Förlåtelse- utan gräns !

Sitter just nu och jobbar med den predikan jag skall ha på söndag i Gullbrannakyrkan. Temat enligt texterna  för  kyrkoåret är det som står  i rubriken. Tål verkligen att fundera på. En av texterna talar om  hur Petrus  kommer  och frågar Jesus: Hur  många gånger skall jag förlåta någon som handlar fel mot mig ? Är sju gånger nog? Han får svaret: inte  sju gånger men sjuttiosju gånger ! Det verkar alldeles  orimligt , vem kan klara det ? Men förlåtelsen och försoningen är nog det som världen omkring oss  och hos oss skulle behöva allra mest! Fred  och frid skapas inte med vapen och krig utan genom samtal och öppenhet. Lätt att säga men svårt att verkställa.

Funderar lite  så här.  I kyrkor och katedraler  runtom i vår  värld finns  det mycket att se  och uppleva. I många av dem, framför allt i katolska  och ortodoxa  kyrkor finns  det relikskrin. Skrin som innehåller  något  från en ett ”helgon eller en helig” person. En benbit, ett tygstycke eller  något annat som hör ihop med den personen. Det finns en hel del skrin  som sägs innehålla  bitar  från Jesu kors, träflisor av större  eller mindre  format. Tveksamt om det stämmer eller bara är  som man tror. Nån klok forskare  har räknat på  alla dom bitar han kände till och kom fram till  att av dom bitarna skulle man kunna  bygga  flera  hundra kors. Det förstärker tanken på att det är ganska mycket tro  och fantasi i det hela på sina  håll.

Men tänker nu så här. Om man ser ondskans avgrund, allt elände  som finns och det oöverstigliga i detta. Tänker  på  korsets betydelse för  förlåtelse  och försoning. Tar alla flisorna från sina  skrin och i tanken bygger en försoningens bro över alla klyftor  och avgrunder. Förlåter  sjuttiosju gånger allt  det som verkar omöjligt att klara av. Bygger en helig bro mellan skuld  och nåd som Michael Johnson  skriver i en av sina  sånger, visst skulle det vara en annan väg att gå, med tro och hopp.

Kanske  vi skulle pröva  den vägen  också i vårt vardagliga  liv.  Se varandra  i ögonen – trots allt. Vara beredda  at ta ansvar  och förlåta varandra alla dumheter, tomma   ord, missförstånd redas ut, skuldkänslor saneras, helt enkelt mötas på den heliga bro som leder från skuld  till nåd. Välsigna  den du inte tycker om. Inte  gå över på andra sidan gatan om du möter en människa  som du har nåt otalt med.

Börja i det  lilla och nära, så kanske det kan bli som ringar på vattnet och ge trygghet och framtidstro. Värt att pröva. eller  hur ?

Är det länge  sen du stavat på bönen Fader Vår ?Gör det nu en liten stund.  Där finns  orden – Förlåt oss våra skulder. liksom vi har förlåtit dem som står  i skuld  till oss. Glöm ”flisorna” – sträck ut armarna till en kram i stället !

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s