Sökare och upphittare !

 

Vet inte om du har  tänkt så mycket på det, men jag har tänkt och hört och sett  att det är  både trendigt  och bra att kalla sig sökare i dag.  Då är man på den rätta sidan i tillvaron. Det är ju helt okay för alla söker vi ju efter något, viktigt eller mindre  viktigt, livsavgörande eller bara vardagligt och banalt. Men att vara just sökare det är korrekt. Jag möter människor i olika  sammanhang och när  de får veta att jag  har en yrkesroll i pastorsjobbet så säger man först -oj- men efter nån sekund så kommer frågan eller orden då måste jag fråga och så kommer det ofta en fråga om livsperspektiv. Om jag då skulle svara – du det kan jag inte svara på, jag är också en sökare då skulle jag svika min uppgift. Javisst finns det massor med frågor jag inte kan svara på  men då kan jag föreslå att vi pratar vidare i frågan och tar reda på mer, eller helt enkelt med en motfråga – vad tror du själv ?

Men om det i frågans svar ligger att jag har hittat nåt som hjälpt mig med just den här  frågan – så är det min uppgift att berätta  det. Enkelt  och vardagsnära. Kanske  det ibland kan bli som när man som barn hade tappat bort  nåt viktigt  och letat  och letat och så plötsligt hittat det  och rusar iväg till mamma eller pappa och bara ropar ut det: Jag har hittat det jag sökte !  Titta  här ! Det låg under en massa kläder i garderoben eller hur det nu var!

Jag har läst om en av de  senaste böckerna jag fått, den här.

foto0736

 

Jag citerar en enda mening ur boken. Jag går  och tänker på den  hela tiden Så här  lyder den. ”I sökandets tidsålder känns det viktigt att säga: det är inte  fult att finna”

Visst är  det en ganska klok mening ? I gamla tider i kyrkor och kapell kallades  det vittnesbörd när man berättade  om vad man hittat i sin tro för sin vardag – nu har vi ett lite modernare ord som är delgivning, eller bara dela med dig av det du hittat och fått. Det betyder att jag  kan berätta om det jag upplevt, spelar ingen roll om det är  glatt och trivsamt eller jobbigt  och tvivlande och funderande. Det handlar om att dela det som är  viktigt för mig med en vän eller livskamrat, på en arbetsplats – på bussen – eller på promenaden, eller i kyrkan. Berätta om vad du hittat eller vad du saknar. Samtalet eller pratet med en  resenär  på livsvägen, kan göra det lättare att gå.

Jag har hittat -är en mening vi kunde använda ofta. En upptäckt att dela med sig av kan göra  den andra rikare. Ett fynd på livsvägen är  värt att dela !

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s