Före alla sociala medier, vad fanns det då ?

Nu har vi internet med alla dom möjligheter till kommunikation det för med sig. Vi surfar av olika  skäl – ibland  viktiga och rätt ofta bara slösurfning  bara för att det finns en chans.  Innan dess  och datoråldern så var det TV  och radio som gällde. Telefonen med  damer i växeln som satt och kopplade samtal  och sladdar  och fick lite anledning till skvallernyheter  på köpet – så sa man i alla fall. Pressen fanns med  morrontidningar och kvällsdito.  Men innan allt detta då – vad var det då som gällde och hur fick man information och nyheter.  Grannsamverkan handlade  det om.  Men en stor nyhetskälla  var kyrkan, predikstolen  och kyrktorget.

Predikstolen  berättade..  en ny påminnelse  om vår  dödlighet lämnas oss i dag då följande medlemmar har avlidit.   Lysning till äktenskap förkunnas härmed  för tredje gången för paret… ! Födslar  och dödslar om vartannat.  Men också samhällsinformation om viktiga  händelser av alla slag.

Sen gick man ut på kyrkbacken efter högmässan och där  forsade alla sociala nyheter fram både  på riktigt  och viktigt, men också skvaller typ ”Hänt i veckan”  eller pågående livsromaner eller  bara noveller.

Andra platser där  man bytte information kunde vara ”ljugarbänken” utanför eller inne  i affären där  företrädesvis gubbarna  satt och pratade om allt och alla.

Marknadsplatser  för  både varor  och kreatur var också tillfällen till samtal och utbyte av nyheter  liksom besöken  hos  skomakarn eller bysmeden och kvarnen. Men allt detta med ett  ganska begränsat perspektiv.  Världen där  bortom var så stor  så  stor.. Lasse, Lasse liten….

Nu har vi hela  världen i soffan eller  i telefonen  och hinner inte  med allt länge. Våra  värderingar riskerar att förändras  väldigt mycket när  vi måste  ta till oss allt det som händer och ändå inte ”orkar” med allt, än  mindre  kan göra  nånting åt så mycket av det vi tar in och ser  och hör. Det finns inga fredade områden kvar att vila i !

Det finns en liten story som fastnat i mitt minne. Det var den lille killen, 4 eller 5 år kanske  som fick frågan: Vad vill du bli ?  Han svarade: Jag vill bli en telefon ! Varför ? Jo då finns det alltid  nån som tittar på mig  och nån som håller mig i handen.

Björn  Ranelid avslöjade första meningen i sin nya  bok när  han var med i ”Skavlan” för  et tag sedan GULLV IVA,NATTVIOL OCH JOHANNESNYCKLAR ÄR FRIDLYSTA I SVERIGE, MEN INTE  BARNEN.

Vi borde ng vara mer rädda om själva livet. Se varandra och den dag vi lever i just nu och här.

Vågar du stänga av  eller koppla ur dig en lite stund ibland?  Försök och du kanske hittar en ny värld och friska källor på nära  håll. Samtal och dialog ansikte  mot ansikte kallas  det. Eller bara en beröring – inte på tangenter och skärmar utan på en levande och varm människa som behöver  dig !

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s