Före alla sociala medier, vad fanns det då ?

Nu har vi internet med alla dom möjligheter till kommunikation det för med sig. Vi surfar av olika  skäl – ibland  viktiga och rätt ofta bara slösurfning  bara för att det finns en chans.  Innan dess  och datoråldern så var det TV  och radio som gällde. Telefonen med  damer i växeln som satt och kopplade samtal  och sladdar  och fick lite anledning till skvallernyheter  på köpet – så sa man i alla fall. Pressen fanns med  morrontidningar och kvällsdito.  Men innan allt detta då – vad var det då som gällde och hur fick man information och nyheter.  Grannsamverkan handlade  det om.  Men en stor nyhetskälla  var kyrkan, predikstolen  och kyrktorget.

Predikstolen  berättade..  en ny påminnelse  om vår  dödlighet lämnas oss i dag då följande medlemmar har avlidit.   Lysning till äktenskap förkunnas härmed  för tredje gången för paret… ! Födslar  och dödslar om vartannat.  Men också samhällsinformation om viktiga  händelser av alla slag.

Sen gick man ut på kyrkbacken efter högmässan och där  forsade alla sociala nyheter fram både  på riktigt  och viktigt, men också skvaller typ ”Hänt i veckan”  eller pågående livsromaner eller  bara noveller.

Andra platser där  man bytte information kunde vara ”ljugarbänken” utanför eller inne  i affären där  företrädesvis gubbarna  satt och pratade om allt och alla.

Marknadsplatser  för  både varor  och kreatur var också tillfällen till samtal och utbyte av nyheter  liksom besöken  hos  skomakarn eller bysmeden och kvarnen. Men allt detta med ett  ganska begränsat perspektiv.  Världen där  bortom var så stor  så  stor.. Lasse, Lasse liten….

Nu har vi hela  världen i soffan eller  i telefonen  och hinner inte  med allt länge. Våra  värderingar riskerar att förändras  väldigt mycket när  vi måste  ta till oss allt det som händer och ändå inte ”orkar” med allt, än  mindre  kan göra  nånting åt så mycket av det vi tar in och ser  och hör. Det finns inga fredade områden kvar att vila i !

Det finns en liten story som fastnat i mitt minne. Det var den lille killen, 4 eller 5 år kanske  som fick frågan: Vad vill du bli ?  Han svarade: Jag vill bli en telefon ! Varför ? Jo då finns det alltid  nån som tittar på mig  och nån som håller mig i handen.

Björn  Ranelid avslöjade första meningen i sin nya  bok när  han var med i ”Skavlan” för  et tag sedan GULLV IVA,NATTVIOL OCH JOHANNESNYCKLAR ÄR FRIDLYSTA I SVERIGE, MEN INTE  BARNEN.

Vi borde ng vara mer rädda om själva livet. Se varandra och den dag vi lever i just nu och här.

Vågar du stänga av  eller koppla ur dig en lite stund ibland?  Försök och du kanske hittar en ny värld och friska källor på nära  håll. Samtal och dialog ansikte  mot ansikte kallas  det. Eller bara en beröring – inte på tangenter och skärmar utan på en levande och varm människa som behöver  dig !

Annonser

Överås igen en gång !

Överås har ju varit på tapeten ett tag. Sålt till Wallenstams fastigheter och överlåts  i december för framtida  öden. Metodistkyrkans flaggskepp och utbildningscentrum i många år. Gemensamt projekt  för  Nordens  länder med en brokig skara elever. Hör  själv till den skaran och gick ut som pastor  1962 efter två perioder på Överås, två år i varje, med ett avbrott på två år  för  jobb på Gotland  och militärtjänst i Finland. När man ser tillbaka på den tiden så rinner minnesbilderna förbi Studier  och tentor, församlingsjobb  och feriejobb, internatliv med allt vad det innebar. Har bl.a.  bott i tornrummet ett tag med en ingång bakom stora spegeldörren  utanför lilla salongen.

Lite  axplock bara ur det där med internat.  ”Svarta Damen” var ju en viktig figur. Hon kunde vara ute  och vandra på grusplanen eller  inne i korridorerna  och in på elevrummen. Men vid de senare  nämnda  så var hon  en av eleverna iförd  en lång svart kåpa för att skrämma  slag på nya elever. En och annan har nog hoppat upp i sängen med ett Fader vår… på läpparna.  Det talades om att det var en tjänarinna på Dicksons tid  som fått barn  och dödat barnet  och gömt det i källartunneln som gick från huset ut till stallet. ”Spökexperter” från veckopressen hade forskat och efter det blev det en  tegelvägg i gången ut från  pannrummet.

En hel del spökerier ordnade  vi själva. En av eleverna som satt på natten och tentamensläste  i biljardrummet drabbades av att orgeln  som stod  där helt plötsligt började spela med  full volym. Givetvis ett hyss där  vi monterat en högtalare  i orgeln och en skivspelare i ett annat rum och så fixade  musiken så till och med rektorn vaknade och kom och kollade.

Norges nationaldag firades med smällare och häxpipor i stora trapphuset med risk för dyrbara lampetter och allas  öron.

Men det för mig dyrbaraste minnet är  att där  träffades min Ingrid  och jag på riktigt. Överås kommer alltid att finnas i vårt medvetande som dyrbart. Vi elever var hembjudna till Thorvald Källstads hem  på kaffe  och samvaro. Helt plötsligt – utan att någon av oss vet vem som tog greppet, stod  vi där hand i hand  Ingrid  och jag. Sen dess har vi varit ett helt liv tillsammans och håller varandras händer fortfarande. Adressen där  vi var just vid detta tillfälle var Förtroligheten 5, där bodde Thorvald med familj just då. Men det var ju på grund av Överås  vi fanns  där.

Kan bara tacka tiden på Överås för detta  och mycket,  mycket mer. Vi har ju en del av vännerna med på Facebook  och en del möter vi på annat sätt. Avslutar denna lilla krönika med en bild från ett senare besök.

 

Övervakning eller bevakning ?

Jag vet att man lämnar spår efter sig på nätet. Spår  som kan användas  på olika sätt. Men det blev väldigt konkret för et tag sen när  svåger med fru reste till Malta. Vi ville kolla  hur det såg ut på Malta och gick ut på nätet och sökte  info. Fick en massa  fina bilder och info om Malta. Men sen……. nån timme efter det vi kollat Malta fick vi reklam från  en massa  hotell och reseerbjudanden när  det gällde  just Malta. Det höll på i ett par veckors tid. Det kändes faktiskt lite  jobbigt eftersom vi inte var på resande fot.

Hittade för et par dar sen en artikel  i SvD  med rubriken ” Din personlighet kartläggs på nätet ” en artikel av två medarbetare  på PR Byrån  Trigger. Dora Streiffert och  Preben Carlsen. De redovisade hur man genom att använda  Facebook som plattform kunde  få tag på en personlighetsprofil på en användare genom att kolla personens ”likes”. Det behövdes bara 68  likes för att avgöra -sexuell läggning,- hudfärg eller politisk hemvist.. Ju mer data man får tillgång till, desto mer kan man avläsa din självbild, drömmar , rädslor  och begär. Forskning på psykometrisk segmentering har visat att man utifrån endast 300 Facebook-likes  kan bedöma en människas personlighet bättre än vad ens egen partner kan.  så långt referat från artikeln.

Man häpnar – nej det räcker inte – man blir  ärligt talat livrädd för var gränserna kommer att gå i vår  IT-värld. Storebror ser dig. Ser dig inte bara – var du befinner dig i förhållande till en mast och din telefon. Ser dig hur du ser ut inuti- vad du tänker  och vad du vill.

HUR LÅNGT IN I PRIVATLIVETS  DOMÄNER ÄR  DET TILLÅTET ATT VANDRA. Finns det nån etik eller nåra regler alls  för denna  ”övervakning”? Vem bestämmer om vad av mitt liv som är allmänt och vad som är  privat ? Vad har man rätt att påverka och vem ?

Det kommer smygande – detta med påverkan och styrning. Vi kanske inte ens märker vem det är  som styr vårt beteende och vårt liv. Manipulation som styr oss – kanske dit vi inte  vill.

Dags att tänka  till tycker jag  om det  inte redan är  för sent. Värdegrund och etik får inte bli bisaker  utan måste vara det som styr oss.

Jag tror  att vi måste  ett steg tillbaka till den värdegrund vi har  haft i tusentals år – med bas i den kristna tro som har respekt både för individ och kollektiv. En bas för vår tillvaro med frihet under ansvar för varandra.  De  tio budorden eller  den gyllene regeln om ”allt vad ni vill att  människor skall göra er skall ni också göra för dem !  Att leva tillsammans är viktigare än allt annat.

Snigelpost eller E-post ?

Fick det här vykortet i veckan. Det var till farmor  och farfar från  ett av barnbarnen ute på resa.  Postgången från Portugal till lilla  Gullbranna krävde  två veckors  tid för att komma fram. Det hade tagit bara nån sekund att skicka  en bild med lite text till på E-post. Men vi är  nog väldigt glada åt att få hälsningen i just vykortsform. Har snart en hel liten bunt  med kort  från  olika adresser runt om i världen som vårt äldsta barnbarn gjort med sin make. Det känns  så varmt och gott att de tar sig tid att skriva på ett kort och underteckna med kramar  och namn. Det blir absolut mer personligt än en nog så välskriven hälsning på E-post. E-posten lagras i datorn och det är inte ofta man går tillbaka och tittar på gamla meddelanden i den.  Torrt och tråkigt på skärmen kan det bli. Vykortsbunten kan man  ta fram  och bläddra i och minnas när  det var  och uppleva  värmen igen i kramarna  och att man blir  ihågkommen också som gamla farfar  och farmor

Smileys på nätet i all ära -men nog känns  det som bara ett enkelt sätt att fylla på med dem – ibland fem av samma sort  eller flera  sorter som alla har det gemensamt  att man inte behöver  formulera  nåt eget  utan bara skicka iväg. Det kräver ingen tid och ingen eftertanke – bara klicka på tangenten och  sekundsnabbt är det klart.

Jag har faktiskt aldrig använt mig av nån av dessa figurer annat än när man klickar på Fb för att visa att man har läst och finns  med bland följarna. Sätter mig hellre  ner med pannan i ”djupa” veck  och funderar på hur jag skall skriva. Tänkarbänk hade ett annat av barnbarnen när  det var nåt som var lite klurigt att lösa. Då gick hon och satte  sig en stund och kom sedan igen med det hon kommit fram till på sin bänk.

Jag tror att vi  behöver lite tänkarbänkar i vår vardag.  Stunder där  vi kan fundera på konsekvenser av det vi säger skriver eller  gör. Inte bara  att vi reagerar snabbast möjligt med  första  bästa  åtgärd utan tar det hela lite coolt  och med  känsla för vad vi gör. Minns  och lär  av tidigare  upplevelser och ser livet lite mer än ur bara vår  egen synvinkel

När  vi fick kortet från Lissabon, kom jag ihåg den här lilla  spårvagnen.

Minns hur just hon som skickade kortet  gillade spårvagnar. Vi bodde  i Norrköping  och min  Ingrid  tog med sig henne  och åkte med den gamla museispårvagnen  och njöt av resan med barnbarnets  glädje.

Stanna upp ett tag igen ! Skriv ett vykort – åtminstone i tanken – till någon du känner. Eller gör  det på riktigt på Livets resa  och du gör  någon glad med din värme och din kärlek.. Formulera dig i ord och inte bara i knapptryckningar.

Vad var det han sa – pastor Jansson ?  Livet är  som en spårvagn, man får kraften uppifrån! Man kan dela  den kraften till dem man möter !

 

Bilder på en skärm – ?

Ibland kan det  kännas  att livet bara är  en ”skämdump” åtminstone om man ser hur  skärmarna omkring oss hanteras. Jag har påtalat det förr men jag gör det igen. Man kan riskera att krocka med någon av alla dessa  som går omkring med en plugg i örat  och en sladd till telefonen och blicken fullständigt koncentrerad på skärmen/ i telefonen.

Så kommer man till en samling med  vänner  eller ett  sammanträde av något slag, alla kommer mer eller mindre stressade, sätter  sig ner vid  bordet och lägger upp telefonen på bordet  – det första man  gör. Underförstått, det kan komma  nåt som är  viktigare än det här  som jag nu är med på och då måste jag vara beredd att ta det. Den som sitter utan telefonen blir tydligt och klart medveten om detta.  Jag själv  som  inte har en sån telefon kan faktiskt bli riktigt irriterad på den här modellen av  möten.

Eller så sitter man och surfar fram fakta medan  den som inte surfar pratar om nåt helt annat. Visst, jag kan förstå att det är praktiskt att inte behöva 26 band av  Nationalencyklopedin i  famnen, men ändå…?

Hur  blir vårt umgänge rent mänskligt när alla de sociala medierna  styr hur  vi lever med varandra. Då finns  det risk att livet blir  en skärmdump  eller en bild på ett konto med vad vi senast åt eller  köpte, och det  är  oftast bara dom ”fantastiska” bilderna och live-inspelningarna  som kommer fram.

Det kan vara så – obs att jag säger kan vara – att själva det verkliga  livet passerar förbi medan vi är  fångade av skärmen.

Har inte lagt nån bild på skärmen just nu bara för att ha chansen att fundera på hur  det ser ut på riktigt i våra liv. Vad vi har  på skärmen är  egentligen en  ganska betydelselös fråga i våra  möten med varandra. Det viktiga är att lägga  skärmen åt  sidan en stund och se varandra i ögonen, se linjerna i ansiktet och vad de berättar. Lyssna in och se ”verklighetens folk” som det så fint hette i nåt politiskt sammanhang, sitta vid  köksbordet och bara ha tid för varandra – pröva det och känn livets puls igen.

 

Jobbat en månad nu !

Efter att ha varit pastor sedan 1962  med olika tjänster  i flera kyrkor  och  samfund, blev jag pensionär för  12 år sedan. Det har blivit en hel del resor och predikobesök under dessa tolv år.

Nu har jag som 77-åring haft en vakanstjänst som pastor i Gullbrannakyrkan en första  månad. Det känns lite  märkligt att vid min ålder gå in i ett  ”pastorsjobb” i en församling, visserligen på en liten deltid men dock ett regelbundet  jobb. Alla bitarna  finns ju med i små portioner. Jag  tycker att det är fantastiskt att få vara med på det sättet och dela  något av den livserfarenhet vi fått  som pastorsfolk under alla år. Jag skriver VI eftersom  min  Ingrid  och jag hela  livet har delat kallelsen och  jobbet  på olika  sätt.

Det känns  som ett stort förtroende från  vännerna i Gullbranna att få vara med på  detta sätt. Att mötas i gudstjänster, bibelstudier, samtal, hemgrupp, eller bara vanliga möten på byn och i allt detta få vara  pastor, resursperson eller bollplank är  en speciell upplevelse

Dela  gemenskapen i styrelsemöte  och planering. Fundera  på vägar och visioner. Försöka hitta byggstenar för det inre livet  och fönster ut mot  alla som finns i vår  närhet är  de nära  utmaningarna . Att skapa mer av gemenskap  och viloplats. Se  och använda  de möjligheter som finns i församlingens arbete i övrigt. Öppen förskola, Fritidsgård, Stick-Café, samarbete med Gullbranngården m.m.

Tänker på en del av dom ”gamla gubbarna” i bibeln, Mose, Abraham och många fler, dom hade kommit upp i ganska hög ålder när  det hände saker i deras liv  som de inte  väntat sig. Utan nåra  jämförelser i övrigt kan man kanske fundera på vad som väntar om hörnet också  här  och nu för oss. Kan bli riktigt spännande att se.

Önskar dig välsignelse över din dag ! Bor du i våra knutar eller har vägarna häråt en söndag, så hittar du   Gullbrannakyrkans program på hemsidan.

http://www.gullbrannakyrkan.com