Konstiga ord finns det överallt. Ord som man inte begriper eller har minsta aning om eller kanske inte ens har hört förut. Kyrkan har gott om såna, till exempel i rubriken för dom olika söndagarna under året. 20:nde söndagen efter Trefaldighet, Septuagesima eller som nu på söndag den 5 februari – Kyndelsmässodagen. Vad är det för nåt och vad betyder orden.
Kyndel är det gamla ordet för ljus. På den här dagen samlade man de ljus som skulle användas under det kommande året och invigde, välsignade dem för den tjänst de skulle göra i kyrkans gudstjänster och högtider. Kyndel säger vi ju knappast till vardags. Finska språket har lite kvar av det då ljus där heter kynttilä. Lite av det gamla ordet kvar.
Men kyndel passar knappast in i vår värld av LED-lampor. Visst är det bra med ledlampor, energisnålt och säkert. Praktiskt med bara en liten kontaktknapp i botten som man trycker igång ljuset med och sen kan man helt riskfritt ställa det var som helst, glömma det gör inget alls det bara står där och lyser så länge batteriet räcker.
Sen kan man ju fundera på skönhetsupplevelsen i det hela. Det står och fladdrar lite med lågan – som ett riktigt ljus – men visst är det betydligt blekare än det gamla vanliga stearinljuset.
En ”levande” låga med både ljus och värme, men visst lite farligt också om man skulle glömma det. Men det är en äkta och lysande låga som ger upplevelse och känsla. En LEDande låga för liv och ljus.
Hur är det med oss och våra liv i vår vardag. Är vi strömsnåla ledlampor som man bara går förbi eller unika levande lågor som både lyser och värmer när man stannar upp en stund och ger sig tid till närhet och gemenskap.
Visst skulle det vara praktiskt med en av och på knapp ibland – men livet är inte sånt. Vi har tänts en gång för att leva i denna värld – tillsammans – i en hel och värmande gemenskap. Det går inte att stänga av den vardagliga lågan. Visst ryker det ibland när man inte tycker sig orka med allt det som möter oss på livsvägen eller om man har fladdrat i väg med en alltför stor låga av entusiasm och engagemang.
Biskop Nils Bolander skrev i en av sina många dikter om livets mödor att det var bäst med ”en lagstadgad två centimeters låga” annars kom den stora ljussnopparen och klippte av den alltför långa veken. Men den risken finns hela tiden och det gäller att våga brinna i de möjligheter man har.
Ni är världens ljus – sa Jesus en gång. Inte för att lysa som bäst eller vackrast eller med mest stämning, utan för att ge värme och liv. Och när vi inte tycker att vi orkar eller ser att nån i vår närhet inte orkar så får vi be att Han kupar sina händer runt den flämtande lågan tills den får styrkan tillbaka igen
Det går inte att förändra sitt liv med att bara ”byta batteri” Alla våra egna batterier tar slut. Det behövs en större kraft än nåra volt i en kapsel. Den får vi genom att luta oss mot Honom som en gång stöpte ljuset i världen och oss.
Hasses Blogg 