Nu är det 60 år sen !

Det är  Valborg när  jag skriver detta  och det blir som vanligt eldar och vårsång i kväll. Betydligt varmare är  det också.  Vi har haft besök av Ingrids  bror  Gunnar med sin Anna och då blir det ju en del  prat  som sträcker sig bakåt i tiden.  En del lockar  till glada skratt  och en del upplever man med lite  vemod.  Det är  ju flera av dem vi kände  som inte längre  finns och en del som har det jobbigt med hälsa  och rörlighet.

Ett samtalsämne var det här  med att få förmånen att fortfarande  leva  tillsammans med den man började det gemensamma livet med. Ingrid  och jag har konstaterat att till sommaren så blir  det smaragdbröllop för vår  del och för  Gunnar  och Anna guldbröllop. Visst är  det mer och mer sant detta om hur  fort tiden går. 55 år  och 50 år är en hel del  timmar  och dagar.

För  vår egen del kommer vi att fira lite  extra den 4,5 maj och det är  här  rubriken blir aktuell. Vi sågs  för  första  gången  för  60 år sedan på en ungdomsledarkurs i Metodistkyrkan i Åmål.  Det var ett gäng med tjejer  som skulle framföra  ett kyrkospel på kursen, men blev sjuka och kunde inte komma. Bollen gick till pastor  Arne  Widegård i Göteborg och det blev  han och jag som reste till kursen med ett snabbt repeterat kyrkospel som hette Nu kan jag se. Det gick bra och det blev ett par dygn i Åmål för min del. När kursen var slut  och jag skulle ta tåget tillbaka till Göteborg följde  Ingrid mig till tåget. Det var vårt första möte.  Sen träffades  vi ett tillfälle till i Göteborg men sen blev det ett uppehåll tills  vi möttes  på Överås Teologiska skola och där   blev ett par. Vill du så kan du nog hitta  nåra rader om det på bloggen  med bilden på Överås som vinjett. Men 60 år sedan första träffen, som vi inte då hade en aning om vart det skulle leda eller överhuvudtaget bli. Just nu känns det bara helt fantastiskt att ha   varit tillsammans så lång tid. Att kunna dela  med varandra en hel massa med…. minns du första gången vi gjorde det eller  det ? Första konditoribesöket i Göteborg. Första nervösa träffen med respektive föräldrar i Åmål  och i Jakobstad. Första  grejerna  vi  planerade för  förlovning och bröllop  och allt, allt som kom sen. Hemmet  i Borgå och vår  Anders  som föddes där. Jag skulle köra  Ingrid till BB  och kom ut  och det var punka  på bilen. Jag började  byta  däck och sprang in till Ingrid mellan skruvar och muttrar. Det gick bra trots att Ingrid kom till ett BB som bara fungerade på finska språket som hon inte  kunde alls  och pappor fick inte vara med på den tiden – dom var bara till besvär.  Bilen var vår första bil  en Morris som jag inte sett på jag vet hur  länge som helst. Men vi hittade en på bilmuséet i Ugglarp, visserligen i fel färg – vår var grå – men dock en Morris  av rätt årsmodell. Aktningsvärd ålder på  den.

Skulle vara kul att ha den kvar, men  det går  ju inte. Minnen finns hela  tiden, men störst är  nuet  och den verklighet vi har tillsammans nu.

Vi vill tacka  livet  och livets  Gud för  det vi har i varandra och Anders med våra barnbarn. Valborgseldar  kan vara  varma  och sköna men den eld  som finns invärtes i oss är  den  som värmer och lever  i vår  vardag.

Annonser

Väntar på våren och värmen !

Vart tog våren  vägen ? Det kan man undra när  vinden är  isande kall  och  solen bara gömmer sig  bakom alla moln. Sommar, sommar var är  du ? I väntans tider skickar jag ut ett par av mina  sommartavlor. Det får bli så den här  gången eftersom jag också väntar på en uppdatering på telefonfronten  till en modernare variant med en bättre kamera för att kunna  ta nya  bilder  och få med dem på bloggen.

Den första bilden  är  från mitt ursprungslandskap i Finland – Österbotten. Hällgrund var ett av våra utflyktsmål  under somrarna i Fäboda  och den stuga  som vi hade ett tag. Många år sen nu, men så här  såg ön i havsbandet  ut.

En skön plats  med en gammal fyr på andra sidan ön, som vägledde folk in i  farlederna till  Jakobstad  eller  Nykarleby  och Andra  sjön.

Den andra bilden är  från vårt  Halland och Varberg. Här handlar det inte om nån liten stuga utan om en fästning  som skulle  bjuda  motstånd och försvar – Varbergs  fästning med bastanta murar. En plats man nu kan besöka och känna sig som en  från den tiden med  lånade kläder en stund. Kanske också titta på den  berömda  Bockstensmannen  som hittades dödad  och  konstigt nog väl  bevarad.  Så här ser fästningen ut när  du närmar dig den över  vattnet.

Pampigt och för  den tiden respektingivande  för  tänkta erövrare.

Sommarbilder som man kan minnas  och ta till sig i väntan på den kommande sommarens nya upplevelser och bilder.

Tiden fram till dess är ganska väl fylld även för en pensionerad pastor  som jag. Känner mig förväntansfull inför  uppgifter  som ligger framför  när  jag bläddrar i almanackan. Predikotjänst  och bibelstudium i Gullbranna  där jag just nu jobbar i en vakanstjänst. Konferens , bibelstudium till midsommar, målardagar  och en gårdspastors vecka  på Gullbrannagården. Möten med  människor som  jag ännu inte vet så mycket om. Predikan  också i en annan närliggande kyrka. Man blir  tydligen inte  pensionerad från pastorsjobbet. Det finns  uppgifter att ta tag i  och det är fantastiskt att  man även vid min ålder ( Veteran eller  vad  det nu är…) räknas med och får vara med  och dela livet med  människor i alla  åldrar.

Men allt hänger på , som mina tavlor i dag berättar om, att det finns en himmel över allt  liv med bitar av evighet att förmedla. Det finns en trygghet inte  i en fästning, men i bönens  famn  och armar. Det finns  något  som bär  trots allt och igenom allt. Min älskade Ingrid  och jag jobbar ihop om allt detta. Jag får ta dom ”yttre” bitarna  i form av ord och  hon tar tag i dom ”inre”  och verksamma bitarna i form av bön. Det  kallas  visst team- det vi varit  och är  sedan slutet av femtitalet och det känns tryggt och starkt.

Stranden  alldeles  nära oss, med frälsarkransen på plats får avsluta dagens skriverier.

NU ÄR DET PÅSKDAG !!!!!

Nu är  det påskdag och jag har predikat i Gullbrannakyrkan. En gudstjänst  rik på innehåll både i  syn  och hörselintryck.  En virad törnekrona  och rostiga  spikar på altarbordet  och ett tomt grovt kors i trä vid sidan om  den vanliga  bilden över altaret.

Barnruta  med påskens  innehåll i film med legofigurer. Predikan  om att uppståndelsen är ett  faktum.  1 Korintierbrevets 15 kapitel  talar om hur Jesus visade sig vid olika  tillfällen  för olika grupper och personer. En gång för mer än  femhundra personer av vilka många  fortfarande är  i livet  säger Paulus  på sin tid, så vill du kolla  det  jag säger så gå och prata med dom.

I det sista kapitlet  hos  evangelisten Johannes  berättas det om  att Petrus  bestämde sig för att gå och fiska igen och en handfull lärjungar följde med honom, men dom fick inte nån fisk den natten. När  dom stävar mot land med tomma  båtar  så ropar en man från stranden till dem: Mina barn har ni nåt att äta ? Dom kände  inte igen honom  och sa som det var.  Han bad dem kasta ut nätet igen på högra  sidan  om båten så får ni fisk. De gjorde  så och fick så mycket att de inte orkade dra upp nätet. Så kände de igen honom där han stod  med  en glödhög  med bröd  och fisk  på stranden – en grill en tidig  morron. Det kanske var deras  sista fisketur på  Tiberias sjö. Sen blev fiskeläget  tomt för  andra  fiskevatten som handlade om att visa  världen att Frälsaren Jesus  lever och vill allas  väl.

Jag målade  ett tomt fiskeläge en gång. Inga  fiskare  inga nät eller andra redskap – bara  en tom kärra  och tomma  ställningar.. Gnisvärds  fiskeläge på Gotland. Så här  blev dem bilden.

Kanske  det blev så här  tomt också på deras fiskeläge, där  de en gång hörde  orden Följ mig  och lämnade allt  och följde honom.

Tiden efter påsk  ändrade deras liv helt  och hållet igen en gång och man gav sig iväg över hela världen för att  ge ut den kristna trons ärende. Det glada  budskapet om frihet, försoning och ett liv i gemenskap med Gud  och med varandra för att bygga en ny värld.

Så har den kristna tron  gått fram  och miljarder människor har upptäckt rikedomen i att våga tro  på påskens  huvudperson – Jesus !  Den tron  är  fortfarande levande  och stark trots alla försök att ta bort  den eller förvisa  den till det privata livet och inte påverka samhällsklimat eller  beslut i  världen i både stora  och små sammanhang. Just nu är  man på väg  att plåna ut den tron i dess vagga i Mellanöstern och  i den koptiska kyrkan i Egypten.  I vårt eget land pågår en hel del försök till avkristning och privatisering av tron. Religiöst neutralt skall allting vara. Andra  former av tro tar sig utrymme eller kanske former av icke-tro.  Typ försökena med att göra om Svenska kyrkan  till  Kungliga  Salighetsverket en gång för länge sen.

Det går  inte att utplåna eller förvisa tron. Det har gjorts en massa  försök genom historien men har inte lyckats. Det Jesus gav vår  värld  en påsk för  länge  sen det lever  och kommer att leva  vidare. Det var ett antal modiga lärjungar som vågade  lämna  det gamla fiskeläget tomt och i stället bygga  himmelska valv  över din och min dag.

Önskar dig en Glad  Påsk  och en välsignad tid  efter påsk med en  närvaro av påskens huvudperson – JESUS KRISTUS !

Påskbudskapet – från död till liv !

Det är  Långfredag nu när  jag sitter  och skriver.  I går  var det Skärtorsdag  och vi hade  en enkel gudstjänst  med tonvikt på  Nattvardsfirande  och Bön i Getsemane. Vår mötesledare   hade dukat bordet  med  en virad  törnekrona, nåra rostiga handsmidda spikar  och en   symbolisk sten för  dörren  vid  graven  och så givetvis nattvardens bröd  och vin. Så påminde vi varandra om det som hände för  ett par tusen år sen i den övre  salen  och i en trädgård, där  för  övrigt de knotiga träden står kvar  som minnesmärken från den tiden.

Nu är  det Långfredag med all den  dramatik som timmarna  rymde den gången. Kristi lidande och död.  Grymheten i det hela  skildrat i otaliga  filmsekvenser  och påskdraman av olika slag. Jag kan inte  säga  att jag förstår det hela, men  jag tror att det är  sant och att det hänt. Jag vet att det är  timmar som förändrade världen för all framtid, det finns  till och med i vår  tideräkning före  och efter  Kristus.

Vi har en bild på väggen hemma – en långfredagsbild  om du vill. Jag målade den 1962 i vår  första gemensamma bostad – paastorsbostad i Borgå  i Finland. På väg  in i väggen innan väggen ännu var uppfunnen. Det var så mycket som var jobbigt och ambitionerna alldeles  för höga och så blev lidandet konkret.  Så här  ser bilden ut.

Långfredagens påminnelse i vårt vardagsrum. Vi går  förbi den massor med gånger varje dag och ser den  om och om igen. Visst har den fångat en bit av lidande och smärta. Många av våra  gäster genom åren har också stannat upp och tittat  och frågat. Främlingar som av  olika  anledningar kommit in med officiella ärenden, hyresvärdar  och hantverkare och andra har studsat till och frågat om bilden. En del har velat köpa  den och frågat om priset. En dammsugarförsäljare  från Elektrolux erbjöd oss deras senaste helautomatiska sugare i byte. Nix – bilden hänger kvar med minnen  och närvaro.

Han finns i vårt hem – inte bara som bild utan som en vän vi umgås med  och talar med. Inte som ett minne bara utan på riktigt. Så  älskade Gud oss  att Han gav oss  försoning och frihet genom det Jesus gjorde för oss en gång för länge  sen.
Långfredag  känns  fortfarande som en lång dag av lidande och död, men vi vet mer än vad lärjungarna  visste  då – det finns  en tredje  dag som förvandlar  och  fortfarande vill förvandla lidande och död   till en GLAD PÅSK.

Det önskar  jag dig med  välsignelse och glädje  över livets alla  dagar  och möjligheter.

DAGEN EFTER !!

Sitter vid datorn  och funderar på – Vad skriver man, dagen efter  Drottninggatan ? Så har då terrorn konkret drabbat det fredliga och lugna  Sverige. Kuslig effekt när  någon kör  en tung lastbil rakt emot  och över  människor  som om det var nåra  tomkartonger på vägen.  Var finns det mänskliga hos  den som kör den kapade  bilen?  Hur förhåller man sig till en sån vansinnesfärd?  Finns  det överhuvudtaget ord som kan beskriva ett sånt sätt att hantera  människoliv ?

Nej det finns  inte ord  som  kan täcka  detta dåd. TV-bilderna  från Drottninggatan  sitter  etsade i minnet i hela  Sverige och kanske mer än så, för  att inte tala om hur det ser ut för dem som på nära håll drabbats  av sorg  och död  och lidande och trauman av olika slag. ”Normalt” brukar kyrkorna vara öppna i kriser och katastrofer men nu har polisen varit tvungna att stänga de två närmaste kyrkorna av säkerhetsskäl. Unikt faktiskt.

Men sammanhållningen bland storstadsfolket har varit enorm. Stödet för  och uppskattningen av  räddningstjänst, polis  och servicepersonal helt  suveränt. Polisen har fått rosor innanför  vindrutetorkarna och i dörrhandtagen på sina bilar och berget av blommor på olycksplatsen bar växer  och växer..

Men vad har man för ord att ta till i denna situation. Det finns en annan väg att gå  än dödens och  terrorns väg. Låt  mig en lien stund eller bara en sekund  byta ut bilden av Drottninggatan som du har på näthinnan  tillsammans med mig mot en bild  av liv  och hopp trots allt.

Det är  en ganska smal väg men den finns alldeles i min närhet. Det  är  på Galgberget av alla ställen  i världen, men det är  vår  och det är  bokskog och vägen är  belyst om det skulle  bli mörkt.

Kanske  är  det en bra beskrivning på den väg genom livet som det är lönt  att gå  på – en väg med hopp och tro genom allt. Den väg där  vi som har en kristen tro vet att någon gått  den före oss   i kärlek  till oss alla. Talar om att  verkligen vara människa och mötas  och hjälpa varandra på livsvägen. En väg där man inte tar sig makten över liv  och död  utan lever i gemenskap och respekt   och kärlek.

Den vägen verkar vara väldigt smal i dagens värld och många hittar inte alls den vägen trots att den till och med sträcker sig mellan himmel och jord. Nu i påsktid får  vi vara med och bygga broar på den vägen av flisor  från ett kors.

För  många år sen kom det en CD  med  Ådahl.  Dags att leva  hette den. Där  fanns  det en sång som hette – Jag tänker be för Sverige. be  med mig !

Jag tänker  följa  den uppmaningen  – du är  väl med ?

NU SKALL JAG KOLLA SKÅPET !

Läste en  ledarkrönika i Dagen för ett tag sen. Det  var Dagens nya  medarbetare  Frida Park  som skrev under rubriken –  Ovärderligt hantverk. Hon talade om vad hon gjorde efter en stressig dag. Det blev inte en löprunda  eller en bok utan hon bejakade  sin inre tant och tittade på Antikrundan.

Sen gav hon en målande  beskrivning av  sånt som kunde förekomma i programmet –  vitt skilda saker  som matbord  från 1600 talet  eller en ring eller  silverkanna eller tavla och beskrev Knut Knutsson och hans entusiasm  för  de saker  som skulle  värderas. Han  satta glasögonen på yttersta nässpetsen och kollade  signaturen eller  kröp in under ett malätet bord för att bedöma årtal  och värde.

Jag kände igen mig och vårt intresse för  programmet  här på hemmaplan Vi har  själva  inga  märkliga  antikrundan-föremål , men vårt skåp som du ser i bild härovanför  sticker ut lite grann. Svärfar hittade det  eller rättare sagt det som var kvar av skåpet för  mycket länge  sen. Han fyllde i det virke  som fattades och gjorde  nya  lådfasader och donade med allt han kunde.  Så blev det ett skåp igen. Vi fick överta  skåpet efter  svärfars önskan och gläds åt det utan att veta ursprung  och ålder. Det kan vi bara gissa oss till. Tror på Väster-dalarna  med Dalavapnet snidat på krönet men ålder  vågar vi oss inte på att gissa mer än 1800 talet..

Lite  små-prylar  har vi kanske av typ Antikrundan, En spinnrock som är  jämnårig med mig.  En filbunke i svepeteknik som min mormor hade när  hon vallade korna  i deras sommarbete i Fäboda   i Jakobstad/Pedersöre  och med släkten Portins  bomärke  i botten, som bekräftelse på ursprunget.

Men jag läser vidare  i  Frida Parks krönika  och kommer till slutstycket i den.

”Vi är  nästan 2 miljoner svenskar som sitter i TV-soffan  och tittar på vad Knutsson gör  och säger.  Ett skickligt hantverk  i originalutgåva av en  stor designer tingar ett riktigt högt  värde.. LITE SOM DU OCH JAG – OVÄRDERLIGA, OAVSETT OM VI ÄR  OTRENDIGA, OLÖNSAMMA ELLER KANTSTÖTTA. ”

För den skull hamnar vi ju knappast i Antikrundan . vi hinner inte ens bli antika under vår livstid. Men du vet väl om att du är  värdefull – älskad för att du är  den du är. Våga vara dig själv ! Det är bättre att vara ett enkelt original än aldrig så tjusig kopia. Jag är  nöjd med att vara en ”landsortsprelle”  och inte  stå  på dom  ”stora” estraderna.

Damma av dig – inte för  att synas av Knut Knutsson – men för att vara i den verklighet som är  din vardag, här  och nu !  Våga  öppna ditt inre skåp för  både  Gud  och de människor  du möter !

En hel vecka sen senaste inlägget !

Upptäckte att det gått en hel vecka sen mitt senaste blogginlägg.. Det brukar bli lite mindre tid mellan mina skrivningar så du kanske undrar om  nåt har gått fel. Lugn bara lugn – det har bara varit en vecka med ganska många arbetsuppgifter i mitt lilla vakansjobb  som pastor i Gullbrannakyrkan. Förberedelser  för både  bibelstudium  och predikan, styrelsearbete  och nätverksträff  och så en hel massa  med annat.  Nästa vecka verkar vara betydligt lugnare, det är ju bara så ett pastorsjobb ser ut och jag är  glad att jag jan vara till nytta och inspiration.  Ålder  sägs ju bara vara en siffra – men även siffror kan kännas av ibland.

Har sett att det finns en hel del med olika ”tester” på nätet.  Vilken är  din favoritblomma till exempel eller vilket djur skull du vara om du fick välja ?  Vilket yrke skulle  du egentligen ha? I det senaste  testet har jag noterat att det ofta handlar om att man borde vara professor eller  möjligen  fotomodell om man är kvinna.  Märklig uppdelning – jag har inte sett nåt  förslag på lagerarbetare  eller  sjukvårdsbiträde. Höjdarjobb skall det vara – lite insmickrande eller hur. Har aldrig testat nåt  av dessa intressanta  frågeformulär själv.

Men jag funderade själv  på vilken seriefigur man kunde tänkas ha glädje av att vara. Stålmannen eller  Fantomen för att få lite kraft och energi för att kämpa  på i en konstig värld. Nej  jag fastnade för  den här – utan att ha rådfrågat nån konsult.

Visst  är han skön, den gode Skalman.  Han har nåra viktiga bitar som vi nog borde ha lite av  alla.  Tänker på Mat- och Sovklockan. Spelar  ingen roll vad han sysslar, hur  viktigt det än verkar vara, ringer den klockan så  slutar han med det han gör  för att antingen äta  eller  sova. Kloka  beslut blir ofta ännu klokare   av mat eller vila. Visst borde en  sån klocka vara bra. Det andra jag tänker på  men som man givetvis bara kan drömma om är  det utrymme han har i skalet  och det innehåll som finns  där. Behöver han ett verktyg av nåt slag  så  tar han bara ram det, om det så är  en skruvmejsel eller en grävskopa. Givetvis  alldeles  omöjligt, men drömma kan man ju alltid.

Men  visst är  han en klok ”padda” den lille  Skalman. Nog skulle han behövas  lite överallt

Jag tänker inte testa dig på detta. Skriver mitt inlägg bara på  lek just  nu. Återkommer  nästa vecka med nya rader. Sköt  om dig så länge!