Förlåtelse- utan gräns !

Sitter just nu och jobbar med den predikan jag skall ha på söndag i Gullbrannakyrkan. Temat enligt texterna  för  kyrkoåret är det som står  i rubriken. Tål verkligen att fundera på. En av texterna talar om  hur Petrus  kommer  och frågar Jesus: Hur  många gånger skall jag förlåta någon som handlar fel mot mig ? Är sju gånger nog? Han får svaret: inte  sju gånger men sjuttiosju gånger ! Det verkar alldeles  orimligt , vem kan klara det ? Men förlåtelsen och försoningen är nog det som världen omkring oss  och hos oss skulle behöva allra mest! Fred  och frid skapas inte med vapen och krig utan genom samtal och öppenhet. Lätt att säga men svårt att verkställa.

Funderar lite  så här.  I kyrkor och katedraler  runtom i vår  värld finns  det mycket att se  och uppleva. I många av dem, framför allt i katolska  och ortodoxa  kyrkor finns  det relikskrin. Skrin som innehåller  något  från en ett ”helgon eller en helig” person. En benbit, ett tygstycke eller  något annat som hör ihop med den personen. Det finns en hel del skrin  som sägs innehålla  bitar  från Jesu kors, träflisor av större  eller mindre  format. Tveksamt om det stämmer eller bara är  som man tror. Nån klok forskare  har räknat på  alla dom bitar han kände till och kom fram till  att av dom bitarna skulle man kunna  bygga  flera  hundra kors. Det förstärker tanken på att det är ganska mycket tro  och fantasi i det hela på sina  håll.

Men tänker nu så här. Om man ser ondskans avgrund, allt elände  som finns och det oöverstigliga i detta. Tänker  på  korsets betydelse för  förlåtelse  och försoning. Tar alla flisorna från sina  skrin och i tanken bygger en försoningens bro över alla klyftor  och avgrunder. Förlåter  sjuttiosju gånger allt  det som verkar omöjligt att klara av. Bygger en helig bro mellan skuld  och nåd som Michael Johnson  skriver i en av sina  sånger, visst skulle det vara en annan väg att gå, med tro och hopp.

Kanske  vi skulle pröva  den vägen  också i vårt vardagliga  liv.  Se varandra  i ögonen – trots allt. Vara beredda  at ta ansvar  och förlåta varandra alla dumheter, tomma   ord, missförstånd redas ut, skuldkänslor saneras, helt enkelt mötas på den heliga bro som leder från skuld  till nåd. Välsigna  den du inte tycker om. Inte  gå över på andra sidan gatan om du möter en människa  som du har nåt otalt med.

Börja i det  lilla och nära, så kanske det kan bli som ringar på vattnet och ge trygghet och framtidstro. Värt att pröva. eller  hur ?

Är det länge  sen du stavat på bönen Fader Vår ?Gör det nu en liten stund.  Där finns  orden – Förlåt oss våra skulder. liksom vi har förlåtit dem som står  i skuld  till oss. Glöm ”flisorna” – sträck ut armarna till en kram i stället !

Annonser

96 lampor- mitt boktips just nu !

Det handlar inte  om nån handbok i hur man fixar  belysning  eller byter lampor, det är  ett helt annat område  som är på tapeten här.

Den som skrivit boken  med  titeln 96 lampor heter  Jacob Langvik. Boken har en  tilläggsförklaring med orden – Om oss som brann och försvann.  Han presenterar nåra  personer som varit med i kyrkliga  och frikyrkliga  sammanhang – med all sin energi – men som sedan lämnade  allt och försvann  från kyrkor  och församlingar men har  åtminstone  bitar av sin tro kvar-  ibland  med saknad efter  det som var  och ibland  med lättnad att ha lämnat det organiserade ”religiösa”  livet. Mycket läsvärd  bok  för  dig som varit i samma sits eller  dig som är kvar i  gemenskapen.  Läsvärd  för mig som pastor som har varit med så länge och sett den verklighet  som  boken beskriver.

Här kommer  det upp en massa saker som egentligen aldrig borde ha funnits i kyrkor  och samfund. ” Ärligheten, Präktigheten, Tystnaden, Platsen  för  samtal om frågor om tro, Rättigheten att tvivla  och ifrågasätta,, Dömandet, och mycket , mycket  mer.

Visst har det hänt för  dig och mig  som  en del i boken berättar, att man suttit i kyrkan och varit  allt annat än koncentrerad på det som sägs och i stället  räknat lamporna i kyrksalen eller  gångat  och plussat på psalmnumren på tavlan eller  nåt annat i tankarnas  värld.  En lång  och  tråkig oengagerad predikan. En psalm   och musikstil som känts främmande.. Böner  som i stället för att vara bön har blivit förklaringar om det egna och bästa. Typ Jag tackar dig Gud att jag inte  är  som dom andra, som behöver bli som jag… eller  alltför  högaktningsfulla  ord som man inte begriper utan bara blir frasologi.

Så har det dessutom skett en  mängd med saker  som har blivit ett ”vi och dom”. Man har inte  godkänt vissa beteenden, skapat ”syndkataloger” över vad som är  tillåtet eller inte och dömt ut  dem som syndat, förkastat  och uteslutit  när man borde ha stöttat och visat  på nya  möjligheter mitt i all trasighet. Det finns  ganska mycket som kyrkor  och församlingar borde be om förlåtelse för  och inbjuda  till  samtal  och gemenskap på ett nytt sätt. Visst har man rätt att vara kritisk  och påtala  det som var fel men man glömmer  så lätt det som var bra  och det som skapade gemenskap, tro  och liv.

Dom som berättar  sin historia i boken är  besvikna –  oftast på  människor och församlingar -men tron på Gud  eller  skärvor av den finns kvar.

Jag har fått boken – signerad av  författaren –  ”Med förhoppning om nya  samtal ” och det är  just där  vi borde landa. Du som är besviken och du som vill rätta  till saker  som blivit fel, våga  ta kontakt och prata om det du känner.  Det är  det viktiga här  och nu. Det går att hitta  vägar att gå tillsammans, utan rädsla  för varandra, med öppenhet och ärlighet.

Din  och min stund på jorden är  alldeles för  dyrbar och får inte slarvas  bort med att sopa det som är svårt  och jobbigt  under mattan Ju mer det blir under mattan minskar takhöjden. Att prata och lyssna utan en massa förutfattade meningar kan ge nya  perspektiv.

Jag vill sluta  mitt inlägg denna gång med nåra rader från Efesierbrevets fjärde kapitel: Gör er av  med all elakhet, vrede och häftighet, med skymford  och förolämpningar och all annan ondska. Var goda  mot varandra, visa  medkänsla  och förlåt varandra. liksom Gud har förlåtit er i Kristus.

En bra  startpunkt för  samtal som kan ge resultat.

ORDNING PÅ TORPET IGEN !

Nu ska det bli ordning och reda på bloggen igen. Det har varit en turbulent period och uppehållet  blev längre än vad vi hade tänkt oss. Sjukhusbesöken med ambulansresor blev flera med allt vad det för  med sig, men nu är  Ingrid hemma och det känns  underbart. Jag tänker inte skriva  nån sjukjournal  men konstaterar att vi har en underbar  personal på vårdcentraler, ambulanser  och sjukhus. Vi har ju prövat rubbet nu under  den här perioden och är  oerhört tacksamma för allt.  Efter  en massa undersökningar och prover har Ingrid  fått en diagnos  som förklarar en hel del av  det vi varit med om, så nu är det rehabilitering som gäller. Vi tackar er alla för all omtanke och all förbön. Nu försöker vi lugnt  och stilla  gå vidare  i livet.

Vi hade ju dessutom ett  totalhaveri på vår  dator som kom plötsligt. Så det var omöjligt att vara  ute  på nätet  och skriva blogg  och annat. Nu sitter jag med en ny dator och försöker  vänja  mig med den. Vår son Anders  har varit här i dag  och installerat en hel del men det finns  ju en del på den gamla  hårddisken som vi skall få överfört av bildmaterial  och dokument som skall återkomma efter hand.  Nu börjar jag lite  blygsamt med en  enkel text  som i all fall talar om att vi lever och tar ett steg i taget för att finnas  och synas igen. I min ålder är man ju inte ett tekniskt geni  som klarar alla datorer och knapptryck så det blir till att öva igen.

Kan bara  konstatera att man känner sig ganska liten  när  bitar av ens  tillvaro rasar  och man inte vet hur det skall bli eller vad som händer. Men det finns  en trygghet trots allt i den tro vi har och den gemenskap  som är  med och bär också genom jobbiga dagar. Dagar när  man bara är  koncentrerad på den bit  som skall klaras dom närmaste  timmarna. Banala  transportfrågor mellan bostad  och sjukhus  mitt i natten bara för att  ta ett enkelt exempel…

Men  ordning på torpet skall det bli och efter ett tag så är man  väl hemma på tangentbord  och filer. På återseende med nya  inlägg inom den närmaste  tiden. Vi önskar dig välsignelse  och känner  den också vila  över oss genom goda vänners  bön och omsorg.