Reklamens ”makt”!

Jag trodde knappt att det var sant eller ens möjligt men nu får jag ändra uppfattning. Jag har fått en ny T-shirt  med  specialtryck och har testat den och ser att det funkar. Det här är framsidan.

och det här  är  ryggen.

Det är  inte så att ett tröjtryck automatiskt leder till samtal. Jag trodde  inte att det skulle bli så heller, men jag hade fel. Det gjorde det och det fanns möjlighet till vidare samtal med  människor jag aldrig träffat eller pratat med förut.

Hade  jag haft den tröjan på mig för bara nåt år sen så kanske folk hade fnyst lite eller inte reagerat alls. Kanske till och med tyckt  att där går en sån där  religiös  knäppskalle, men nu var det alltså en nyckel till kontakt  och fortsatt samtal.

Svårare än så är  det  inte att komma in på livsviktiga  frågor. Ser fram emot hur det skall bli dom närmaste dagarna när  jag  kommer att vara ute  som ledare  för  målar dagarna här  i Gullbranna. Tretton deltagare kommer att måla i tre dagar och det  brukar bli ett femtital nya  tavlor med  skiftande motiv.

Lägger nåt exempel  från förra  sommaren  här.

Återkommer med lite tavlor  när  färgen hunnit torka på det som produceras denna  gång.

Njut av typisk svensk sommar till dess. Jag ser fram emot  både tröjtryck och tavlor här på hemmaplan.

Annonser

Lägerbilder från Gotland !

Sommarläger har väl väldigt många av oss varit på – hur många  jag själv varit med  om har  jag igen som helst koll på. I förenings  och frikyrkliga  miljöer var det en självklarhet. Sommarkollon av olika slag  fans  det ju också. Såg häromdan att en av mina  vänner Tomas Boström  förberedde sig för  läger på  Norrlanda  ute på ”öin.” Det gav mig anledning att titta lite i min ”historiebok” foton i massor. Hittade lägerbilder från Norrlanda – sådär  60 år gamla. Det kan ju vara roligt för dig på Gotland eller nära band dit att  se om du känner igen nåra deltagare eller ledare. Skärpan är inte den bästa men du kanske kan hitta nån bekant i alla fall. Håll till godo med de gamla  lägerbilderna.

Kanske  hittade du nån av dem som var med då i din gemenskap.

För  dig som inte har Norrlanda minnen, kan  det kanske leda in dig att komma ihåg just dina  läger och dina  kompisar och vad det fick betyda för dig då. Upplevelserna finns där  och fortsätter för den generation som nu upplever sommar  och läger.

Hör  gärna av dig m du har haft glädje av det som bilderna  beskriver. Ha den fortsatt skön sommar.

Var det bättre eller sämre förr ?

Jag kan faktiskt inte bestämma  mig för  vilket. Det kan bero på att mitt liv har varit så fullt av kontraster i allt. Finland  och Sverige hade ju helt olika standard i min barndom. Dessutom präglades en del av min barndom   av krig och kris och mycket enkla  livsvillkor.

Tänker ibland att jag borde sätta mig ner och skriva eller berätta på något sätt för barn  och barnbarn och ev andra intresserade men det får ju inte plats så mycket berättelse i 140 tecken som kanske är  det man maximalt läser i dag.

Nåra  glimtar ska jag  på försök ge dig här. Den första bostad jag kommer ihåg är den här – den nedersta bilden

Hindrikas  Värdshus i Bennäs ( 1 mil från Jakobstad) Vi hade en etta med kök som du anar i dom två fönstren på gaveln. Primitivt var det med utedass  och kakelugn och vedspis och brunn. Kor i ladugården  och två hästar i stallet. En stor svart hingst  som hette Putte och togs ut  i kriget  och en godmodig Virma  som blev kvar hemma.    Sen flyttade vi till Tallbacka  som var ett  lagom stort  hus och där  vi hade ett får  som hette Augusta precis  som mamma och som rymde till Skomakarbacken ganska regelbundet.

Fyglarmen tonade ibland och mamma var Lotta och bevakade luftens vägar från tornet vid Samlingshuset Minnena  från den här  tiden är lite sporadiska, men en del sitter kvar. En dag stod  det en psykiskt störd kvinna  utanför vår  port, med yxa i hand och hotade oss och jag minns att farmor och jag låste alla dörrar och stod på  andra  våningen och väntade ut kvinnan.

Fåret skulle slaktas när  vi flyttade till stan men vi orkade inte äta  det så pappa bytte  köttet mot fläskkött i stället.  Såna  detaljer har etsat sig fast i minnet.

Sen flyttade vi till det  hus du ser överst på bilden – Kristinegatan 19 B inne  i stan. en etta igen  och farmor flyttade med oss och bodde i köket och mamma ,pappa  och jag i rummet. Lika primitivt boende som det var på landet, men nu hade vi en kallvattenkran i köket och en kopparbehållare i vedspisen där man kunde  värma vatten. Här kom krisen och kriget ännu närmare med bombanfall över stan och skyddsrum och mörkläggning som jobbiga  minnen. För att inte  tala om att man var tvungen att sova med underkläderna på, inklusive dom långa stickade och stickiga strumporna  som tanterna  i Lövö stickat. Lång promenadväg till skolan blev det och jag vet att jag gick omvägar runt vissa kvarter eftersom jag var finlandssvensk -hurrinpentu – och kunde bli nerslagen av dom helfinska barnen. Språkstriderna mellan svensk  och finska  blommade  för fullt.

Men på denna bild sitter mamma, pappa och jag i godan ro i vår  allmogemöbel – pirtti- som kommit till familjen på märkliga  vägar- kanske bäst att dom blir  dolda.

Jag minns  mörkläggningen som skrämmande och så småningom  tyskarnas returmarsch på vår gata . sårade  och trasiga.

En liten go historia kan du få. Det var ju ransonering och man hamstrade vad man kunde. Mamma åkte med mig tillbaka till Bennäs  och hennes väninna Tekla och hamstrade mjölk. smör  och kött. Vi reste med tåg till Bennäs och på hemvägen var det kontrollanter som skulle ta  allt som var hamstrat. Men när  dom kom till mamma  och hennes väska  som var sprängfylld med varor så tittade hon på kontrollanten och sa: Hördu om du kommer till mig på Hotellet så kan du nog få en riktig sup! och det blev ingen kontroll utan ett litet informellt möte på Hotell Central som var mammas arbetsplats.

Då var det kris  och krig, men under min tidiga tonårstid blev det annorlunda, när vi blev grannar med  familjen Nars -plastindustri – och Pelle blev min bästa vän. Då blev det somrar i deras fantastiska hus  på Mässkär. Båt och bilresor som jag aldrig kunnat drömma om. Till ex Buick super eight dynaflow  tror jag lyxåket eller  dollargrinet  hette.

Prata om kontraster. Kanske  skulle man berätta och bevara.  Tacksam för  att livet faktiskt inte bara är  kriskuponger eller en biljett om halsen som det kunde ha blivit för mig med 70.000 finska barn som kom till Sverige. Min resa blev inhiberad i sista stund.

Till sist en bild på en del av svärfars kriskuponger – dom fanns  ju också i  Sverige.

 

Tal eller skrift – vilken skillnad !

Ibland blir jag så där  gruvligt besviken när  jag är  ute på ”nätet”. Det är  ofta  när jag läser  omdömen om  personer, politiska tyckanden, eller tvärsäkra åsikter i allmänhet och ”mina egna” i  synnerhet. Jag funderar ofta på om den personen som skriver hade uttryckt sig på samma sätt öga mot öga med den person det handlar om. Det är  ofta nedsättande och ibland ganska otrevliga  salvor man levererar.

Kan inte låta bli att fundera på var allt det där som heter hyfs, respekt, vett och sans har tagit vägen. Fanns det bara två eller tre generationer tillbaka i tiden. Jag minns inte från min barndom  och ungdom att man klubbade ner folk på det sätt man gör i dag – och det gör man ju nu anonymt. Internet avslöjar  inte  sina skrivare i första taget.

Min mamma var en klok kvinna och jag fick en hel del med goda regler mycket tidigt i livet. Exempelvis  fick jag veta mycket tidigt i ålder – att jag helst inte skulle komma hem med nåra barn innan jag kunde försörja  dem. Det vara bara en av  många kloka regler. Men den regel jag tänker på just nu är en ganska allmän sådan, men  nog  så nödvändig. Hon sa ” Om du inte har nåt bra att säga  om en person, så håll käften om den personen”.

Man kanske skulle ha den texten ovanför tangentbordet vid varje  dator, eller se den som en första hälsning när man öppnar sin laptop eller  Ipad.  Kanske skulle det hjälpa lite  och skona  både skrivare  och läsare från en hel del obehag.

Politiker  verka ha en förmåga att prata en massa skit om motståndare för att förminska dem i stället för att klart  och sakligt berätta vad dom själva  vill. Ett  antal partier verkar  vara speciellt utsatta just nu trots  både höga  och låga opinionssiffror. Religioner är  också  i farozonen och där kanske man kunde förvänta  sig lite mer vett och sans i kärlekens namn. Religiösa personer i offentligheten får stå ut med en hel del. Samhällsdebattörer som sticker  ut hakan med lite annorlunda åsikter kan man också ge sig på och försöka krossa -snabbt  och effektivt. Jag   nämner inga  namn varken på religiösa eller allmänna debattörer.

Ja  det var det där  med hyfs och respekt som jag är  ute efter – det kanske skulle behövas lite mer av det också i dagens samhälle. Saklighet och vettiga argument vore kanske en väg att pröva.

Byta ett ord eller två, gjorde det lätt att gå. Alla människors möten borde vara så. Han skrev så den gode  poeten.

Visa ditt ansikte och se den du skriver till i ögonen – nästa gång vid det ”anonyma” tangentbordet.

Äntligen blev det av !

Det har varit lite  osäkert med vädret ett bra tag, men  nu var det sol  och då blev det som det ska – besök på Särdals  kvarn. Det är ett måste  under sommarn  om man är  i Halmstad med omnejd.

Ett helt underbart ställe  både  när  det gäller  miljö och det som man serverar i caféet. Den här gången blev det  en mycket god  jordgubbspaj med kaffe respektive  te.

Dessutom finns  det  en gårdsbutik med  sylter  och safter och presenter, väl värd att kolla  upp  och i kvarnens bottenvåning alltid  en konstutställning – i år naturfoton av hög klass.

Det finns inga  P-automater  och inga Lapp-lisor på parkeringen. Bevakningen där  sköts mycket effektivt av en viss  don Quijote med lansen i högsta hugg. Han slogs  mot väderkvarnar  i sin tillvaro  men nu har han stelnat till en aning  och blivit  lite rostig på kuppen, men stolt är  han fortfarande  och har stått där  i många år nu.

Både kvarnen och han hör  alltså till sommarupplevelserna i vår  stilla  takt. När man inte åker till  Gran Canaria eller Rhodos  eller vad det nu kan vara som är inne  i år så kan man ta en enkel biltur   till Särdal  och uppleva ”kultur”  på flera  sätt.

Det var  lite  extra  den här  gången med den gamla kvarnen och don Q  och det ”dollargrin”  som stod på parkeringen när vi var där. Kanske lite  kulturkrock eller..

En skön eftermiddag hade vi i alla fall. Lite  ”matsäck” från Lyngalax blev det på vägen hem.  Ha en fortsatt skön och solig sommar önskar  vi dig – min  goa  fru och jag.

 

Kurbitsmåleri !

Har haft en del uppdrag under midsommar. Ett av dem var att ha ett bibelstudium i Gullbrannakyrkan. En samling som började med att man fick en kopp kaffe och en veteskiva att ta med sig in i kyrkan  och sitta  lite avslappnat  och smutta  på kaffet inför  samlingen. Det var riktigt roligt att möta  alla dem  som kom – en nästan fullsatt kyrka.

Jag inledde med  den  tavla i  allmoge  som jag  målade när jag gick och lärde mig detta  med kurbits hos  en  allmogemålare  i Färnäs utanför  Mora. Gick och målade hos  honom flera terminer och fick lära mig en del av det gamla hantverket.

Elie   himmelsfärd har målats i många varianter. Det här  är helt min egen version av motivet. Jag läste  Erik Axel Karlfeldts dikt  och  gav mig på ett försök att få med så mycket som möjligt av dikten i bild.

Det var  ganska lätt i början – du kan läsa första versen och se allt i bilden, men det blev svårare längre fram i texten,. Landskapet under med blånande sjö  och  dunkel skog. Leksands kyrkokupol och klockstapelns Falumalm finns  där och så barnen som står vid  gärsgårn och ropar ”Se på grannasfar så vådligt han kör”.

Hästarna  med eld ur sina  näsor  och runt sina ben, och Vintergatans Gyllenträdsallé var också möjligt att måla, men när jag kom till planeterna som han passerade tog  det stopp. Jag frågade min läromästare och han forskade  och kom till baka och sa : ”Det finns inga planeter i dalmålningarna – du måst mål blommor” och så blev det.

Den blå randen längst upp är  himlen och där finns det röda huset med Gud  själv på verandan, leksandsdräkt har han och det får  väl duga.

Sista versen i dikten går så här:

Och vår Herre stiger ut på sin förstugutrapp ”Stig här in du min heliga profet”  och han vinkar åt en ängladräng som kommer flink och rapp och för svettiga  kamparna i bet.

Det var  egentligen den versen jag ville  ha tag på i mitt studium. Gud sitter inte i en avlägsen blå himlaremsa   utan han finns på din och min förstugutrapp, just där  nära när  vi behöver Honom  för att klara av att  LEVA LIVET i alla dess olika skeden och former. Nära  dig och mig hur  än livet ser ut !