Nu är det 60 år sen !

Det är  Valborg när  jag skriver detta  och det blir som vanligt eldar och vårsång i kväll. Betydligt varmare är  det också.  Vi har haft besök av Ingrids  bror  Gunnar med sin Anna och då blir det ju en del  prat  som sträcker sig bakåt i tiden.  En del lockar  till glada skratt  och en del upplever man med lite  vemod.  Det är  ju flera av dem vi kände  som inte längre  finns och en del som har det jobbigt med hälsa  och rörlighet.

Ett samtalsämne var det här  med att få förmånen att fortfarande  leva  tillsammans med den man började det gemensamma livet med. Ingrid  och jag har konstaterat att till sommaren så blir  det smaragdbröllop för vår  del och för  Gunnar  och Anna guldbröllop. Visst är  det mer och mer sant detta om hur  fort tiden går. 55 år  och 50 år är en hel del  timmar  och dagar.

För  vår egen del kommer vi att fira lite  extra den 4,5 maj och det är  här  rubriken blir aktuell. Vi sågs  för  första  gången  för  60 år sedan på en ungdomsledarkurs i Metodistkyrkan i Åmål.  Det var ett gäng med tjejer  som skulle framföra  ett kyrkospel på kursen, men blev sjuka och kunde inte komma. Bollen gick till pastor  Arne  Widegård i Göteborg och det blev  han och jag som reste till kursen med ett snabbt repeterat kyrkospel som hette Nu kan jag se. Det gick bra och det blev ett par dygn i Åmål för min del. När kursen var slut  och jag skulle ta tåget tillbaka till Göteborg följde  Ingrid mig till tåget. Det var vårt första möte.  Sen träffades  vi ett tillfälle till i Göteborg men sen blev det ett uppehåll tills  vi möttes  på Överås Teologiska skola och där   blev ett par. Vill du så kan du nog hitta  nåra rader om det på bloggen  med bilden på Överås som vinjett. Men 60 år sedan första träffen, som vi inte då hade en aning om vart det skulle leda eller överhuvudtaget bli. Just nu känns det bara helt fantastiskt att ha   varit tillsammans så lång tid. Att kunna dela  med varandra en hel massa med…. minns du första gången vi gjorde det eller  det ? Första konditoribesöket i Göteborg. Första nervösa träffen med respektive föräldrar i Åmål  och i Jakobstad. Första  grejerna  vi  planerade för  förlovning och bröllop  och allt, allt som kom sen. Hemmet  i Borgå och vår  Anders  som föddes där. Jag skulle köra  Ingrid till BB  och kom ut  och det var punka  på bilen. Jag började  byta  däck och sprang in till Ingrid mellan skruvar och muttrar. Det gick bra trots att Ingrid kom till ett BB som bara fungerade på finska språket som hon inte  kunde alls  och pappor fick inte vara med på den tiden – dom var bara till besvär.  Bilen var vår första bil  en Morris som jag inte sett på jag vet hur  länge som helst. Men vi hittade en på bilmuséet i Ugglarp, visserligen i fel färg – vår var grå – men dock en Morris  av rätt årsmodell. Aktningsvärd ålder på  den.

Skulle vara kul att ha den kvar, men  det går  ju inte. Minnen finns hela  tiden, men störst är  nuet  och den verklighet vi har tillsammans nu.

Vi vill tacka  livet  och livets  Gud för  det vi har i varandra och Anders med våra barnbarn. Valborgseldar  kan vara  varma  och sköna men den eld  som finns invärtes i oss är  den  som värmer och lever  i vår  vardag.

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s