96 lampor- mitt boktips just nu !

Det handlar inte  om nån handbok i hur man fixar  belysning  eller byter lampor, det är  ett helt annat område  som är på tapeten här.

Den som skrivit boken  med  titeln 96 lampor heter  Jacob Langvik. Boken har en  tilläggsförklaring med orden – Om oss som brann och försvann.  Han presenterar nåra  personer som varit med i kyrkliga  och frikyrkliga  sammanhang – med all sin energi – men som sedan lämnade  allt och försvann  från kyrkor  och församlingar men har  åtminstone  bitar av sin tro kvar-  ibland  med saknad efter  det som var  och ibland  med lättnad att ha lämnat det organiserade ”religiösa”  livet. Mycket läsvärd  bok  för  dig som varit i samma sits eller  dig som är kvar i  gemenskapen.  Läsvärd  för mig som pastor som har varit med så länge och sett den verklighet  som  boken beskriver.

Här kommer  det upp en massa saker som egentligen aldrig borde ha funnits i kyrkor  och samfund. ” Ärligheten, Präktigheten, Tystnaden, Platsen  för  samtal om frågor om tro, Rättigheten att tvivla  och ifrågasätta,, Dömandet, och mycket , mycket  mer.

Visst har det hänt för  dig och mig  som  en del i boken berättar, att man suttit i kyrkan och varit  allt annat än koncentrerad på det som sägs och i stället  räknat lamporna i kyrksalen eller  gångat  och plussat på psalmnumren på tavlan eller  nåt annat i tankarnas  värld.  En lång  och  tråkig oengagerad predikan. En psalm   och musikstil som känts främmande.. Böner  som i stället för att vara bön har blivit förklaringar om det egna och bästa. Typ Jag tackar dig Gud att jag inte  är  som dom andra, som behöver bli som jag… eller  alltför  högaktningsfulla  ord som man inte begriper utan bara blir frasologi.

Så har det dessutom skett en  mängd med saker  som har blivit ett ”vi och dom”. Man har inte  godkänt vissa beteenden, skapat ”syndkataloger” över vad som är  tillåtet eller inte och dömt ut  dem som syndat, förkastat  och uteslutit  när man borde ha stöttat och visat  på nya  möjligheter mitt i all trasighet. Det finns  ganska mycket som kyrkor  och församlingar borde be om förlåtelse för  och inbjuda  till  samtal  och gemenskap på ett nytt sätt. Visst har man rätt att vara kritisk  och påtala  det som var fel men man glömmer  så lätt det som var bra  och det som skapade gemenskap, tro  och liv.

Dom som berättar  sin historia i boken är  besvikna –  oftast på  människor och församlingar -men tron på Gud  eller  skärvor av den finns kvar.

Jag har fått boken – signerad av  författaren –  ”Med förhoppning om nya  samtal ” och det är  just där  vi borde landa. Du som är besviken och du som vill rätta  till saker  som blivit fel, våga  ta kontakt och prata om det du känner.  Det är  det viktiga här  och nu. Det går att hitta  vägar att gå tillsammans, utan rädsla  för varandra, med öppenhet och ärlighet.

Din  och min stund på jorden är  alldeles för  dyrbar och får inte slarvas  bort med att sopa det som är svårt  och jobbigt  under mattan Ju mer det blir under mattan minskar takhöjden. Att prata och lyssna utan en massa förutfattade meningar kan ge nya  perspektiv.

Jag vill sluta  mitt inlägg denna gång med nåra rader från Efesierbrevets fjärde kapitel: Gör er av  med all elakhet, vrede och häftighet, med skymford  och förolämpningar och all annan ondska. Var goda  mot varandra, visa  medkänsla  och förlåt varandra. liksom Gud har förlåtit er i Kristus.

En bra  startpunkt för  samtal som kan ge resultat.

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s