Vet inte om du har tänkt så mycket på det, men jag har tänkt och hört och sett att det är både trendigt och bra att kalla sig sökare i dag. Då är man på den rätta sidan i tillvaron. Det är ju helt okay för alla söker vi ju efter något, viktigt eller mindre viktigt, livsavgörande eller bara vardagligt och banalt. Men att vara just sökare det är korrekt. Jag möter människor i olika sammanhang och när de får veta att jag har en yrkesroll i pastorsjobbet så säger man först -oj- men efter nån sekund så kommer frågan eller orden då måste jag fråga och så kommer det ofta en fråga om livsperspektiv. Om jag då skulle svara – du det kan jag inte svara på, jag är också en sökare då skulle jag svika min uppgift. Javisst finns det massor med frågor jag inte kan svara på men då kan jag föreslå att vi pratar vidare i frågan och tar reda på mer, eller helt enkelt med en motfråga – vad tror du själv ?
Men om det i frågans svar ligger att jag har hittat nåt som hjälpt mig med just den här frågan – så är det min uppgift att berätta det. Enkelt och vardagsnära. Kanske det ibland kan bli som när man som barn hade tappat bort nåt viktigt och letat och letat och så plötsligt hittat det och rusar iväg till mamma eller pappa och bara ropar ut det: Jag har hittat det jag sökte ! Titta här ! Det låg under en massa kläder i garderoben eller hur det nu var!
Jag har läst om en av de senaste böckerna jag fått, den här.
Jag citerar en enda mening ur boken. Jag går och tänker på den hela tiden Så här lyder den. ”I sökandets tidsålder känns det viktigt att säga: det är inte fult att finna”
Visst är det en ganska klok mening ? I gamla tider i kyrkor och kapell kallades det vittnesbörd när man berättade om vad man hittat i sin tro för sin vardag – nu har vi ett lite modernare ord som är delgivning, eller bara dela med dig av det du hittat och fått. Det betyder att jag kan berätta om det jag upplevt, spelar ingen roll om det är glatt och trivsamt eller jobbigt och tvivlande och funderande. Det handlar om att dela det som är viktigt för mig med en vän eller livskamrat, på en arbetsplats – på bussen – eller på promenaden, eller i kyrkan. Berätta om vad du hittat eller vad du saknar. Samtalet eller pratet med en resenär på livsvägen, kan göra det lättare att gå.
Jag har hittat -är en mening vi kunde använda ofta. En upptäckt att dela med sig av kan göra den andra rikare. Ett fynd på livsvägen är värt att dela !
Hasses Blogg 