning. Nu orkar vi snart inte ens förkortningar utan nu blir  det dom här  i stället.

Ett antal  bildbokstäver kommer i  brevet på nätet.  Vet inte om jag blir  så mycket piggare och gladare av att få en eller tio  glada gubbar i rad som avslutningsfras i det meddelande jag får. Hur mycket empati kan man känna  av i tio knapptryck. Betydligt roligare är  det nog att  få hela  skrivna ord – obs inte  förkortningar-  som någon har gett sig tid att skriva till just mig eller  dig.

Omsorg av personligt  slag  och lite  värme i ansträngningarna  det innebär att skriva ett antal bokstäver kan kanske  göra vår dag lite ljusare  och bättre.

Krukmakarens verk !

Sitter  och grunnar lite grann inför  söndagen i kyrkan. Texterna  för predikan handlar om våra olika gåvor  och   möjligheter. Nådens  gåvor med exempel ifrån 1 Korintierbrevets  12 kapitel där en del av dem räknas upp. visdom, kunskap, profetisk gåva, och många fler. Mitt i mitt grunnande så ser jag den här  gamla  krukan  – har inget samband med söndagen  det bara  glimmade till och blir nu   nåra  bloggrader.

Om jag inte kommer fel ihåg så fick mamma den här lilla  krukan  med  underliggande ring (som man skulle ha på huvudet när man bar vattenkrukor) av en somalisk musiker  som spelade på Stadshotellet i Jakobstad  där mamma jobbade.. En fin liten pjäs och en tacksamhetens gåva till mamma.

Jag tog den i handen och hamnade i bibelorden i Jeremias kapitel 18 där han fick i uppdrag att gå till krukmakarens hus  och se honom arbeta  med leran. Där  står  ungefär  så här:  Om kärlet som krukmakaren höll på ett göra  misslyckades i hans hand, så började han om igen och gjorde därav ett annat kärl  så som han ville ha det gjort. Kloka  ord för oss alla  som kan misslyckas ibland eller bara känna oss misslyckade.  Det finns en mening med våra liv och Han som skapat meningen Han ger aldrig upp, utan börjar om igen  och skapar nytt också i det vi ser  som misslyckande. Jag behöver inte  göra  nåra tillägg till det.

Men jag vet att du finns  som behöver de här orden just nu för att du inte skall ge upp utan våga  börja  om igen. Jag bara vet att jag måste lägga ut detta enkla  inlägg just nu och till dig.

Våga leva  och var  inte rädd – min bön följer  dig för trygghet och vila.

DÅ VINGARNA BÄR…..

Om du har sett den här  bilden  den senaste dagen så har du fått en aning om vad jag har sysslat  med i veckan som nu snart är slut.

Jag har varit på Gullbrannagården och jobbat med lite  bibelstudier  för  dem som inte direkt platsat  på Tonårslägret med ett tusental ungdomar som också pågått under veckan. Sveriges  största kristna  ungdomsläger faktiskt. Jag  har varit tillsammans med en liten grupp varje  förmiddag och vi har ägnat oss åt Markus  evangeliet – nåra  kapitel och vad det kan betyda för  vårt liv i dag.

Vi hann inte längre  än till de fem första kapitlen  och sen nåra valda stycken som komplement. I den sista samlingen hade jag med mig  den tavla  du ser på stolen. Jag gjorde  den för  många år sen men har den kvar. I närbild ser den ut så här.

Det är ett ganska  stormigt hav  och motsvarande  himmel, men det går ett stråk av stillhet genom allt- som bär  den fågel som brett ut sina  vingar och vilar där.

Ungefär i samma period  som tavlan kom till var jag med och skrev nåra  sånger till en liten musikal. Den sista sången där   har temat  – När  vingarna bär. Först beskrev musikalen det normala livet, sen kom det svåra  som hotade allt normalt och efter  det upplevelsen av Guds  närvaro  och lyftningen till en ny dimension.  Refrängen lyder  i en variation så här.

Det kommer en dag då vingarna bär, en dag då du blir den människa du är. En skapelse formad av Mästarens hand, med hem för  din ande i evighetsland.

Verserna beskriver olika livsbilder  och så svarar refrängen med lite olika variation på versens fråga eller beskrivning Kanske  så här

Ibland gnager tvivlen på vardagen hål. Du reagerar och ingenting tål. Du surar och tjurar blir butter och tvär  och blir nån helt annan person än du är

Det kommer en dag då vingarna  bär en dag när du blir den människa du är. Ett solstänk i ögat från himlens land och slösande rikedom i kupad hand.

Bibelorden vi tog till oss under dagarna talade om att det trots allt finns  en framtid  och ett hopp. Våga  se fram emot den där  stunden  när man på nytt upplever att VINGARNA BÄR.

12  fiskarpojkar och nån  från tulltjänsten och nån politiskt aktiv (seloten)  och nån som knappt vågade tro förvandlade inom nåra årtionden vägen för en hel värld med tro och liv. Och det  glädjens budskap dom gav ut har nått miljarder in i vår tid och är vingar som bär för människor över hela  vår jord också i dag.

Det finns ett himmelskt vinddrag som får  också dina  vingar att bära genom storm och vågor.

 

Åldersfixering eller bara en siffra ?

Oftast när  det berättas om någon som  handlat på ett eller annat olämpligt sätt så innehåller beskrivningen en siffra om ålder. 23-åringen  eller 55-åringen som anklagas  för eller vad det nu kan vara – man har inte  namnet eller kan inte utge  det eftersom förundersökningens  sekretess gäller – man får  lite klass på det hela genom åldern.

Är en människa bara sina år kan man undra ibland. Jag gör lite tidningsklipp ibland  och så ligger dom kortare eller  längre tid i mitt fack för  sånt jag vill återvända till. En del klipp blir kvar  en kortare tid och andra lite  längre. Rätt många har handlat om ålder  och åldersdiskriminering av olika slag. Undrar ibland  om det är  fult eller kanske farligt att bli gammal.  När  är man gammal – det verkar som om man blir det tidigare  och tidigare trots att vi blir  friskare  och lever längre.  Bloggare kan vara 100 år gamla i dag.

Jag har ett klipp som ligger kvar sen juni månad. Det är  en pastor – Ulf  Sundkvist – krönikör i tidningen Dagen som skrev med rubriken  Snart 55 – passé? Han berättar om en period i sitt liv när han inte visste om han skulle orka fortsätta  som pastor eller byta  jobb – helt  och hållet. Skriver om  sin brottning med problemet och just detta med att känna sig passé vid  55 års ålder. Det hela  slutade med  märkliga vägar till en  god fortsättning i pastorsjobbet.

Jag känner så väl igen mig själv i krönikan eftersom också jag haft en period med samma kamp då inte åldersrelaterad utan mer av andra skäl. Jag kom också tillbaka på pastorsbanan och är  kvar där  – TROTS min ålder. Men jag hör dagligen och läser  om och om igen om människor som passerat bäst-före-datum men inte sin sista förbrukningsdag.

Läser jag annonser om  lediga platser i snart sagt vilken bransch som helst så söker man en 25 – 30  åring med kunskaper  och livserfarenhet som en  som varit med mycket längre. – helt enkelt  en person som absolut inte kan finnas. I alla sammanhang skall det vara yngre  och yngre personer som kan kliva ut ur – TV-rutan och synas  och finnas. Det offentliga ansiktet skall  vara ungdomligt och vackert eller stiligt och just  TV-mässigt. Rynkig hud  och silvergrått hår  är passé.

Upplever ändå i mitt eget fall att det är just erfarenhet av livet och allt det fört med sig  som räknas  och är  viktigt för  de människor jag möter.  Vet inte om det är  så, men jag kanske  bara är  lyckligt lottad och att jag har fått förmånen att dela med mig av vad livet gett mig genom åren.  En livskamrat  som jag varit tillsammans med på smaragdbröllopsnivå, och delat  det enkla  och det svåra på ett fantastiskt sätt. Mött människor i hela mitt pastorsliv med  glädje  och bekymmer och fått dela livet och vardagen med många i kyrka och församlingsliv. Mött  personer som letat efter en tro och ett liv och fått vara vägvisare i många fall genom  själavård, bön och bibelord. Enskilda möten  och gudstjänster, studie  och samtalsgrupper, undervisning för unga  och gamla, ja  allt det där  som ingår i en pastors tjänst. Har nu en deltidstjänst  som vakanspastor och får vara med där på olika sätt. Har precis haft en tre dagars målarkurs där  vi gjort ett 50 tal konstverk  (13 personer har deltagit) Fortsätter och möter  personer med dom stora livsfrågorna och får vara stöd och hjälp på många sätt. Kalendern  rymmer ganska mycket viktiga saker och  möten. Jag finns inte  i dom stora konferenserna och mötena, jag är  nog mera  en ”landsortsprelle” med vardagliga ord och liknelser ur vår egen vardag. Jag tror inte att man går i pension i en pastors  uppgifter. Jag vill   inte vara ”passé” trots att jag fyller 78 i höst.

Livet är  så stort och meningsfullt och Gud finns där mitt i vardagen även om han måste gå med oss också till Vårdcentralen och Apoteket ibland. Var bäst-före-datum finns är  inte det viktiga det är  NU  som gäller – en  liten bit i taget.