Nu har vi internet med alla dom möjligheter till kommunikation det för med sig. Vi surfar av olika skäl – ibland viktiga och rätt ofta bara slösurfning bara för att det finns en chans. Innan dess och datoråldern så var det TV och radio som gällde. Telefonen med damer i växeln som satt och kopplade samtal och sladdar och fick lite anledning till skvallernyheter på köpet – så sa man i alla fall. Pressen fanns med morrontidningar och kvällsdito. Men innan allt detta då – vad var det då som gällde och hur fick man information och nyheter. Grannsamverkan handlade det om. Men en stor nyhetskälla var kyrkan, predikstolen och kyrktorget.
Predikstolen berättade.. en ny påminnelse om vår dödlighet lämnas oss i dag då följande medlemmar har avlidit. Lysning till äktenskap förkunnas härmed för tredje gången för paret… ! Födslar och dödslar om vartannat. Men också samhällsinformation om viktiga händelser av alla slag.
Sen gick man ut på kyrkbacken efter högmässan och där forsade alla sociala nyheter fram både på riktigt och viktigt, men också skvaller typ ”Hänt i veckan” eller pågående livsromaner eller bara noveller.
Andra platser där man bytte information kunde vara ”ljugarbänken” utanför eller inne i affären där företrädesvis gubbarna satt och pratade om allt och alla.
Marknadsplatser för både varor och kreatur var också tillfällen till samtal och utbyte av nyheter liksom besöken hos skomakarn eller bysmeden och kvarnen. Men allt detta med ett ganska begränsat perspektiv. Världen där bortom var så stor så stor.. Lasse, Lasse liten….
Nu har vi hela världen i soffan eller i telefonen och hinner inte med allt länge. Våra värderingar riskerar att förändras väldigt mycket när vi måste ta till oss allt det som händer och ändå inte ”orkar” med allt, än mindre kan göra nånting åt så mycket av det vi tar in och ser och hör. Det finns inga fredade områden kvar att vila i !
Det finns en liten story som fastnat i mitt minne. Det var den lille killen, 4 eller 5 år kanske som fick frågan: Vad vill du bli ? Han svarade: Jag vill bli en telefon ! Varför ? Jo då finns det alltid nån som tittar på mig och nån som håller mig i handen.
Björn Ranelid avslöjade första meningen i sin nya bok när han var med i ”Skavlan” för et tag sedan GULLV IVA,NATTVIOL OCH JOHANNESNYCKLAR ÄR FRIDLYSTA I SVERIGE, MEN INTE BARNEN.
Vi borde ng vara mer rädda om själva livet. Se varandra och den dag vi lever i just nu och här.
Vågar du stänga av eller koppla ur dig en lite stund ibland? Försök och du kanske hittar en ny värld och friska källor på nära håll. Samtal och dialog ansikte mot ansikte kallas det. Eller bara en beröring – inte på tangenter och skärmar utan på en levande och varm människa som behöver dig !
Hasses Blogg 