Var det bättre eller sämre förr ?

Jag kan faktiskt inte bestämma  mig för  vilket. Det kan bero på att mitt liv har varit så fullt av kontraster i allt. Finland  och Sverige hade ju helt olika standard i min barndom. Dessutom präglades en del av min barndom   av krig och kris och mycket enkla  livsvillkor.

Tänker ibland att jag borde sätta mig ner och skriva eller berätta på något sätt för barn  och barnbarn och ev andra intresserade men det får ju inte plats så mycket berättelse i 140 tecken som kanske är  det man maximalt läser i dag.

Nåra  glimtar ska jag  på försök ge dig här. Den första bostad jag kommer ihåg är den här – den nedersta bilden

Hindrikas  Värdshus i Bennäs ( 1 mil från Jakobstad) Vi hade en etta med kök som du anar i dom två fönstren på gaveln. Primitivt var det med utedass  och kakelugn och vedspis och brunn. Kor i ladugården  och två hästar i stallet. En stor svart hingst  som hette Putte och togs ut  i kriget  och en godmodig Virma  som blev kvar hemma.    Sen flyttade vi till Tallbacka  som var ett  lagom stort  hus och där  vi hade ett får  som hette Augusta precis  som mamma och som rymde till Skomakarbacken ganska regelbundet.

Fyglarmen tonade ibland och mamma var Lotta och bevakade luftens vägar från tornet vid Samlingshuset Minnena  från den här  tiden är lite sporadiska, men en del sitter kvar. En dag stod  det en psykiskt störd kvinna  utanför vår  port, med yxa i hand och hotade oss och jag minns att farmor och jag låste alla dörrar och stod på  andra  våningen och väntade ut kvinnan.

Fåret skulle slaktas när  vi flyttade till stan men vi orkade inte äta  det så pappa bytte  köttet mot fläskkött i stället.  Såna  detaljer har etsat sig fast i minnet.

Sen flyttade vi till det  hus du ser överst på bilden – Kristinegatan 19 B inne  i stan. en etta igen  och farmor flyttade med oss och bodde i köket och mamma ,pappa  och jag i rummet. Lika primitivt boende som det var på landet, men nu hade vi en kallvattenkran i köket och en kopparbehållare i vedspisen där man kunde  värma vatten. Här kom krisen och kriget ännu närmare med bombanfall över stan och skyddsrum och mörkläggning som jobbiga  minnen. För att inte  tala om att man var tvungen att sova med underkläderna på, inklusive dom långa stickade och stickiga strumporna  som tanterna  i Lövö stickat. Lång promenadväg till skolan blev det och jag vet att jag gick omvägar runt vissa kvarter eftersom jag var finlandssvensk -hurrinpentu – och kunde bli nerslagen av dom helfinska barnen. Språkstriderna mellan svensk  och finska  blommade  för fullt.

Men på denna bild sitter mamma, pappa och jag i godan ro i vår  allmogemöbel – pirtti- som kommit till familjen på märkliga  vägar- kanske bäst att dom blir  dolda.

Jag minns  mörkläggningen som skrämmande och så småningom  tyskarnas returmarsch på vår gata . sårade  och trasiga.

En liten go historia kan du få. Det var ju ransonering och man hamstrade vad man kunde. Mamma åkte med mig tillbaka till Bennäs  och hennes väninna Tekla och hamstrade mjölk. smör  och kött. Vi reste med tåg till Bennäs och på hemvägen var det kontrollanter som skulle ta  allt som var hamstrat. Men när  dom kom till mamma  och hennes väska  som var sprängfylld med varor så tittade hon på kontrollanten och sa: Hördu om du kommer till mig på Hotellet så kan du nog få en riktig sup! och det blev ingen kontroll utan ett litet informellt möte på Hotell Central som var mammas arbetsplats.

Då var det kris  och krig, men under min tidiga tonårstid blev det annorlunda, när vi blev grannar med  familjen Nars -plastindustri – och Pelle blev min bästa vän. Då blev det somrar i deras fantastiska hus  på Mässkär. Båt och bilresor som jag aldrig kunnat drömma om. Till ex Buick super eight dynaflow  tror jag lyxåket eller  dollargrinet  hette.

Prata om kontraster. Kanske  skulle man berätta och bevara.  Tacksam för  att livet faktiskt inte bara är  kriskuponger eller en biljett om halsen som det kunde ha blivit för mig med 70.000 finska barn som kom till Sverige. Min resa blev inhiberad i sista stund.

Till sist en bild på en del av svärfars kriskuponger – dom fanns  ju också i  Sverige.

 

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s