Vad då slut ? Jo äntligen slut på Halloween, denna spök och skräckhögtid utan något som helst värde annat än kommersiellt ! Lysande pumpor med sned uppsyn, barn utklädda till spöken och häxor och liemän, tiggande godis eller så blir det bus ! Skelett och huvudskallar tycker jag att vi har nog av i TV-soffan med IS halshuggningar, bestialiska terrorbilder och drunknade barnkroppar på Medelhavets stränder – det borde räcka som skräck som dessutom är verklighet och inte går att stoppa – verkar det som. Lägg ner hela grymma firandet. Dessutom föredrar jag att skicka en slant till föräldralösa barn i Syrien och Irak eller lägga en i tiggarmuggen utanför Eurostop. Våra barn lär få både godis och kärlek på hemmaplan.
Nu närmar vi oss Allhelgonahelgen när vi kommer ihåg de nära och kära och vänner som inte längre finns ibland oss.. Tänder ljus på gravarna och lägger kransar och blommor där. Minns dem som var så nära oss men inte längre finns här. Föräldrar och mor och farföräldrar, partners, kanske barn eller andra anhöriga och vänner. Minnena dyker upp i vårt medvetande. Stunder vi haft tillsammans av både glädje och sorg och smärta. Men dom fanns ibland oss och nu känner vi tomheten och sorgen. Sorgen arbetar vi med och den förändras efter hand, men tomheten kan man inte förklara eller jobba bort. Det finns ingen App i telefonen som kan hjälpa oss med det.
Kanske pratar vi för lite om döden och livet efter döden, hur det blir och hur det ser ut. Vi som tror på en evighet och en Gud och en himmel har trots allt en trygghet i väntan på ett återseende en gång. Bibelns beskrivningar av himlen baseras ju på det vackraste man kunde tänka då, med guldgator och pärleportar, kristallhav och sköna vyer. Kanske skulle bilderna vara helt annorlunda om de skrevs nu. Natur och miljö utan den surhet och förstörelse som vi skapat på vår planet. Vet inte hur du tänker – allt blir ju bara aning och längtan. Beskrivningarna blir ju bara små försök att förklara det vi inte vet något om.
Det finns något bortom bergen, bortom blommorna och sången, skriver Dan Andersson om i dikten om tiggaren från Luossa. Det finns en annan dikt – Den hemlöse, där nåra strofer talar om just längtan och hopp. Kanske du kommer ihåg de raderna.
”Jag skall gå genom tysta skyar, genom hav av stjärnors ljus och vandra i vita nätter tills jag funnit min faders hus.
Jag skall klappa sakta på porten, där ingen mer går ut, och jag skall sjunga av glädje, som jag aldrig sjöng förut.”
Ibland är det bara poesi som kan föra tanken vidare. Man lyssnar in och tänker till och känner närhet och vila. Tänd dina ljus i Allhelgonatid och ta vara på stillheten och minnena. Herdepsalmen – ps 23 säger – Han låter mig vila på gröna ängar, Han för mig till vatten där jag finner ro.
Hasses Blogg 