Vart tog våren vägen ? Det kan man undra när vinden är isande kall och solen bara gömmer sig bakom alla moln. Sommar, sommar var är du ? I väntans tider skickar jag ut ett par av mina sommartavlor. Det får bli så den här gången eftersom jag också väntar på en uppdatering på telefonfronten till en modernare variant med en bättre kamera för att kunna ta nya bilder och få med dem på bloggen.
Den första bilden är från mitt ursprungslandskap i Finland – Österbotten. Hällgrund var ett av våra utflyktsmål under somrarna i Fäboda och den stuga som vi hade ett tag. Många år sen nu, men så här såg ön i havsbandet ut.
En skön plats med en gammal fyr på andra sidan ön, som vägledde folk in i farlederna till Jakobstad eller Nykarleby och Andra sjön.
Den andra bilden är från vårt Halland och Varberg. Här handlar det inte om nån liten stuga utan om en fästning som skulle bjuda motstånd och försvar – Varbergs fästning med bastanta murar. En plats man nu kan besöka och känna sig som en från den tiden med lånade kläder en stund. Kanske också titta på den berömda Bockstensmannen som hittades dödad och konstigt nog väl bevarad. Så här ser fästningen ut när du närmar dig den över vattnet.
Pampigt och för den tiden respektingivande för tänkta erövrare.
Sommarbilder som man kan minnas och ta till sig i väntan på den kommande sommarens nya upplevelser och bilder.
Tiden fram till dess är ganska väl fylld även för en pensionerad pastor som jag. Känner mig förväntansfull inför uppgifter som ligger framför när jag bläddrar i almanackan. Predikotjänst och bibelstudium i Gullbranna där jag just nu jobbar i en vakanstjänst. Konferens , bibelstudium till midsommar, målardagar och en gårdspastors vecka på Gullbrannagården. Möten med människor som jag ännu inte vet så mycket om. Predikan också i en annan närliggande kyrka. Man blir tydligen inte pensionerad från pastorsjobbet. Det finns uppgifter att ta tag i och det är fantastiskt att man även vid min ålder ( Veteran eller vad det nu är…) räknas med och får vara med och dela livet med människor i alla åldrar.
Men allt hänger på , som mina tavlor i dag berättar om, att det finns en himmel över allt liv med bitar av evighet att förmedla. Det finns en trygghet inte i en fästning, men i bönens famn och armar. Det finns något som bär trots allt och igenom allt. Min älskade Ingrid och jag jobbar ihop om allt detta. Jag får ta dom ”yttre” bitarna i form av ord och hon tar tag i dom ”inre” och verksamma bitarna i form av bön. Det kallas visst team- det vi varit och är sedan slutet av femtitalet och det känns tryggt och starkt.
Stranden alldeles nära oss, med frälsarkransen på plats får avsluta dagens skriverier.
Hasses Blogg 