NU ÄR DET SVENSK SOMMAR !

”Svensk” sommar är sol och regn. Lagom ransoner av båda, mer tacksam än vanligt för  regn i  vattenbristens tider. Skriver ingen text på bloggen denna  gång. Skickar ”på begäran” nåra  egna  sommartavlor. Du har nog sett en del av dem förut men jag önskar dig en fortsatt skön sommar med mina  bilder som  glimtar på vägen.

Gnisvärds fiskeläge  på Gotland.

Hällgrund i Österbotten – Finland.

Laxvik  här hemma  hos  oss.

Varbergs fästning

Grisselören också  i Finland.

Laxvik än en gång.

HA SKÖNA DAGAR – NJUT !

 

Annonser

Vi har en stor dag !!!!!

Bröllopsdagar är alltid  stora och man kan fira dem på olika sätt.  Det finns en hel del fantastiska namn på bröllopsdagarna  beroende på antal år det handlar om. Listorna kan variera en del men den vi har den börjar med pappersbröllop = ett år  och slutar med  atombröllop = 75 år och en hel massa varianter där  emellan. Vår stora dag har namnet  smaragdbröllop  och infaller  den 22 juni.

Smaragd är ju en sten av ganska ädel valör och kan se ut så här.

Slipad  och fin och använd till smycken av olika slag. Slipad kan man nog säga att vår relation har blivit genom åren. Livets omständigheter är ju såna. Ibland slipas  det varsamt och försiktigt men andra  gånger kan slipningarna bli ganska  hårda och så har  också vi  haft det . Det började så här – då hemma hos  Ingrid.

och så blev det givetvis nästa varv som nu är  ursprunget till Smaragden.

och nu är  det alltså 55 år sen den bilden. Fantastiskt  att få se tillbaka på de åren. Pastorstjänst de allra flesta av  dem. En tjänst vi upplevt som i högsta gad gemensam och där vi delat på uppgifterna.

Låt  mig nu få säga en ganska revolutionerande  sak – Vi hr aldrig grälat med varandra. Haft olika åsikter  om saker och ting men tagit det sakligt  och lugnt. Vi hade en överenskommelse från början, i dag älskling har jag migrän så bry dig inte om vad jag säger  det är inte jag – det är huvudvärken som reagerar och det har hållit i alla år.

Nu lever vi livet på landet i Gullbranna och får ta varje dag som den kommer. Göra tjänster i kyrka och församling. Finnas med våra nära och kära. Njuta  av parhuset med altan och trädgård. Ha gemenskap i vår  kyrka  och hemgrupp.

Smaragden är  slipad  och glimmar till lite varje dag  när välsignelsens solstrålar blänker  till  över livets  växlingar. Kärleken  och tacksamheten lever och bär.

Näckrosdammen i konst och verklighet !

När man tittar på de klassiska konstverken av de stora  konstnärerna så stöter man garanterat säkert på Näckrosdammen . Så här  ser den ut.

eller så här beroende på vilket  avsnitt man väljer.

Det här  torde vara förebilden  Det  är  helt fantastiskt. Man blir  alldeles  stum av förundran både  inför  bild  och verklighet.

Förra helgen var jag med  och upplevde svensk  näckrosdamm i början  av  växt  och blomning. Vår  församling i Gullbrannakyrkan hade sin  dag för gemenskap, fika och natur förlagd till  ett ställe  där jag aldrig varit – Långeby dalar. En oas i grönt inom räckhåll  och med en  näckrosdamm mitt i  grönskan. Tunga bord av stora stenar och bänkar runt för  att sitta ner och njuta.  Tog en bild  med lite ”fika” i förgrunden.

Det var inte alldeles lätt att placera kaffemuggarna  på stenborden men vi lyckades och njöt av naturen med dammen – skogen och ängarna. Undrar hur  det kommer att se ut lite längre fram i sommar  när  det blommar i dammen.

Förberedd grillplats fanns  det också- så det blev extra god  småländsk korv med bröd som  tilltugg till samtalen.

På andra hållet var det väg in i skogen med grönska och  möjlighet  att utforska nya ställen och fler områden.

En skön dag mitt i naturens konstverk som vi kunde njuta av tillsammans. Vi var 30 personer  som hade glädjen av denna dag som började med lite regn  och slutade med sol och värme..

Näckrosdammen, både i konst och verklighet talar om Skapelsens skönhet  och under. Det fick vi bära med oss hem  tillsamman med  lite texter om både glädje  och allvar denna söndag.

Långeby dalar eller var det nu kan vara – där kan man vara nära  Gud i skapelsen om man  tar sig tid att hitta  vatten, grönska  och vila.

Semester kan vara platser där jag finner  ro från all stressig  logistik.

 

Humor i helgade hyddor !

Så hette en serie  böcker med  underfundiga berättelser från kyrkor och predikstolar. Jag tror att det har kommit åtminstone ett halvt dussin böcker med  den titeln. Sånt man läser och skrattar åt  och så   börjar man komma ihåg saker man själv varit med om. Det  finns  nog material till fler böcker än.

Jag kom att tänka på de här  böckerna efter att jag hamnat i ett sällskap med personer som skulle prata ihop oss i en ”sk  bikupa” på  Alliansmissionens konferens. Vi presenterade oss för varandra och en man sa  Roberth Johansson -Humor i helgade hyddor, böckerna. Vi hade ett gott samtal också efter bikupan.

När  jag kom hem  tittade jag i bokhyllan och   tog fram en av böckerna  Ett par smakprov får  du här.

Lille  Karl 5 år  gick i Pingstkyrkans barntimmar. Där hade han lärt sig bordsbönen: ”Mat på bordet i dag igen, tack Gud som gav oss den”   När  mormor vid ett tillfälle var barnvakt fick han ett äpple och bad: Frukt på bordet   i  dag igen, tack vår Gud  som gav oss  den.     Efter en stund bad han om ett glas vatten men nu blev det ingen bön så mormor undrade: Skall du inte be Gud välsigna vattnet också? Nej det går inte blev svaret.   Varför  det ?      Nej för  då blir det vin !

Nedanför predikstolen hände detta.       Under en predikan reste sig en man och gick ut ur kyrkan. Efter gudstjänsten frågade pastorn mannens hustru om det var något han tagit illa vid sig i predikan eller  blivit sjuk.  Nej det tror jag inte, svarade hustrun, han har alltid gått i sömnen.

Där  ett par exempel ur boken. Humor innehåller oftast en större  eller mindre gnutta allvar. Jag har ett antal egenupplevda berättelser som nog kunde fylla  ett antal sidor i en bok. Ger dig en av dom första i min tillvaro  som predikant. Kyrkan är  i Kokkola i Finland. Jag är  teol.stud. och  pastor under  den ordinarie pastorns  semester. En mormor har med sig sitt barnbarn  – kanske en femåring – i kyrkan. Jag hade fått lära mig att man  skulle en ha intrresseväckande inledning till predikan. Jag skulle predika om himmelsk kraft enligt Jesaja 40. Började med att berätta om hur mödosamt det var att röja mark för att bygga  vägar förr i tiden. Drog sedan  vidare med maskiner som avverkade nu, grävmaskiner  och frontlastare… men då protesterade barnet med att högt  och ljudligt säga, på sjungande  finlandssvenska :  SKA  HAN TALA BARA OM MASKINER – SKA INT HAN  TALA  OM GUD ? Fullträff  och lite  svårt att samla ihop sig till fortsättning på predikan, men det gick  och jag minns  det än som en nyttig lärdom.

Jag tror att Gud också i dag är  betydligt mer intressant än mycket av det vi pratar om och tycker är  viktigt. Vad var det dom sa en gång – Petrus och hans vänner inför ”STORA” rådet ?       Vi för  vår  del kan inte låta bli att tala om det vi sett och hört…. och så spreds den kristna  tron till en hel värld.

 

 

Nationaldag är det i dag !

Nationaldag eller som det hette förr Svenska Flaggans Dag.  Vi flaggar på båda  sidor av huset med våra  små fasadflaggor och gläds åt att kunna göra  det. Det gör vi med den flagga som är  nästäldst av världens flaggor, det är bara den danska som är  äldre. Båda flaggorna  har myter omkring sig om att ha tillkommit på mer eller mindre himmelskt vis, nedsänkta  från himlen eller  varit syner från himlen för respektive  kungar  på sin tid. Myter som kan vara kuriosa och bevaransvärda.

Men när  jag satte upp flaggorna i dag på morronen så kunde jag  inte låta bli att tänka – Är det här egentligen  rätt i dagens mångkulturella Sverige eller PK som man säger i debatten nu. För  mig som inte är ”svensk” från  början utan fick mitt medborgarskap i landet när jag var 29 år gammal är  det absolut rätt. Men jag gillar  den finska flaggan också – mitt ursprungsland.  Båda flaggorna har för mig ett tydligt symbolspråk där  inte minst korset är  det viktiga. Sen finns  det blått för tusen sjöar  och gult för  böljande  sädesfält, hur  du vill. Men  symbolerna kan ju bevars kränka  en del i vår  mångkultur som inte alls kan tolerera korset som symbol.

Då kommer frågan om svenskhet och nationalism och allt vad det heter och så sitter vi där  och funderar på vad som är svensk tradition  och kultur och vågar inte ha nåra  svar. Så börjar vi plocka  bort en hel massa  ur det vi kallar vår kultur för att inte stöta dom andra.

Jag bryr mig inte om att räkna upp alla dom dagar och traditioner som får stryka på foten   eftersom det blir  så olika bedömningar beroende på  vem man frågar. Det här kommer igen på alla livets områden. Vardagsliv och helgfirande, mode  och mat, högtider  och fester – och vad som är  inne eller ute.

Jag påstår att det finns ett svenskt kulturarv att ta vara på. En del av det delar vi med andra länder  en annan del av det är  eget  men det finns där och du och jag kanske behöver ta oss en funderare på vad det   innehåller och sen leva med  det utan att skämmas eller dra för draperier för  de bitar vi vill ha. Våga  vara medborgare i Svea  rikes traditioners tyngd  och  kultur.

En viktig bit för mig i det här fallet är  den kristna tron och det den skapat i vårt land. Visst har det varit fel ibland  i mänskliga påbud i både  kyrka  och frikyrka. Kungliga Salighetsverket på sin tid  och frikyrkornas syndkataloger och bestämda påbud om vad som var rätt och fel.  Men  grundbudskapet har varit och är  detsamma, det som Jesus med sitt liv visade på som en väg att gå genom livets svårigheter. Gemenskap, kärlek, försoning, ansvar, jämlikhet. En vettig  och lugn Pilgrimsvandring genom livet. Det tomma korset  är  för mig den vackraste symbolen  för LIV.

Så jag flaggar med glädje och låter den blågula korsmärkta  tygbiten blåsa  i vinden för  tro  och liv.