Lite minnen från Jakobstad !

Den här  byggnaden hör  till min barndoms bilder från min hemstad Jakobstad. Många  år  gick jag förbi den varje dag på väg till  och från skolan. Nordens  största tobaksfabrik, Strengbergs. där rätt många av stans befolkning jobbade, flera  i släkten , rullade cigarrer och paketerade cigaretter  och skötte maskinerna på fabriken. Klockan lyste lång väg åt  fyra  håll. Om jag inte  minns alldeles fel så glömde man släcka  den när  de ryska bombplanen kom in över stan och jag och min farmor låg  i en snödriva under larmet.

En annan byggnad som jag egentligen var ute efter att ta med i dag var den här.

Brandkårshuset med torn  och teatersalong utöver  det vanliga. Vid  den här tiden på året var det dags för oss barn att öva  för  BARNFESTEN i stan. Teater  med barn på scenen på de mest fantastiska sätt.  Det fanns en syförening med ”tanter” en bra bit upp på den sociala skalan som hade  som sin viktigaste  uppgift att ordna årets fest i just brandkårshuset..  Alla barn fick blomsterkransar eller indianfjädrar och ”slickepinnar”  av hemgjort godis. Och så blev det teater. Jag hade förmånen att få vara med ett antal år i ett varierat antal roller. Putte  i blåbärsskogen. Kungen i  Prinsessan på ärten och en massa  däremellan.  Logerna låg  nere i källarplan och man klädde  om och rusade upp och ner för trapporna mellan roll-   och klädbyten.  Agerade  gjorde man av hjärtans lust och så läste man referatet i Jakobstads tidning dagen efter.

Det har faktiskt kommit ut en liten bok om denna syförening.

Två för mig okända barn pryder  omslaget. Säkert från en senare  tid  än min. Jag fick kanske inte  så mycket uppmärksamhet i referaten, kanske  beroende på att det oftast var  pappa  P för portern som skrev dem. Då fick han väl inte  skriva  om sonen, utan  det blev om andra  i stället.

Här  är han – kanske i skrivartagen  på JT:s redaktion. Lite  minnen  och tankar på vad man gjorde  i tiden före  jul i barndomsåren. Det kan ju vara roligt med lite  tillbakablick och lite  historia  ibland.

Jag återkommer nog lite  till ämnet  närmare  jul  med Tro, Hopp  och Kärlek  och lite  mer om släkten. Har läst lite mer om farfar Axel Bruno , stationsinspektor och poet  i Bennäs  ett antal år, vår  lilla  hund  Bonzo och nåt mer.

Kanske  du har finlandssvenska rötter – eller har  varit i Jakobstad ,då kan det  ju finnas lite mer att kika på en senare  gång.

Ta  det nu lugnt i julens  brådska. Vila ibland och minns eller  bara njut av lite stillhet mitt i allt  stök och  förberedelser för jul.

 

Annons

NU ÄR DET ADVENT – INKLUSIVE ALLT!

Nu  hänger den i vårt fönster ut mot altanen – stjärnan i Advent. Det heter visst  Adventus  Domini – Herrens ankomst. Intåget i Jerusalem handlar texterna  om. Den enda text som  man har med två gånger varje år, nu till Advent  och så på Palmsöndagen.

Visst är  det pampigt med intåget. Massor med folk både  som följare  och mottagare. Jubelrop  och Hosiannasång.  Palmblad på vägen  och så den tidens  ”röda matta” när man bredde ut sin mantlar på vägen för  det följe  som var  viktigast  i hela paraden. Det var nog en kör  på tusentals  röster som sjöng på vägen Förhoppningar av alla slag låg i den sången. Jag skall predika om allt detta  i morron.

Men jag hör till dom som ibland fastnar i dom där  pyttesmå notiserna som man i vanliga fall knappt lägger märke till. Den här  gången hittade jag en liten kuriositet i texten  och i sällskapet. En varelse  som knappast vet vad det hela  handlar utan bara fanns där  och bar huvudpersonen i paraden. kanske  var det så här den såg ut.

Världens mest välkända  och mest omskrivna åsna. Första  gången det  talas om den åsnan år  på 500-talet  En  profet i  Gamla Testamentet – Sakarja –  skriver om den.

Se  din konung kommer till dig – saktmodig – ridande  på en åsna en arbetsåsninnas  fåle.

Matteus – evangelisten som gett oss dagens text i kyrkan är  angelägen om att berätta för  sina  läsare.  Detta har skett för att det skulle fullbordas  som profeterna har sagt. Nu kom åsnefålen med Jesus  på ryggen. Så har fålen funnits med  i över  2.500 år och är  alldeles säkert den mest omskrivna åsnan i världen. Detta om man tänker på den bild vi har av åsnan i allmänhet och hur vi använder ordet åsna i betydelsen dum eller  bara envist emot allting  och skriande..  Den här  åsnan är i alla fall en berömd och hedervärd  varelse utan att veta om ett eventuellt kändisskap. Lite kuriosa är  det i all högtidlighet och parad.

Tänd  ditt första ljus i Advent. Gå gärna till en kyrka i morron och upplev traditioner  och psalmer och sånger.

 

Önskar dig  en stressfri och välsignad  Advent !

 

 

Mellan Domsöndag och Första Advent !

När  du läser de här raderna är  det troligtvis mitt emellan  de två  söndagarna som rubriken talar om. Det blir  nytt  Kyrkoår den 27 november, om det finns nåra  kvar som lever med  det tidsbegreppet i vårt sekulariserade land. Men så är det i alla fall. Jag sitter  och skriver detta på domsöndagens eftermiddag. Har varit ledig ett par söndagar men på söndag är det dags igen att predika.  Det är en av de där  söndagarna på året som brukar samla mer folk än vanligt i kyrkor  och kapell.

Då tänder man det första ljuset i Adventsljusstaken och sjunger Hosianna och har lite fest över hela  gudstjänsten. Texterna berättar om Jesu intåg i Jerusalem  massor av människor med honom  och i mötet med honom. Predikningarna handlar om åsnor och mantlar  och palmblad på vägen, Hosiannasånger  och  gamla  kungapsalmer och så sjunger man  Bereden väg för  Herren…. och nåt  barn får  ofta gå fram och tända  det första ljuset. Visst är  det fint  och vackert och stämning hela  vägen. Ta vara på det genom ett besök i kyrkan.

Egentligen handlar det om det viktigaste av allting – att välja  väg genom  livet. Att följa  Honom som sa det jag skrev  in på en tavla  jag komponerade och sydde för  många år sen.

Den kristna tron som just vägen.. Dom första kristna kallades för  Vägens folk. Första Advent är  det en paradgata  fram till Jerusalem

Men tron är  inte en paradgata. En söndags eller  högtidspromenad. Att bara vara med och i kyrkan på söndag  och sen ta  vilka vägar som helst dom andra dagarna.  Tron är heller inte  nåt  så enkelt som att gå  på ströget  och titta  i skyltfönster och spegla  sig där. Inte heller  som att gå gatan genom våra galnerior – förlåt gallerior- med hundra butiker under samma tak.  Titta  in och köpa  de bitar man vill och skapa  sin egen tro med  de bitar man gillar mest. Det går inte att köpa  tro inte  ens  med de bästa kreditkort i världen, man kan bli stående  ensam hur  många  kort man än bläddrar fram. Det finns ingen gräddfil med tro som man kan ta sig fram på utan bekymmer. Man kan fastna i rondeller  och bara rusa  runt ,  och inte  våga   sig ut i vägen igen.

Det här  intåget med Jesus till Jerusalem det gick på en dammig landsväg mitt igenom vardagens  kända trakter. Din och min väg av tro skall gå  i vårt grannskap  med kända adresser och grannkontakter. Möten vid brevlådan när vi hämtar posten eller kanske  vid tunnan när  vi går ut med soporna. Ögonblick av närhet där  dörrar kan öppnas för  nya  möten.  Men framför allt ett  möte med Honom som är  vägen.

Om du går  tillbaka till tavlan i texten så ser du  ett antal färgfält  som , skall föreställa  stängda dörrar som kan heta oro, rädsla, besvikelse, sorg eller vad  det nu kan vara som gör att du inte vågar tro och gå ut på vägen igen. En Kristusgestalt går  rakt igenom dörrarna och in i ditt liv för att  bygga ny trygghet. En ny sång i ditt liv, det kanske inte blir  Hosianna i texten, men det blir en sång om frihet och hans närvaro.

Önskar dig ett bra  slut på det gamla  kyrkoåret och en god  början på det nya. Välsignad skall du vara – hur det än känns  just nu !

Kafferevolution i vårt hem !

Detta är  något fullständigt nytt i vårt hem och hus.  Hos oss är  det bara jag som dricker  kaffe och under  många år har  jag bara  druckit  portionskaffe i påsar från Gevalia.  Ingen kaffebryggare har funnits i vårt hus de senaste  11 åren.  Vi har förklarat för  våra  gäster att de får faktiskt nöja  sig med  vårt pulverkaffe  och det har gått hyfsat bra. Men lite  skämmigt har det känts att komma med den förklaringen varje  gång.

Nu har det hänt – en kaffemaskin har kommit på plats hos  oss, så nu kan det bli hur  många sorters  kaffe  som helst. Tassimo med alla  sorters  kapslar, Espresso, Cappuchino, vanligt kaffe modell brygg  och så vidare…

Hur  och varför har nu detta  hänt ? Jo det var Fars dag  och födelsedag och dessutom förtida  julklapp  som sonen kom med. Lite  skämtsamt sa han att nu var han så trött på vårt  pulverkaffe och så  packade han upp den nya  maskinen och talade om hur  den skulle  skötas och så blev  det provsmakning och kaffe på flera  sätt. Väldigt roligt  och  smakrikt och tacksamheten  över hans  present är  stor.

Så nu vet ni som besöker oss – vänner – att nu ser det lite annorlunda ut på kaffefronten hos oss  och pulver ursäkterna  är ett minne  blott. Nu är  det kaffe  på riktigt som gäller, punkt slut !

Intressant experiment  på  min  huvudvärk  som följt mig hela  livet. Migränmediciner och överkonsumtion av  Treo med mera med koffein  och kodein  och en massa annat har varit en verklig plåga.  Nu har jag prövat den mängd koffein som en Espresso innehåller och häpnat över att  morronens huvudvärk har lagt sig till ro och jag har klarat mig hela  dagen , underverk bara det ! Förunderligt vad en  kaffemaskin kan ställa  till med.  Tittar med tacksamhet bort mot bänken där  apparaten står och inser att sonens gåva  gav fler effekter än väntat.

Så  släkt och vänner nu är  det  Tassimo som gäller hos  oss när  ni tittar in.  En maskin och en liten kapsel eller två och kaffebordet är  dukat.

Vad lär  vi av detta ? Jo  det finns mycket som erbjuds i livet som bara  är  pulver i påsar, ger lite smak och doft. Men det finns också  det som är  äkta  och på riktigt och ger effekt på djupet och kan göra en dag eller  en timme eller ett ögonblick en ny dimension.  Det finns ganska mycket ”trendiga påsar” i vår tillvaro. Men de tar snabbt slut, medan en kort  bön  eller  en stilla suck uppåt himlen när  det krisar kan ge ny smak och doft åt  livet och göra  stunden  annorlunda, frisk  och fräsch !

Skräp skalll man väl inte Fota ?

Det är  inte  nåt stilleben precis och inte nån varken konstnärlig eller fotografisk  höjdarbild heller. Bara min egen papperskorg fylld med skräp och dags att knyta  ihop och bära ut till soptunnan för vidare transport av  sopbilen. Man sätter   inte en sån bild  på sociala medier, där allt helst skall vara snyggt och inne.

Men ibland har man skräpdagar. Just nu känns  det som om det finns en hel del skräp i vår  omvärld  som man gärna  skulle förpassa till närmsta  papperskorg om det bara var möjligt. Läser  alla kommentarer om valet  i USA, dom är  inte  särskilt  hoppfulla. En del är bara oroliga och andra  förebådar  världens snara undergång. Det har nog sagts  och skrikits en hel del under valrörelsen på soptunnenivå.  nu är  det efter valet och vad det kommer att leda  till är   det ingen som vet, man  kan bara hoppas på ett annat tonläge.

Det är  enklare  om man som jag ofta gör skriver fel och är tacksam för  tangenten Delete. Eller om man kommit så långt att man skriver  ut ett papper och kan skrynkla ihop det och slänga och så rätta  till och skriva  på nytt.

Detta om demokrati och var makten sitter. Medias  roll. Spelet på de känslor vi har som leder oss till väldigt begränsade  och egoistiska beslut.

Det finns  mycket i vår  värld  som det skulle vara skönt att bara skrynkla  ihop  och slänga. Krig och terror, bomber och granater, diktaturer  och kalifat,  Listan kan bli hur  lång som helst och så stora papperskorgar finns inte  som kunde rymma allt det vi vill slänga. Men visst skulle  det vara skönt att kunna handgripligen känna  hopskrynklingen av en hel del i vår  tillvaro.

Kyrkoåret – som en stor del av oss  inte bryr sig så mycket om, har allvarliga  rubriker de  närmaste  söndagarna. Söndagen före  domsöndagen  och Domsöndagen. Jag tror nog att det kan kännas så allvarligt också hos  oss. Vi talar  halvt på skämt om världens  undergång- den yttersta  tiden eller tidens  slut.  Den tiden kallas apokalypsen. Tiden med  den slutliga  striden på ett bestämt slag fält. IS hade bestämt sig för att det skulle ske i staden Dabiq i  nordvästra Syrien, men när  de förlorade kontrollen över stan meddelade man  över sin officiella  nyhetsbyrå att man hade  skjutit upp  apokalypsen på grund av oförutsedda  omständigheter. Papperskorgen alltså.

Det finns en trygghet – trots allt. Det finns en bärkraftig tro som  förmedlades mycket konkret till oss en gång av Jessus och hans lärjungar. Han sa gång efter gång- Var  inte  rädda, tro på Gud  och på mig. Jag är  vägen sanningen och livet.

Livet  finns  och det gäller för oss att veta vad vi tror på och ha en förtröstan till Honom. Det håller att leva på. Bibelns ord kommer aldrig att hamna i papperskorgen. Man har genom tiderna  försökt slänga  dem, men de har alltid  kommit tillbaka.

Arbetsredskap och arbetsbord !

 

Hur ser ditt arbetsbord  ut och  vad  har du för  redskap ? Här en enkel bild  på mitt. Skrivbord  dator , kalender , klocka och belysning  och så en massa  med tankar av olika  slag, som inte syns  på bordet men gör  sig märkbara uppe  i hjärnkontoret. Ibland är  det bara  lite  infall som kanske inte  blir  nåt mer och ibland  nåt som man bara måste  jobba  vidare med  och dela med sig av på ett eller annat sätt. Är det  predikoförberedelse så ser det lite  annorlunda ut. Bordet blir  fullt av små lappar samlade  under en vecka  kanske  och sen ska dom sorteras och  komma ner i rätt sammanhang. En  märklig process egentligen, men den verkar  fungera så man har  nåt att dela med sig av i kyrkorna där man  medverkar. Givetvis  finns då också Bibeln med på bordet  och bönen i skrivbordsstolen eller  fåtöljen intill.

Jag såg ett arbetsbord  på TV för ett tag sen. Professor Yngve Gustavsson som  var med i programmet  om Sveriges bästa  hemtjänst. Det var  en dator  i  mitten  och sen var resten av bordet fyllt med  halvmeter höga buntar av papper. Inte bara skrivbordet utan också bordet bakom honom och en och annan hylla dessutom.  Han verkade  veta vad det fanns i dom olika högarna för han plockade fram  ett papper ur en hög  och la tillbaka det på exakt samma  ställe.  Han hade koll – helt enkelt, mitt i det jag såg som  omöjligt.

Jag har inte  såna högar – men jag har   våra  bokhyllor med ett mycket blandat innehåll. En del handlingar med sånt jag skrivit förut och en del i den gamla  datorns  hårddisk. I förra veckan blev jag påmind om en text jag skrivit för 25 år sedan och fick leta fram den. En variant på sången Sailing.  Sonen skulle  sjunga  den i söndags  och jag tog med den som diktläsning i mina  söndagsfunderingar.

Gnola  på den om du vill.

Glad och tacksam för  er alla som följer mig på bloggen och tittar och läser mina texter. Det har blivit rätt många  läsare av mina  inlägg. Hade  det blivit en bok av mina snart 400  inlägg  hade den kanske  hamnat i en bokhylla hos  några  och sen kommit på REA efter ett tag. Nu finns  dom hemma  hos  dig i din dator  eller telefon  och du kan ta fram när och om du vill.

Det fanns  för ett tag sen en liten hälsning på Fb. Trevligt att du tittade in – välkommen igen ! Jag säger  det samma.

Vill du dela med  dig av min bloggadress så får du gärna  göra  det Vi ses! Önskar dig en skön  och välsignad dag !

ÄNTLIGEN SLUT !!!!

Vad då slut ? Jo äntligen slut på Halloween, denna spök och skräckhögtid utan något som helst värde annat än kommersiellt ! Lysande pumpor med sned uppsyn, barn utklädda  till  spöken och häxor och liemän, tiggande  godis  eller  så blir det bus ! Skelett  och huvudskallar tycker jag att vi har nog av i TV-soffan med  IS halshuggningar, bestialiska terrorbilder och drunknade barnkroppar på Medelhavets  stränder – det borde  räcka  som  skräck som dessutom är  verklighet och inte  går att stoppa – verkar det som. Lägg  ner hela  grymma  firandet.  Dessutom föredrar jag att skicka en slant  till föräldralösa barn i Syrien och Irak  eller lägga  en i tiggarmuggen utanför  Eurostop. Våra barn lär  få både  godis  och kärlek på hemmaplan.

Nu närmar vi oss  Allhelgonahelgen när  vi kommer ihåg de  nära  och kära  och vänner  som inte  längre finns ibland oss.. Tänder ljus på gravarna   och lägger kransar  och blommor där. Minns  dem som var så nära oss men inte längre  finns  här. Föräldrar och mor och farföräldrar, partners, kanske barn eller andra  anhöriga  och vänner.  Minnena dyker upp i vårt medvetande. Stunder vi haft tillsammans av både  glädje  och sorg  och smärta. Men dom fanns  ibland oss och nu känner vi tomheten  och sorgen. Sorgen arbetar vi med  och den förändras efter hand, men tomheten kan man inte  förklara eller  jobba  bort.  Det finns ingen App  i telefonen  som kan hjälpa oss  med det.

Kanske pratar  vi för lite om döden  och livet efter döden, hur det blir och hur det ser ut. Vi som tror på en evighet  och en Gud och en himmel har trots allt en trygghet i  väntan på ett återseende en gång. Bibelns  beskrivningar av himlen baseras ju på det vackraste man kunde tänka  då,  med guldgator  och pärleportar, kristallhav och sköna  vyer. Kanske  skulle bilderna vara helt  annorlunda om de skrevs nu. Natur  och miljö utan den surhet  och förstörelse  som vi  skapat på vår  planet.  Vet inte  hur du tänker – allt blir ju bara aning och längtan. Beskrivningarna  blir ju bara små försök att förklara det vi inte vet något  om.

Det finns något bortom bergen, bortom blommorna  och sången, skriver Dan Andersson om  i  dikten om tiggaren från Luossa. Det finns en annan dikt –  Den hemlöse, där  nåra strofer talar om just längtan och hopp. Kanske du kommer ihåg  de raderna.

”Jag skall gå genom tysta skyar, genom hav av stjärnors ljus och vandra i vita nätter tills jag funnit  min faders hus.

Jag skall klappa sakta på porten, där ingen mer går ut, och jag skall sjunga av glädje, som jag aldrig sjöng förut.”

Ibland är  det bara poesi som kan föra tanken vidare. Man  lyssnar  in och tänker till och känner  närhet och vila.  Tänd dina  ljus i Allhelgonatid och ta vara på stillheten och minnena. Herdepsalmen – ps 23 säger – Han låter mig vila på gröna  ängar, Han för mig till vatten där jag finner  ro.