Nationaldag eller som det hette förr Svenska Flaggans Dag. Vi flaggar på båda sidor av huset med våra små fasadflaggor och gläds åt att kunna göra det. Det gör vi med den flagga som är nästäldst av världens flaggor, det är bara den danska som är äldre. Båda flaggorna har myter omkring sig om att ha tillkommit på mer eller mindre himmelskt vis, nedsänkta från himlen eller varit syner från himlen för respektive kungar på sin tid. Myter som kan vara kuriosa och bevaransvärda.
Men när jag satte upp flaggorna i dag på morronen så kunde jag inte låta bli att tänka – Är det här egentligen rätt i dagens mångkulturella Sverige eller PK som man säger i debatten nu. För mig som inte är ”svensk” från början utan fick mitt medborgarskap i landet när jag var 29 år gammal är det absolut rätt. Men jag gillar den finska flaggan också – mitt ursprungsland. Båda flaggorna har för mig ett tydligt symbolspråk där inte minst korset är det viktiga. Sen finns det blått för tusen sjöar och gult för böljande sädesfält, hur du vill. Men symbolerna kan ju bevars kränka en del i vår mångkultur som inte alls kan tolerera korset som symbol.
Då kommer frågan om svenskhet och nationalism och allt vad det heter och så sitter vi där och funderar på vad som är svensk tradition och kultur och vågar inte ha nåra svar. Så börjar vi plocka bort en hel massa ur det vi kallar vår kultur för att inte stöta dom andra.
Jag bryr mig inte om att räkna upp alla dom dagar och traditioner som får stryka på foten eftersom det blir så olika bedömningar beroende på vem man frågar. Det här kommer igen på alla livets områden. Vardagsliv och helgfirande, mode och mat, högtider och fester – och vad som är inne eller ute.
Jag påstår att det finns ett svenskt kulturarv att ta vara på. En del av det delar vi med andra länder en annan del av det är eget men det finns där och du och jag kanske behöver ta oss en funderare på vad det innehåller och sen leva med det utan att skämmas eller dra för draperier för de bitar vi vill ha. Våga vara medborgare i Svea rikes traditioners tyngd och kultur.
En viktig bit för mig i det här fallet är den kristna tron och det den skapat i vårt land. Visst har det varit fel ibland i mänskliga påbud i både kyrka och frikyrka. Kungliga Salighetsverket på sin tid och frikyrkornas syndkataloger och bestämda påbud om vad som var rätt och fel. Men grundbudskapet har varit och är detsamma, det som Jesus med sitt liv visade på som en väg att gå genom livets svårigheter. Gemenskap, kärlek, försoning, ansvar, jämlikhet. En vettig och lugn Pilgrimsvandring genom livet. Det tomma korset är för mig den vackraste symbolen för LIV.
Så jag flaggar med glädje och låter den blågula korsmärkta tygbiten blåsa i vinden för tro och liv.
Hasses Blogg 