NYÅRSKLOCKOR RINGER SNART !

När jag skriver  de här  raderna är  det näst  sista dagen på år 2016. Tomas Sjödin hävdade i sitt vinterprat att  det är  lite mer hopp kvar när man har  den näst  sista dagen i året att  prata på. Sista dagen skulle  kännas  så definitivt slut. Jag håller med om det. Men nyåret kommer ju i alla fall och det är tid  för lite  tillbakablickar eller bokslut  och lite framtidsfunderingar för  2017. Det som ligger bakom har man ju upplevt. En del  av det som hände  förstår man och annat har man fortfarande frågor som är  oklara kvar. Tacksam för  lyckliga  stunder. Besviken över sånt man gjorde fel. Men man har klarat det hela  på något sätt, ibland med plus  i kanten och ibland med en röd  bock – sån där man fick i småskolan vid stavfel – och som man får  försöka  rätta till.

Nu väntar man på tolvslaget och Nyårsklockorna. Skansen har varit obligatoriskt program för oss i  många år. Längre tillbaka i tiden, innan TV fanns, var det Sveriges domkyrkoklockor  som tonade i radion.

Hemma  hos  oss i dörrkarmen till köket hänger  det en nyårsklocka  som finns med sen min barndom, så den har nåra år på nacken. Den ser ut så här.

foto0720

 

Den ringer  inte  så klart och tydligt men den påminner om att det blir ett nytt år igen en gång. Vad det nya året kommer att innehålla  vet vi inte. Den fråga  som står i centrum är tyvärr denna – VART ÄR  ÅR  VÄRLD PÅ VÄG ? Det finns  så mycket osäkerhet, så mycket destruktiva och hotfulla krafter, så många med diktatorsfasoner, så mycket krig   och död och sorg, katalogen kunde  bli lång. Är  det säkert att  vi överlever i klimatfrågor och allt, allt  annat? Är det kollaps, konkurs, finito – som är framtidsvyerna ? Finns inga svar på det , i alla fall inga säkra.

För vår egen del , på hemmaplan, så finns  det en trygghet -trots allt. En tro som bär  också igenom det osäkra. En Gud  som  när  allting verkade gå käpprätt åt skogen  i Jesu liv på jorden. Vände katastrofen till liv. Det blev inget  synligt kungarike. Den som man  trodde skulle  befria folket dog på ett kors. Ordförande  Petrus  svor på att  han aldrig  känt den mannen, kassören Judas gick och hängde  sig och alla andra flydde undan. Men på tredje dagen blev  graven tom och Jesus  vann livet tillbaka – för oss alla..  Sedan dess har miljarder människor över hela  vår jord  burits av en tro – trots allt. Miljarder lever i den tron också  i dag. Det är  den tron som kan ge trygghet också 2017.

Med den tron och vissheten i ryggen vill jag önska dig ett HOPPFULLT  OCH FRIDFULLT NYTT ÅR.  Var inte  rädd står  det visst  365 gånger i vår  bibel Ta fram den och håll den i dina händer  och känn tryggheten som bär igenom allt!

Vi möts  här på bloggen igen i det nya  året !

Annonser

I VÄNTAN PÅ STORMEN !

Annandagens  kväll satt vi hemma och väntade på den stora stormen Urd, från Norge. Det lät faktiskt lite  kusligt med vindbyar på 45 meter per sekund och vågor ute på havet i storlek 25  meter. Räddningstjänsten varnade och SMHI varnade och alla  tänkbara förberedelser gjordes – väl  planerat  och klokt.  Nu blev inte  Urd  så stor och stark hos  oss, men Nissan steg 175 cm över  det normala vattenståndet, över land  och kajer. Man förberedde med vallbygge  både  i hamnen och vid Örjansvall. Skönt att det gick så bra och ingen människa kom till skada.   Själva hade vi plockat in en del lösa saker och parkerat bilen på gatan en bra bit  från takkanten. Förra stormen fick vi ju en flygande tegelpanna genom vindrutan, med allt det jobb det förde med sig. Men nu gick allt bra. Stormbilderna  har  ju färgat nyheter och media och visat på kraften i vinden.

Jag var inte ute  och tog nåra bilder utan tänkte i stället visa  dig ett par tavlor med absolut motsatt motiv  till storm. Det blir  en Anders  Zorn och en Ragnar Sandberg. Kanske kunde  temat för  dem vara lugnet före stormen eller  det vanliga livet med vänligare vindar. Zorn var ju en mästare i att skildra vatten. Det här  är en av hans akvareller, den heter Vattenspegeln.

foto0716

 

Bildkvaliten i min kamera är  inte  den bästa. Men ett litet intryck kan du få. Motivet är  från Dalarö. Den andra bilden heter  Gumman med måsarna.

foto0718

Lugnet före stormen skrev jag. Det är  ju ögonblick som vi all upplevt. Anat att det är  nåt på gång och så blir det på nåt sätt som en undermedveten väntan på det okända men anade som skall komma. Så plötsligt är man där. Vet inte riktigt om man kan klara av situationen eller inte. Det blir  en period med oro och bekymmer och svårt att hitta en vila nånstans. Oftast reder det ut sig på ett eller annat sätt och så är man tillbaka i det vanliga och vardagliga igen. Vad det var som hjälpte till att man kom igenom det hela är  olika, kanske  ett ord, en kram, en blick eller ett möte. Andra sidan fanns där i alla fall och man hittade rätt. Det fanns – en punkt mitt inne i stormens öga – som vände  det hela.

Här  skulle man kunna stapla en hel massa  med fromma ord och  ”snusförnuftiga” ord, men jag gör  inte  det  Påminner bara om att det  ibland är  väldigt lite  som behövs för att en medmänniska  ska  se vattenspegelns glitter igen. Tårade ögon kan också lysa  och leva igen.

Se  ögonen vid livsvägens kant  Hjälp dem att  få se lite  mer  än diket och våga  gå upp på stigen igen ! Ta tag i en utsträckt hand  och lyft. Säg kanske ett ord om det  behövs. Var där  mitt i stormen !

Julhälsningar till er alla !

foto0682

En bild  från min hemstad Jakobstad med Tro, Hopp och Kärlek i stora  symboler  över Storgatan. Finns  där varje år  och har blivit lite av en signatur för  stan. Den andra bilden är en klassiker från min  fru Ingrids hemstad Åmål.

foto0685

Bron från torget över till parken, Plantaget och den gamla  Vågmästargården som är en del i den välbevarade raden av 1700-tals hus som finns i Åmåls  stadskärna.

Dom här  två bilderna får vara en liten  hälsning till dig, som kanske också tänker bakåt på barndomens jular och hur  de var en gång för länge  sen.

Men julens  innehåll är mer än att tänka tillbaka på barndomens jular. Det rör sig om betydligt längre tidsrymd till starten på det hela.  Jag tänker på den allra ”första”  julnatten. Det var en äng, alldeles vanlig för en skock med får och deras herdar. Men helt plötsligt förvandlas den vanliga natten till en synnerligen ovanlig natt. Herdarna vaknar och stirra upp mot himlen med stora ögon. Dom vanliga  fåren beter  sig plötsligt helt ovanligt och börjar resa på sig och bräka. Himlen lyser upp  och en  ängel visar sig  och berättar om att en Frälsare har blivit född i ett stall i Betlehem. En kör av änglar kommer  och sjunger en jublande psalm. Ingenting är mer som vanligt. Herdarna  funderar på det de hört och sett och bestämmer sig för att ta reda på om det är sant. Ger sig iväg  och hittar stallet, barnet i krubban, och allt det där  som julevangeliet berättar om. Det slutar med att de  förundrar sig över att allt  var sant, precis  som det hade blivit berättat för dem.

Det var då – för länge  sen en gång. Det verkar som om  Gud  fortfarande går in för att göra  det  vanliga  ovanligt. Jag har själv upplevt det  och jag har vänner som berättar om det. Någon form av   att ha upplevt en  himmelsk närvaro  mitt i den vanliga lunken och efter  den upplevelsen är inget mer  som vanligt.

Jag hoppas  och önskar att din jul och din helg skall kunna bli nånting utöver  det vanliga. Det kanske inte blir  änglabesök  eller  jubelsånger, men kanske  ett ögonblick där  du känner at det finns  nånting som är  större mitt i det vanliga. Julen har – trots allt – ett ord  om frid på jorden. Den friden och den välsignelsen önskar jag över  din jul.

 

 

Självgod är vad jag är ??

foto0713

Så nu vet jag det – eftersom min fru och jag när vi är  ute  och handlar vår  mat inte  bara går förbi den människa som sitter  med en pappmugg och en skylt – utan lägger  något i muggen.

Krönikan är  skriven  av en lektor i etik –  Ann Heberlein. Välkänd  debattör  och skribent. Men  jag tycker nog att hon tar fel denna gång.  Skulle  jag reagera svenskt så skulle jag meddela  att jag känner mig djupt kränkt och fundera var jag skall anmäla min kränkning – DO eller vad det nu kunde vara. men jag reagerar inte  så. Jag tycker bara att hennes krönika är enkelspårig och att det måste finnas andra lösningar och att man måste agera både kortsiktigt, akut  och långsiktigt med samtal mellan regeringar i respektive  länder.

Sammanfattningsvis skulle  jag se  det så här , jag slutar  inte att hjälpa  och ta hand om de skadade  i väntan på att  ambulansen skall komma efter larmet till SOS.  Det handlar inte om att tillfredsställa  mina egna känslor – det handlar om  nöd och livshjälp. Vi fortsätter att ge – bara för  nödens  skull.

En annan sida i denna verklighet är  JULUPPROPET . En namninsamling för en  mänskligare asyl  och flyktingpolitik.  Sveriges kristna  råd  och ett stort antal kyrkoledare har startat detta Upprop /  kanske kan bli ett litet Uppror / i den situation vi lever i just nu.

Genom att underteckna  uppmanar vi regeringen att:

Ge barn och unga rätt till trygghet  och framtidstro.

Ge alla  som beviljats asyl i Sverige rätt till  familjeliv.

Undanröj praktiska hinder mot familjeåterförening.

Du kan läsa  allt om detta på  Juluppropet.se

foto0710

Ser i nyheterna i dag att Stefan Löven inte  tänker förbjuda  tiggeri, men kan tänka  sig att man kanske måste ha nån form av licens  för  att få utöva  tiggeriet.  Kan man  få licens på att man är fattigpensionär och behöver  bidrag till sin dagliga överlevnad – jag tror  och vet att det finns många  som kan fundera så. Vilka krav skall ställas  för att få licens och kommer det  att finnas tiggarplatser ungefär  som P-platser på ställen där  det inte stör den allmänna  tryggheten ?

Jag vidhåller  att det inte handlar om en yrkeskategori som heter tiggare som anonymiserar dem som sitter utanför  affären. Det är  människor  som du och jag. Vi  bör se dem i ögonen och mötas ansikte  mot ansikte och om möjligt lindra  den akuta nöden. Så får regeringar i de olika länderna  samtala  och  börja  skapa ett värdigt liv för framtiden.

Önskar dig och vännerna utanför affären en jul med mening och liv – trots allt !

JULKLAPPSBEKYMMER ?

 

foto0706

Om jag inte  har alldeles fel så är det julklappstider. Ja – somliga ”kloka” människor har ju fixat detta  för  länge  sen, men vi vanliga har  bekymmer  med det i dessa  dagar  och somliga av oss chansar och lämnar det hela  till sista minuten eller hoppas på tomten och hans verkstad. Paketet ovan köptes  för nån vecka  sen, men en hel del återstår.

Viktiga saker  handlar det om- åtminstone ibland. Såg en artikel för ett par dar sen där man hade kollat upp vad som var viktigast i jultraditionerna. Det var inte  nån Sifounderökning precis, utan snarare ett tyckande. Jag blev lite  nyfiken och bläddrade fram  texten för att se om det var granen, maten, klapparna eller  nåt annat. Jag blev lite förvånad för  det visade sig vara det här.

foto0707

Aladdin asken alltså. Kanske inte  den jag har i bild   utan den röda. Den  har funnits  i många år  och när man har gjort ändringar i innehållet så har det nästan blivit  folkstorm och man har varit  tvungen att förklara varför  och hur. Senast var det  trilling – nöten som försvann  och det var mer än svenska  folket kunde  stå ut med. Men den var väl utspelad på grund av personalfråga  precis  som russinen i varsin del av   Lussekatterna.  Tänk att en chokladbit kan engagera så mycket kraft och vilja att protestera. Nu är  det som det är  och hemma  hos oss är  det mörk choklad som gäller och då är  asken här  ovan bäst. Lite  nostalgi  från mitt hemland Finland  och mina jular där  är  De  gröna kulorna  som vi hittade när  vi var och handlade senast.

Ett par julklappstips av annat slag vill jag ge dig. Klappar där  det  inte syns  så mycket paket under granen eller  i tomtesäcken. Klappar som hamnar längre  bort på kartan men blir till större glädje  där  än våra  chokladkartonger och andra  hårda paket här hemma.

Kolla  annonserna – dom är bara ett par av utbudet där  det behövs ”gåvor” av annat slag.

foto0708

foto0709

Open  doors  och Läkarmissionen är bara exempel på ”säckar” med klappar  som gör  verklig nytta. Det finns  en mängd andra också  och det dröser ner info  och begäran om gåvor  från många  sådana organisationer så här  före  jul. Man vill gärna vara med och hjälpa till, men problemet är att det inte dröser ner en massa extra pengar till jul på konton eller i postlådan. Så vi får hålla oss till dem som regelbundet får stöd  från oss.

Sen finns  ju  de mest synliga utanför  våra gallerior och affärer. De  där  som det bråkas om med frågeställningen om de ska förbjudas att finnas till eller hur man skall ta tag i deras ”julfattigdom”.  Låter  som en omöjlig diskussion. Låter  som om vi var livrädda för att låta  det klirra  i pappmuggarna  utan bara går  förbi  och ser  inte  den som sitter där. Inte har vi tid  att läsa  skylten heller. En kartongbit med en  darrigt textad förklaring.  Konkret kan vi faktiskt fundera på hur man hjälper  dem i deras hemländer. Men i det närmaste – nu till jul -kan vi kanske låta  det prassla lite  i muggarna. Jag tror att vi klara det  och ger en tillfällig handräckning för  någon.

Tänker på att vi i Sverige under  många jular ställde  ut grötfat  till tomten och väntade på att han skulle  tömma  det, men såg honom aldrig.

Dela  med dig lite  av den jul du firar, inte  till tomtar men till  människor  som inte  ser nån annan lösning för  sin tillvaro  nu, än en pappmugg  och en sovplats i en rishög till bil på en P-plats.

Jag har ingen bild på henne eller honom som sitter där, men jag har den på min näthinna och kan när  som helst se personen framför mig.  Han som är  julens centrala person – Jesus – föddes  i ett  stall och flydde ganska snart till ett annat land. Om det varit i vår  tid nu hade det kanske varit ett garage eller P-hus eller under ett tak för kundvagnar – vad vet jag. Ett vet jag – att han bryr sig om varje  människa men är  beroende av vad du och jag gör.  Stanna  till när  du ser nöden och räck ut din hand med värme och kärlek.

(H)Julkvarnen !

Foto0147

Kvarnar finns  det av alla möjliga slag. Väderkvarnar  som  i Särdal, som drivs  med vindens kraft.  Skvaltkvarnar som den här  i Marbäck som jag fastnade för  som motiv för en av mina  tavlor en gång för  länge  sen.

DSCN0787

Vattnet i den lilla  bäck man ser  drev kvarnhjulet en gång och man kunde  mala säden där. Nu står den bara som ett minne  från den tiden. I Oxhult utanför  Hishults samhälle  finns en annan kvarn som också drivs med vattenkraft.  Valde också den som motiv för en av mina  tavlor  en gång.DSCN0788

Rotade lite  i gamla  bildlådor för ett par dar sen  och hittade då ett motiv  runt den senaste bilden. En bild  som vittnade om arbete och  möda  när  vintern och isen tagit grepp  om vattenhjulet och det krävdes ishackning  för att få hjulet att snurra igen.

foto0705

Det ser rätt mödosamt ut. Sen var steget inte långt för mig att fundera på ”julkvarnens” snurrande hjul.  Den tid  när  våra vardagshjul har fastnat i alla  måsten inför  julen. Kanske vi bestämt oss för att trappa ner – åtminstone lite grann – detta år, men vi lyckas  inte  nu heller. Allt  det vanliga  skall göras och det kan bli lika  mödosamt som arbetet på kvarnen på bilden.  Vi bara måste fixa allt.  Dekorationerna utanpå huset och i trädgårn.  Allt  pyntandet och städandet  inomhus. Alla  julklappar som skall köpas, paketeras  och  förses med rim. All bakning, alla  maträtter som skall förberedas, frysen som skall fyllas inför helgen. Julkort eller hälsningar via  nätet, kanske  nån blir lessen om det inte kommer nån rad på nåt  sätt. Ja – du vet själv hur det känns, julkvarnen mal  på så  det gnisslar  och surrar  och skriker överallt. Frågan är – vad det är  som driver den  och om vi orkar spjärna  emot  och skapa  nåt annat i stället.

Låt ”kvarnen” stå eller låt den mala på tomgång ett tag. Ge dig själv och dina  vänner  det viktigaste av allt – din tid och din närvaro. Vi  har själva krympt ner på en hel del inför  denna jul. Släppt en del måsten och varvat ner och det känns ganska skönt. Ålder och hälsa  är  en bidragande orsak, det skall erkännas. Men lite mer  julfrid ser vi fram emot.  Den enda is vi måste hacka eller skrapa är den på bilens rutor när  det fryser till om natten.

Låt ”julkvarnen” snurra  lite mindre. Gå inte för  länge  i  julens galnerior. Ta plats en stund i en kyrka  och andas in julen  IRL. Läs Jesajas  nionde  kapitel och julevangeliet hos Lukas  – kapitel 2. Det var nog en ganska enkel måltid man åt i stallet den gången, eftersom värdshusen var fullbelagda och det inte fanns plats för ett Jesusbarn. Jag tror att krubban är  viktigare  än granen och alla klappar i världen!

Ha en fortsatt välsignad Adventstid och en Fridfull Jul – som snart är  här.

Ljus – nära och långt borta !

foto0696

Så här  ser det i vårt fönster eller dörr till altanen i dag.  Ingen snö  eller nåt annat vinterlikt och sex grader varmt den  5 december. Lite  märkligt känns  det nog om jag jämför  med min barndoms  vintrar ett stycke  längre  norrut  och ett stort antal år sen. Det behövs nog lite  stjärnljus i mörkret.

Men faktum är att ett betydligt starkare ljus   finns  där  en  bra bit  längre  bort. Ett ljus  som överträffar alla  våra  konstgjorda stjärnor  i papper, plast eller plåt Jag såg det i går och då såg det ut så här.  foto0694

och det var bara på andra sidan motorvägen och skogen. Himlens ljus igenom allt och över allt.

Kanske är  det så här att vi ibland lägger himlen alldeles  för långt bort – den får skymmas av allt det vardagliga vi staplar upp framför oss. Glimten når  inte fram för alla våra – om, men, ifall  och allt vad de nu heter.  Vardagsgrått skymmer det mesta- omedvetet ibland men ibland drar vi också ridån för och  strävar vidare med allt det vi måste.

Ett  av de mest kända  fotomotiven är  solnedgångar i strålande  färger och skimmer. Inte uppgångar så ofta. Upplevelsens  människor är  vi gärna, men så hamnar vi  ”nedlevelser” och då tar orken slut.  Men  ljuset finns där  trots allt om vi bara vågar titta  bortom skogen och motorvägen. Den där  ständigt närvarande logistiken.

 Den första bilden  i mitt inlägg i dag  ger  både  stjärnan och solljuset. Det är  möjligt att kombinera dem båda och få ett rikare liv.