Så hette en serie böcker med underfundiga berättelser från kyrkor och predikstolar. Jag tror att det har kommit åtminstone ett halvt dussin böcker med den titeln. Sånt man läser och skrattar åt och så börjar man komma ihåg saker man själv varit med om. Det finns nog material till fler böcker än.
Jag kom att tänka på de här böckerna efter att jag hamnat i ett sällskap med personer som skulle prata ihop oss i en ”sk bikupa” på Alliansmissionens konferens. Vi presenterade oss för varandra och en man sa Roberth Johansson -Humor i helgade hyddor, böckerna. Vi hade ett gott samtal också efter bikupan.
När jag kom hem tittade jag i bokhyllan och tog fram en av böckerna Ett par smakprov får du här.
Lille Karl 5 år gick i Pingstkyrkans barntimmar. Där hade han lärt sig bordsbönen: ”Mat på bordet i dag igen, tack Gud som gav oss den” När mormor vid ett tillfälle var barnvakt fick han ett äpple och bad: Frukt på bordet i dag igen, tack vår Gud som gav oss den. Efter en stund bad han om ett glas vatten men nu blev det ingen bön så mormor undrade: Skall du inte be Gud välsigna vattnet också? Nej det går inte blev svaret. Varför det ? Nej för då blir det vin !
Nedanför predikstolen hände detta. Under en predikan reste sig en man och gick ut ur kyrkan. Efter gudstjänsten frågade pastorn mannens hustru om det var något han tagit illa vid sig i predikan eller blivit sjuk. Nej det tror jag inte, svarade hustrun, han har alltid gått i sömnen.
Där ett par exempel ur boken. Humor innehåller oftast en större eller mindre gnutta allvar. Jag har ett antal egenupplevda berättelser som nog kunde fylla ett antal sidor i en bok. Ger dig en av dom första i min tillvaro som predikant. Kyrkan är i Kokkola i Finland. Jag är teol.stud. och pastor under den ordinarie pastorns semester. En mormor har med sig sitt barnbarn – kanske en femåring – i kyrkan. Jag hade fått lära mig att man skulle en ha intrresseväckande inledning till predikan. Jag skulle predika om himmelsk kraft enligt Jesaja 40. Började med att berätta om hur mödosamt det var att röja mark för att bygga vägar förr i tiden. Drog sedan vidare med maskiner som avverkade nu, grävmaskiner och frontlastare… men då protesterade barnet med att högt och ljudligt säga, på sjungande finlandssvenska : SKA HAN TALA BARA OM MASKINER – SKA INT HAN TALA OM GUD ? Fullträff och lite svårt att samla ihop sig till fortsättning på predikan, men det gick och jag minns det än som en nyttig lärdom.
Jag tror att Gud också i dag är betydligt mer intressant än mycket av det vi pratar om och tycker är viktigt. Vad var det dom sa en gång – Petrus och hans vänner inför ”STORA” rådet ? Vi för vår del kan inte låta bli att tala om det vi sett och hört…. och så spreds den kristna tron till en hel värld.
Hasses Blogg 