Snigelpost eller E-post ?

Fick det här vykortet i veckan. Det var till farmor  och farfar från  ett av barnbarnen ute på resa.  Postgången från Portugal till lilla  Gullbranna krävde  två veckors  tid för att komma fram. Det hade tagit bara nån sekund att skicka  en bild med lite text till på E-post. Men vi är  nog väldigt glada åt att få hälsningen i just vykortsform. Har snart en hel liten bunt  med kort  från  olika adresser runt om i världen som vårt äldsta barnbarn gjort med sin make. Det känns  så varmt och gott att de tar sig tid att skriva på ett kort och underteckna med kramar  och namn. Det blir absolut mer personligt än en nog så välskriven hälsning på E-post. E-posten lagras i datorn och det är inte ofta man går tillbaka och tittar på gamla meddelanden i den.  Torrt och tråkigt på skärmen kan det bli. Vykortsbunten kan man  ta fram  och bläddra i och minnas när  det var  och uppleva  värmen igen i kramarna  och att man blir  ihågkommen också som gamla farfar  och farmor

Smileys på nätet i all ära -men nog känns  det som bara ett enkelt sätt att fylla på med dem – ibland fem av samma sort  eller flera  sorter som alla har det gemensamt  att man inte behöver  formulera  nåt eget  utan bara skicka iväg. Det kräver ingen tid och ingen eftertanke – bara klicka på tangenten och  sekundsnabbt är det klart.

Jag har faktiskt aldrig använt mig av nån av dessa figurer annat än när man klickar på Fb för att visa att man har läst och finns  med bland följarna. Sätter mig hellre  ner med pannan i ”djupa” veck  och funderar på hur jag skall skriva. Tänkarbänk hade ett annat av barnbarnen när  det var nåt som var lite klurigt att lösa. Då gick hon och satte  sig en stund och kom sedan igen med det hon kommit fram till på sin bänk.

Jag tror att vi  behöver lite tänkarbänkar i vår vardag.  Stunder där  vi kan fundera på konsekvenser av det vi säger skriver eller  gör. Inte bara  att vi reagerar snabbast möjligt med  första  bästa  åtgärd utan tar det hela lite coolt  och med  känsla för vad vi gör. Minns  och lär  av tidigare  upplevelser och ser livet lite mer än ur bara vår  egen synvinkel

När  vi fick kortet från Lissabon, kom jag ihåg den här lilla  spårvagnen.

Minns hur just hon som skickade kortet  gillade spårvagnar. Vi bodde  i Norrköping  och min  Ingrid  tog med sig henne  och åkte med den gamla museispårvagnen  och njöt av resan med barnbarnets  glädje.

Stanna upp ett tag igen ! Skriv ett vykort – åtminstone i tanken – till någon du känner. Eller gör  det på riktigt på Livets resa  och du gör  någon glad med din värme och din kärlek.. Formulera dig i ord och inte bara i knapptryckningar.

Vad var det han sa – pastor Jansson ?  Livet är  som en spårvagn, man får kraften uppifrån! Man kan dela  den kraften till dem man möter !

 

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s