På tjugondag Knut skall julen ut är ett gammalt talesätt. Det går ju tvärtemot att julen varar intill påska. Hursomhelst så är det dags att återgå till vardagen, så vi har idag städat ut julen och packat och burit ut allt julpynt till nästa juls uppackning. Nu är det den vanliga vardagen som gäller igen.
Den vardagen började i dag med storm och snöblask och regn och blev faktiskt ganska grå. Grå förresten – vad är det för färg på dagarna annat än den i kalendern där vardagarna går i svart tryck och helgerna i rött. Vet inte – kanske du har olika färger på dina dagar eller tänker du kanske inte dagarna alls i färg utom då den grå vardan.
Tittade ut genom fönstret en gång till och nog var det ganska grått i dag.
Trots att snön försökte lysa upp bilden. Det räckte ändå inte till för att lyfta till en sån där härligt vit vinterdag som det kan vara ibland med gnistrande vit snö, nån enstaka minusgrad och hög och solig luft. En dag – lätt att andas och njuta av för årstiden.
Hur är det med det där med den grå vardagen i livet för dig ? Är det enahanda och grått ? Har du svårt att hitta färger och variation över dina dagar och veckor ? Är det bara enformigt och gråtrist ?
Jag är gammal nog att komma ihåg en gammal schlager som berättade om Små nära ting … Den betonade hur viktigt det var att se de små tingen, händelserna , ljuspunkterna och små glädjeämnena i tillvaron. Jag kommer inte ihåg vem det var som sjöng den men jag kan nog gnola fram melodin till några av stroferna i visan. Visst finns det både vett och sans i tanken att se och minnas just dom punkterna som gav färg åt dagarna i livet. Kanske det var ett samtal, en hälsning från en vän. Kanske ett SMS eller en bild på nätet eller nåra rader du hittade när du läste en bok eller tidning, nåt som bara fastnade och gav dagen färg och liv.
Vi borde kanske var med lite mer och ”måla dagar” för varandra. Läste i dag om en medverkande på Equmeniakyrkans medarbetardagar, som berättade om hur besviken hon kunde bli när människor omkring henne så fort dom satte sig ner började knappa på telefonen i stället för att prata med dem som satt nära intill dem. Jag kan förstå hennes frustration och dela den eftersom det händer dagligen. Jag ser det ju själv och kan bli riktigt lessen över att det är så. Har själv bara en antik telefon som det inte finns så mycket att knappa eller appa på. Visst finns det fördelar med den moderna tekniken – men vi borde kanske ransonera lite mera hur vi hanterar den ?
Små nära ting och närvarande medmänniskor borde nog få ta en större plats på livets palett. Det är mitt i vardagslunken som livet skall levas. Det är risk för att det går oss förbi om vi sysslar med en massa annat hela tiden.
Fundera lite på dina vanor och jag funderar på mina. Byta ett ord eller två, gjorde det lätt att gå. Alla människors möten borde vara så ! Han skrev så -poeten- du vet !
Hasses Blogg 