Här är en bit av dagens arbete. Frukostbröd som vi behöver brukar jag baka själv. Så här ser det ut och jag lovar det smakar faktiskt ganska gott Det är lite av mitt hemlands ”vilda” smaker – finskt rågbröd utan socker och andra tillsatser. Bara ett par sorters mjöl och lite brödkryddor – ja förresten jag skickar med receptet i slutet av inlägget. Jag bakar alltid dubbel sats, du vet , när man ändå är i gång.- så det blir fyra hålkakor och små bullar ur hålen. Det är ganska roligt att blanda och knåda och se degen ta fart och jäsa och så blir det gräddat och klart. Ett arbetspass delat på flera punkter under dagen.
Då är det ett betydligt större arbetspass att ”baka” söndagens predikan om den skall kunna ge lite grann av Livets bröd för dem som kommer till ett möte med Gud i söndagens gudstjänst. För vanligt dagligt bröd finns det ju recept att gå efter och så blir det bröd. Men för en predikan finns det knappast nåt säkert recept.
Det går inte att slå upp en predikosamling av okänd årgång och där läsa ut hur man får en portion livsbröd. Det krävs väldigt mycket mer. Mitt jobb med predikan börjar oftast på måndag, med läsning av texterna för söndagen och sen pågår ”knådandet” praktiskt taget dygnet runt i flera dar. Visst tittar jag på inspirationsmaterial. grundtexter och varianter, tänker på vilka människor jag kommer att möta och vad de kan ha för längtan. Lyssnar in dem jag möter under veckan och funderar och funderar… alltsammans under en ständig bön om att få de ord jag behöver för att komma nära dem som jag möter i kyrkan. Det händer ibland att jag vaknar mitt i natten eller på morronsidan och har fått något i min tanke som jag bara måste anteckna och sen bearbeta den kommande dagen. Det blir ett antal små lappar att sortera och värdera ibland.
I det vardagliga brödet kan man blanda ganska mycket olika mjöl och kryddor, men det finns en sak man inte får missa om det skall bli ätbart bröd och det är jästen. Surdeg hette det förr och är ju en populär jästform också nu. Gå in i vilken brödbutik som helst och nog hittar du surdegsbröd. Jag har själv en surdeg som jag underhållit och matat i sju år nu och den bubblar och lever fortfarande. Innan jästens tidevarv var det ju lite deg man lämnade kvar i degtråget av trä och den startade jäsningsprocesssen i den nya deg man gjorde varje gång.
Predikan behöver också lite surdeg. Något av de ursprungliga och eviga värden, som gör livet meningsfullt. Surdegen här är att få en bit av Guds egen närvaro i orden jag säger. Någonting som tar tag och berör den som lyssnar. Tar tag i det som någon i kyrkan längtar efter och behöver för måndagen och den kommande veckans olika uppgifter.
Jag kan känna mig ganska liten inför det uppdrag som varje predikan innebär. Ganska nervös och darrig ibland trots att jag predikat sedan början av sextitalet, men jag brukar bli lugn när jag börjat dagens predikan. Den dag jag inte känner av detta skall jag nog inte predika mer för då har det blivit rutin.
Så nu förbereder jag söndagens predikan med temat ” Att växa i tro” Det behövs mycket bön för att klara det !
Här får du receptet jag lovade på dagens vardagliga bröd.
Hasses Blogg 