Annandagens kväll satt vi hemma och väntade på den stora stormen Urd, från Norge. Det lät faktiskt lite kusligt med vindbyar på 45 meter per sekund och vågor ute på havet i storlek 25 meter. Räddningstjänsten varnade och SMHI varnade och alla tänkbara förberedelser gjordes – väl planerat och klokt. Nu blev inte Urd så stor och stark hos oss, men Nissan steg 175 cm över det normala vattenståndet, över land och kajer. Man förberedde med vallbygge både i hamnen och vid Örjansvall. Skönt att det gick så bra och ingen människa kom till skada. Själva hade vi plockat in en del lösa saker och parkerat bilen på gatan en bra bit från takkanten. Förra stormen fick vi ju en flygande tegelpanna genom vindrutan, med allt det jobb det förde med sig. Men nu gick allt bra. Stormbilderna har ju färgat nyheter och media och visat på kraften i vinden.
Jag var inte ute och tog nåra bilder utan tänkte i stället visa dig ett par tavlor med absolut motsatt motiv till storm. Det blir en Anders Zorn och en Ragnar Sandberg. Kanske kunde temat för dem vara lugnet före stormen eller det vanliga livet med vänligare vindar. Zorn var ju en mästare i att skildra vatten. Det här är en av hans akvareller, den heter Vattenspegeln.
Bildkvaliten i min kamera är inte den bästa. Men ett litet intryck kan du få. Motivet är från Dalarö. Den andra bilden heter Gumman med måsarna.
Lugnet före stormen skrev jag. Det är ju ögonblick som vi all upplevt. Anat att det är nåt på gång och så blir det på nåt sätt som en undermedveten väntan på det okända men anade som skall komma. Så plötsligt är man där. Vet inte riktigt om man kan klara av situationen eller inte. Det blir en period med oro och bekymmer och svårt att hitta en vila nånstans. Oftast reder det ut sig på ett eller annat sätt och så är man tillbaka i det vanliga och vardagliga igen. Vad det var som hjälpte till att man kom igenom det hela är olika, kanske ett ord, en kram, en blick eller ett möte. Andra sidan fanns där i alla fall och man hittade rätt. Det fanns – en punkt mitt inne i stormens öga – som vände det hela.
Här skulle man kunna stapla en hel massa med fromma ord och ”snusförnuftiga” ord, men jag gör inte det Påminner bara om att det ibland är väldigt lite som behövs för att en medmänniska ska se vattenspegelns glitter igen. Tårade ögon kan också lysa och leva igen.
Se ögonen vid livsvägens kant Hjälp dem att få se lite mer än diket och våga gå upp på stigen igen ! Ta tag i en utsträckt hand och lyft. Säg kanske ett ord om det behövs. Var där mitt i stormen !
Hasses Blogg 