När du läser de här raderna är det troligtvis mitt emellan de två söndagarna som rubriken talar om. Det blir nytt Kyrkoår den 27 november, om det finns nåra kvar som lever med det tidsbegreppet i vårt sekulariserade land. Men så är det i alla fall. Jag sitter och skriver detta på domsöndagens eftermiddag. Har varit ledig ett par söndagar men på söndag är det dags igen att predika. Det är en av de där söndagarna på året som brukar samla mer folk än vanligt i kyrkor och kapell.
Då tänder man det första ljuset i Adventsljusstaken och sjunger Hosianna och har lite fest över hela gudstjänsten. Texterna berättar om Jesu intåg i Jerusalem massor av människor med honom och i mötet med honom. Predikningarna handlar om åsnor och mantlar och palmblad på vägen, Hosiannasånger och gamla kungapsalmer och så sjunger man Bereden väg för Herren…. och nåt barn får ofta gå fram och tända det första ljuset. Visst är det fint och vackert och stämning hela vägen. Ta vara på det genom ett besök i kyrkan.
Egentligen handlar det om det viktigaste av allting – att välja väg genom livet. Att följa Honom som sa det jag skrev in på en tavla jag komponerade och sydde för många år sen.
Den kristna tron som just vägen.. Dom första kristna kallades för Vägens folk. Första Advent är det en paradgata fram till Jerusalem
Men tron är inte en paradgata. En söndags eller högtidspromenad. Att bara vara med och i kyrkan på söndag och sen ta vilka vägar som helst dom andra dagarna. Tron är heller inte nåt så enkelt som att gå på ströget och titta i skyltfönster och spegla sig där. Inte heller som att gå gatan genom våra galnerior – förlåt gallerior- med hundra butiker under samma tak. Titta in och köpa de bitar man vill och skapa sin egen tro med de bitar man gillar mest. Det går inte att köpa tro inte ens med de bästa kreditkort i världen, man kan bli stående ensam hur många kort man än bläddrar fram. Det finns ingen gräddfil med tro som man kan ta sig fram på utan bekymmer. Man kan fastna i rondeller och bara rusa runt , och inte våga sig ut i vägen igen.
Det här intåget med Jesus till Jerusalem det gick på en dammig landsväg mitt igenom vardagens kända trakter. Din och min väg av tro skall gå i vårt grannskap med kända adresser och grannkontakter. Möten vid brevlådan när vi hämtar posten eller kanske vid tunnan när vi går ut med soporna. Ögonblick av närhet där dörrar kan öppnas för nya möten. Men framför allt ett möte med Honom som är vägen.
Om du går tillbaka till tavlan i texten så ser du ett antal färgfält som , skall föreställa stängda dörrar som kan heta oro, rädsla, besvikelse, sorg eller vad det nu kan vara som gör att du inte vågar tro och gå ut på vägen igen. En Kristusgestalt går rakt igenom dörrarna och in i ditt liv för att bygga ny trygghet. En ny sång i ditt liv, det kanske inte blir Hosianna i texten, men det blir en sång om frihet och hans närvaro.
Önskar dig ett bra slut på det gamla kyrkoåret och en god början på det nya. Välsignad skall du vara – hur det än känns just nu !
Hasses Blogg 