Tänk vad lite man egentligen vet. Och när man får veta lite mer så upptäcker man att det finns ännu mer att lära sig – gång på gång. Tittar du på bilden ovanför så ser du ett vingepar i vår Buddeleja. Det är en Amiral med ”gradbeteckning” på vingarna som sitter där och suger nektar ur blomma efter blomma. Han har kommit till oss på grund av att den blomma som står där avger en doft som är speciell för just fjärilar och som drar dem till sig. Detta upprepas varje år och vi njuter av att se de fantastiska färgerna på våra gästers vingar Vad vi inte visste men lärde oss i år att dessa flygande konstverk har gjort en lång resa till oss. Hittade lite info om detta och blir förvånad.
Visst är det fantastiskt att dessa varelser med sina vackra vingar klarar den långa resan till oss och vår blomma. Klarar resan och hittar till vår trädgård och gläder oss med att visa sig och sin prakt för oss. Vi bara sitter och njuter av det vi ser.
Och när vi inte sitter och tittar så plockar vi i våra björnbärsbuskar av härliga mogna bär, fyller skål efter skål och lagrar i frysen. Sparar för goa stunder under året och äter en hel del redan nu. Björnbärsplantorna var ganska små när vi satte dem vid söderväggen när vi flyttade hit för elva år sen. Nu täcker dom hela väggen och vi plockar och njuter.
På tal om plantering. Samma år satte vi ett äppleträd – Ingrid Marie – eftersom Ingrid är min bästa hälft. Nu är det också ett stort träd och ger åtminstone en del frukt att njuta av.
Glädje över allt det som finns nära oss – i liten skala men med berättelsen om allt det goda som livet kan ge i vår vardagsoas. En sommaraltan med blommor, frukt och liv alldeles intill. Har visat bilder på den förut och också den ”lövhydda” bestående av vinrankor och just nu druvklasar i mängd.
Se på blommorna på marken, frukter och bär, fåglarna i luften och fjärilarna som flyger omkring. Vi behöver se på nära håll, allt det som livet ger och bara bjuder på.
Det finns så mycket svarta rubriker på skrikande löpsedlar som oroar och skräms. Vi ser en massa svårigheter i krig och död, fattigdom och hunger. Har allt det i TV-soffan. Glömmer kanske bort den bit av tacksamhet vi borde känna inför vårt liv och vår nära värld. Utifrån den verkligheten och det tack vi känner, dela med oss av det ljus och den glädje vi trots allt har. Förmedla hopp om en framtid och en trygghet som kan bära också igenom det svåra vi möter.
Jag skrev en sång för länge sen med temat: Det kommer en dag då vingarna bär.. och just nu tänker jag på ”amiralen” som flög från Italien eller Spanien hit till oss och vår trädgård. En resa som kunde tyckas omöjlig för en så liten flygare, men inte bara en utan flera finns här hos oss, just nu !
Hasses Blogg 