Mellan Domsöndag och Första Advent !

När  du läser de här raderna är  det troligtvis mitt emellan  de två  söndagarna som rubriken talar om. Det blir  nytt  Kyrkoår den 27 november, om det finns nåra  kvar som lever med  det tidsbegreppet i vårt sekulariserade land. Men så är det i alla fall. Jag sitter  och skriver detta på domsöndagens eftermiddag. Har varit ledig ett par söndagar men på söndag är det dags igen att predika.  Det är en av de där  söndagarna på året som brukar samla mer folk än vanligt i kyrkor  och kapell.

Då tänder man det första ljuset i Adventsljusstaken och sjunger Hosianna och har lite fest över hela  gudstjänsten. Texterna berättar om Jesu intåg i Jerusalem  massor av människor med honom  och i mötet med honom. Predikningarna handlar om åsnor och mantlar  och palmblad på vägen, Hosiannasånger  och  gamla  kungapsalmer och så sjunger man  Bereden väg för  Herren…. och nåt  barn får  ofta gå fram och tända  det första ljuset. Visst är  det fint  och vackert och stämning hela  vägen. Ta vara på det genom ett besök i kyrkan.

Egentligen handlar det om det viktigaste av allting – att välja  väg genom  livet. Att följa  Honom som sa det jag skrev  in på en tavla  jag komponerade och sydde för  många år sen.

foto0677

Den kristna tron som just vägen.. Dom första kristna kallades för  Vägens folk. Första Advent är  det en paradgata  fram till Jerusalem

Men tron är  inte en paradgata. En söndags eller  högtidspromenad. Att bara vara med och i kyrkan på söndag  och sen ta  vilka vägar som helst dom andra dagarna.  Tron är heller inte  nåt  så enkelt som att gå  på ströget  och titta  i skyltfönster och spegla  sig där. Inte heller  som att gå gatan genom våra galnerior – förlåt gallerior- med hundra butiker under samma tak.  Titta  in och köpa  de bitar man vill och skapa  sin egen tro med  de bitar man gillar mest. Det går inte att köpa  tro inte  ens  med de bästa kreditkort i världen, man kan bli stående  ensam hur  många  kort man än bläddrar fram. Det finns ingen gräddfil med tro som man kan ta sig fram på utan bekymmer. Man kan fastna i rondeller  och bara rusa  runt ,  och inte  våga   sig ut i vägen igen.

Det här  intåget med Jesus till Jerusalem det gick på en dammig landsväg mitt igenom vardagens  kända trakter. Din och min väg av tro skall gå  i vårt grannskap  med kända adresser och grannkontakter. Möten vid brevlådan när vi hämtar posten eller kanske  vid tunnan när  vi går ut med soporna. Ögonblick av närhet där  dörrar kan öppnas för  nya  möten.  Men framför allt ett  möte med Honom som är  vägen.

Om du går  tillbaka till tavlan i texten så ser du  ett antal färgfält  som , skall föreställa  stängda dörrar som kan heta oro, rädsla, besvikelse, sorg eller vad  det nu kan vara som gör att du inte vågar tro och gå ut på vägen igen. En Kristusgestalt går  rakt igenom dörrarna och in i ditt liv för att  bygga ny trygghet. En ny sång i ditt liv, det kanske inte blir  Hosianna i texten, men det blir en sång om frihet och hans närvaro.

Önskar dig ett bra  slut på det gamla  kyrkoåret och en god  början på det nya. Välsignad skall du vara – hur det än känns  just nu !

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s