Det är inte nåt stilleben precis och inte nån varken konstnärlig eller fotografisk höjdarbild heller. Bara min egen papperskorg fylld med skräp och dags att knyta ihop och bära ut till soptunnan för vidare transport av sopbilen. Man sätter inte en sån bild på sociala medier, där allt helst skall vara snyggt och inne.
Men ibland har man skräpdagar. Just nu känns det som om det finns en hel del skräp i vår omvärld som man gärna skulle förpassa till närmsta papperskorg om det bara var möjligt. Läser alla kommentarer om valet i USA, dom är inte särskilt hoppfulla. En del är bara oroliga och andra förebådar världens snara undergång. Det har nog sagts och skrikits en hel del under valrörelsen på soptunnenivå. nu är det efter valet och vad det kommer att leda till är det ingen som vet, man kan bara hoppas på ett annat tonläge.
Det är enklare om man som jag ofta gör skriver fel och är tacksam för tangenten Delete. Eller om man kommit så långt att man skriver ut ett papper och kan skrynkla ihop det och slänga och så rätta till och skriva på nytt.
Detta om demokrati och var makten sitter. Medias roll. Spelet på de känslor vi har som leder oss till väldigt begränsade och egoistiska beslut.
Det finns mycket i vår värld som det skulle vara skönt att bara skrynkla ihop och slänga. Krig och terror, bomber och granater, diktaturer och kalifat, Listan kan bli hur lång som helst och så stora papperskorgar finns inte som kunde rymma allt det vi vill slänga. Men visst skulle det vara skönt att kunna handgripligen känna hopskrynklingen av en hel del i vår tillvaro.
Kyrkoåret – som en stor del av oss inte bryr sig så mycket om, har allvarliga rubriker de närmaste söndagarna. Söndagen före domsöndagen och Domsöndagen. Jag tror nog att det kan kännas så allvarligt också hos oss. Vi talar halvt på skämt om världens undergång- den yttersta tiden eller tidens slut. Den tiden kallas apokalypsen. Tiden med den slutliga striden på ett bestämt slag fält. IS hade bestämt sig för att det skulle ske i staden Dabiq i nordvästra Syrien, men när de förlorade kontrollen över stan meddelade man över sin officiella nyhetsbyrå att man hade skjutit upp apokalypsen på grund av oförutsedda omständigheter. Papperskorgen alltså.
Det finns en trygghet – trots allt. Det finns en bärkraftig tro som förmedlades mycket konkret till oss en gång av Jessus och hans lärjungar. Han sa gång efter gång- Var inte rädda, tro på Gud och på mig. Jag är vägen sanningen och livet.
Livet finns och det gäller för oss att veta vad vi tror på och ha en förtröstan till Honom. Det håller att leva på. Bibelns ord kommer aldrig att hamna i papperskorgen. Man har genom tiderna försökt slänga dem, men de har alltid kommit tillbaka.
Hasses Blogg 