Nu ska det bli ordning och reda på bloggen igen. Det har varit en turbulent period och uppehållet blev längre än vad vi hade tänkt oss. Sjukhusbesöken med ambulansresor blev flera med allt vad det för med sig, men nu är Ingrid hemma och det känns underbart. Jag tänker inte skriva nån sjukjournal men konstaterar att vi har en underbar personal på vårdcentraler, ambulanser och sjukhus. Vi har ju prövat rubbet nu under den här perioden och är oerhört tacksamma för allt. Efter en massa undersökningar och prover har Ingrid fått en diagnos som förklarar en hel del av det vi varit med om, så nu är det rehabilitering som gäller. Vi tackar er alla för all omtanke och all förbön. Nu försöker vi lugnt och stilla gå vidare i livet.
Vi hade ju dessutom ett totalhaveri på vår dator som kom plötsligt. Så det var omöjligt att vara ute på nätet och skriva blogg och annat. Nu sitter jag med en ny dator och försöker vänja mig med den. Vår son Anders har varit här i dag och installerat en hel del men det finns ju en del på den gamla hårddisken som vi skall få överfört av bildmaterial och dokument som skall återkomma efter hand. Nu börjar jag lite blygsamt med en enkel text som i all fall talar om att vi lever och tar ett steg i taget för att finnas och synas igen. I min ålder är man ju inte ett tekniskt geni som klarar alla datorer och knapptryck så det blir till att öva igen.
Kan bara konstatera att man känner sig ganska liten när bitar av ens tillvaro rasar och man inte vet hur det skall bli eller vad som händer. Men det finns en trygghet trots allt i den tro vi har och den gemenskap som är med och bär också genom jobbiga dagar. Dagar när man bara är koncentrerad på den bit som skall klaras dom närmaste timmarna. Banala transportfrågor mellan bostad och sjukhus mitt i natten bara för att ta ett enkelt exempel…
Men ordning på torpet skall det bli och efter ett tag så är man väl hemma på tangentbord och filer. På återseende med nya inlägg inom den närmaste tiden. Vi önskar dig välsignelse och känner den också vila över oss genom goda vänners bön och omsorg.
Jag önskar Ingrid och Hans hälsobringande lugn och ro på torpet.