Så här ser det i vårt fönster eller dörr till altanen i dag. Ingen snö eller nåt annat vinterlikt och sex grader varmt den 5 december. Lite märkligt känns det nog om jag jämför med min barndoms vintrar ett stycke längre norrut och ett stort antal år sen. Det behövs nog lite stjärnljus i mörkret.
Men faktum är att ett betydligt starkare ljus finns där en bra bit längre bort. Ett ljus som överträffar alla våra konstgjorda stjärnor i papper, plast eller plåt Jag såg det i går och då såg det ut så här. 
och det var bara på andra sidan motorvägen och skogen. Himlens ljus igenom allt och över allt.
Kanske är det så här att vi ibland lägger himlen alldeles för långt bort – den får skymmas av allt det vardagliga vi staplar upp framför oss. Glimten når inte fram för alla våra – om, men, ifall och allt vad de nu heter. Vardagsgrått skymmer det mesta- omedvetet ibland men ibland drar vi också ridån för och strävar vidare med allt det vi måste.
Ett av de mest kända fotomotiven är solnedgångar i strålande färger och skimmer. Inte uppgångar så ofta. Upplevelsens människor är vi gärna, men så hamnar vi ”nedlevelser” och då tar orken slut. Men ljuset finns där trots allt om vi bara vågar titta bortom skogen och motorvägen. Den där ständigt närvarande logistiken.
Den första bilden i mitt inlägg i dag ger både stjärnan och solljuset. Det är möjligt att kombinera dem båda och få ett rikare liv.
Hasses Blogg 