Nu blommar den igen – för andra gången i sommar. Marselienborg heter den ljuvliga gula rosen. Den blommade förut i sommar och sen tog den en paus och nu kommer den igen med just nu tolv -tretton nya blommor på en och samma stam. Tog en bild för nåra dar sen och då såg det ut som en hel bukett på gång.
Hade behövt ett filter för att få med den, det här är bara mobilens bild. Men inte bara rosen blommar igen. Bägarrankan har också fått lite blomningsglädje och ser ut så här.
Vi njuter och trivs i vår lilla oas – altanen vid vårt parhus där vi har vårt hem. En fantastisk tillvaro mitt i en värld som verkar vara mer eller mindre galen beroende på vart man vänder sina ögon.
Jordbävningar som raserar hela byar. Krig och terror som dödar och jagar miljoner på flykt. Våld och mord i vårt eget land. Stenkastning och förstörelse mot ambulanser och blåljusfordon av alla slag. Upplopp och eldning av bilar och annat , som startas av gäng i alla åldrar. ungdomar utan hopp för sin framtid. Listan kan bli lång på jämmer och elände både nära och långt borta. Vart är världen på väg ? Vad finns det för lösningar på alla de konflikter som bara tycks bli fler och större ?
Politiker och ledare av alla slag verkar stå maktlösa. Spelar ingen roll om man sitter på en kommunal stol, en riksdagsplats eller en stol i FN. Jag har heller inga lösningar på de här stora problemen. Kulturkrockar och religionskrockar. Kulturella och sociala olikheter som verkar omöjliga att klara av.
Men jag tror att det börjar i små och nära bitar. Att inte bar gnälla och skälla på allt och alla, utan i stället lyssna och ta in det som allt detta omkring oss berättar om. Att bry sig. helt enkelt. Att ha tid för dem som finns mig närmast. Att ta tid för dom där krångliga frågorna, fundera på varför det ser ut som det gör och engagera mig i det som finns allra närmast. Ringarna på vattnet du vet som bara sprider sig och sprider sig igen…
Allt vad i ni vill att människorna skall göra för er det skall ni göra för dem, står det i Matteus evangeliets 7 kapitel (Vers tolv om du vill leta) Det var Jesus som sa det i sin bergspredikan.
Jag tycker att vår rosenrabatt berättar om det. Det finns en andra chans, en blomning till. Detta lilla under av färg och form. Jag undrar hur många kronblad det finns i en sån här ros.
Jag tänjer inte plocka isär en av dem och räkna, det skulle kännas fel mitt i den sköna skapelsen. Jag kan se och njuta av den utan att veta allt. Men jag är tacksam att få finnas i detta liv och försöka leva det och kanske lämna ett eller annat avtryck som kan visa på evighetsvärden mitt i en trasig värld.
Tillsammans kan vi göra en bukett som talar om frid och skönhet – TROTS ALLT !
Hasses Blogg 