Här ser du ett alldeles vanligt batteri. Vi har ju såna som kraftkällor lite överallt. olika typer och olika styrkor. Här en 9-voltare som är alldeles tom och kraftlös. Hur kan jag veta det ? Det syns ju inte på batteriet om det har nån ström kvar. Det måste man mäta eller pröva på något sätt. Jag vet att det här batteriet är slut. Jag satt i min stol och läste när det helt plötsligt pep till en kort signal. Så blev det tyst och efter cirka 3 minuter kom nästa pip. Det var inte i mina hörapparater utan det var en av våra två brandvarnare som pep och talade om att nu var det dags att byta batteri. Därför vet jag att det är tomt och det är inte laddningsbart utan det kräver ett byte för att varnaren skall funka igen. Ett alldeles vanligt och vardagligt problem som är ganska lätt att lösa – DET ÄR BARA ATT BYTA.
Urladdade ”batterier” kan ju drabba oss också i vanligt mänskligt avseende. Utmattning och depression eller den berömda väggen finns ju där väldigt ofta. Gemensamt med batteriet har vi då att det inte syns på utsidan eller att vi försöker gömma det från att synas, men likväl är det tomt och det som vanligtvis brukar fungera gör det inte längre. Man blir trött och får en massa saker som bara växer till höga berg man inte klarar av. Det där som förr var roligt och bra känns helt plötsligt avlägset och konstigt. Man klarar helt enkelt inte av att vara en social och trivsam individ. Allting blir bara tomt och tröttheten tar över hela livet. Inget är vad man kallar normalt längre. Ja du känner igen alltihop och mer därtill. Jag vet hur det var när jag själv gick i väggen innan den ens var uppfunnen. Tänk om man bara hade kunnat byta batteri och sen gå vidare. Men människan är inte en maskin eller en apparat som bara går på ström. Det finns så mycket annat i det vi kallar liv.
Batteribyte finns inte – men ladda det ”batteri” vi har invärtes i oss är fullt möjligt. Men man gör det inte med att sticka en kontakt i väggen och så går laddaren på. Den möjligheten finns inte. Men det finns vägar att gå för en ny start. Men det tar tid och tålamod.
Början finns i att faktiskt inse att nu har varningssignalerna pipt och jag har bara stängt av dem. Pressat mina resurser alldeles för mycket och nu är det stopp. Nu behövs det andrum och vila. Nu behövs det tillfälle till samtal och funderingar över vad det var som gick fel och varför. Nu behövs det en nära krets av vänner som kan lyssna och förstå. FK betyder alltför ofta bara försäkringskassa och regler. FK kan och bör betyda Kärlek och Frihet. Kärleksfull gemenskap omkring den som drabbats och frihet att våga ta steg i andra riktningar,för att komma tillbaka till livet igen.
Jag har inga enkla recept för detta. Men min kärleksfulla omgivning med känsla för min sits och med bön och förbön gav andrum och tid för reflektion och läkning. Sen började vägen tillbaka med ny kraft – om än mycket långsamt och varsamt.
Kom till mig alla ni som är trötta och tyngda av arbetes bördor så skall jag ge er ro, säger Jesus i Matteus evangeliets 11 kapitel. Berättar om en frid och ett liv som kan vara milt och skonsamt därför att Han är med och bär. Det här är inte bara en from och kyrklig fras, det är en levande verklighet. Prövad av många genom åren.
Många av personerna i bibeln talar om ganska hopplösa livsvillkor, men det fanns ett hopp om en tänkbar väg som ledde vidare till nya upplevelser med laddade batterier för att ta in det i dagens värld. Det finns en himmelsk kraft som inte kan mätas men den ger liv.
Hasse! Jag har just idag högläsning av ditt senaste blogginlägg. Tre vänner lyssnade. Tack! Du har gåvan att förmedla visa tankar med djup. Så känner jag inför det allra mesta du skriver. Det är alltid spännande att läsa dina inlägg.,/Vännen Göran