Lite uppehåll kommer det att  bli !

Ett par saker gör att det kommer  att bli ett uppehåll i min blogg just nu. Vi har  drabbats  av sjukdomsproblem  för min goa  fru och behöver  vila lite extra när  hon nu kommer hem från sjukhuset i dag den 30  september.

Dessutom så passade  vår  dator på att  lägga av helt  och hållet så vi  måste  hitta  en annan  och  få den programmerad och klar.  Har en  provisorisk  lösning just nu, men  vi återkommer  så snart det går. Dator  är  ju   trots allt en ”världslig” sak  som går att ordna även om det tar tid. Det viktiga är att min Ingrid återhämtar sig när jag nu  åker upp till sjukhuset och får hem henne igen.

Kommer igen med inlägg  när allt ordnat sig. Till dess – Ha bra dagar för  din del. Brukar du be  så får  du gärna  tänka  lite extra  på oss ett  tag.

Hälsar vi  Hasse  med fru.

Annons

Nu är det dags att baka !

Fram med bakboken – för säkerhets skull. Jag har bakat  detta matbröd  så många  gånger att det går  utan recept. Men du kan få  se både  boken  och receptet här. Riktiga finska rågkakor skall det vara  som  frukostbröd.

och här  är receptet

Ett riktigt gott och rejält bröd tycker jag. Till formen blir det hålkakor av det där gamla  formatet. Brukar baka dubbel sats så det blir  fyra  kakor  och fyra  små mysiga  bullar av  ”hålet” – utstansat med ett vanligt dricksglas.  Inte  så jobbigt att baka men så gott att sen känna  doften och smaken. Vetemjöl special rekommenderar jag, det ger det lilla  extra.

Detta är  det ena jobbet just nu. Det andra handlar inte om frukostbröd utan om det man i kyrkan kallar  för  Livets bröd. Bibelordet  som ger texten för alla årets  söndagar och där min uppgift är också denna  söndag att ” baka” en ätbar  predikan som kan ge  näring till den inre  människan  och då menar jag  inte magen utan det som styr  våra  tankar ord  och handlingar – vår  inre  människa.

Nu på söndag är  det den artonde söndagen efter trefaldighet och texten för predikan får  du här  ur  Markus  evangelium. Rubriken för  hela söndagen är  Att lyssna i tro !

Själv  tänker jag sätta   temat för  min predikan – Höra  eller lyssna ? Jag tror att det är  en viktig skillnad mellan  de två orden.  Höra  kan man göra  allt möjligt, i förbifarten, eller i sammanhang men hörandet kan  bli som ett slags Hänt i veckan  och man glömmer snabbt vad man hörde. Lyssna är  en skärpning i  både ljud  och innehåll. Man  tar till sig det man hör  och reagerar på det. Fundera  själv om du  kan hålla  med mig eller  inte.

När man bakar  så finns  det en  ingrediens som är  extra  viktig. Den här.

Det är den som gör att det blir fungerande  bröd  av degen och att det går att tugga  och äta och få nytta av det. Jag tror att det gäller  både frukostbröd  och Livets bröd.  Jästen i det vanliga brödet får det att jäsa  och bli mjukt och smakligt. Vi vet vad jästen består  av och vi förväntar oss att det skall  funka.

Bibeln  talar om surdeg på det vis man praktiserade då  och långt in i  vår tid. Ja surdegsbröd  är  ju verkligen inne  nu och finns  överallt. Våra liv  behöver genomsyras av nånting som håller att leva på. Jag tror att det är  det  predikan skall handla  om. Det finns  en kraft som kan hjälpa  oss att bli det vi är  skapade till. Det finns  en kärlek  som gör  livet  mjukt  och formbart. Det finns  en himmelsk ”krydda” över  vår dag som kan ge  smak också de gråaste dagarna.  Det finns  en livgivande värmande hand som kan hålla  om oss när allt annat brister.

Det var det vardagsbrödet som Jesus   gav inte bara till femtusen män och de kvinnor och barn som fanns där  en gång för  länge  sen. Han ger  det här och nu när  vi läser/äter hans ord. När  vi umgås med Honom vid vardagens matbord, lunchpauser  och fikaraster, där  Han får dela  vår  gemenskap.

Han vill ge  den som hungrar efter mera liv – sin omsorg   och sin  ledning genom vanliga dagar och ovanliga. Upplevelser av Honom, inte bara  i smulor utan rejäla  bitar att  tugga på och leva av.

Smaklig måltid önskar jag dig, i nån kyrka nära  dig !

Intensiv helg !

Nu är det  måndag  och en intensiv helg  ligger bakom oss.  Känns  lite just nu som den  skiva jag hade med mig  och min gamla grammofon – 78 varv  och ett lite  slitet grammofonstift och lite raspigt ljud  i skivan. Så här  såg det ut vid ett av helgens  tillfällen.

Två av våra barnbarn  som alltid har firat sina födelsedagar med gemensamt kalas, fyllde  30  och 20  tillsammans  50 och då blev det fest med femtitalsprägel i kläder och annat och då passade det ju bra att ta med   lådan  och nån skiva -78 varv eller stenkaka som det heter  och få med lite musik  och rasp  från den tiden. Det blev en Alice  Babs och en Tory  Bernhard som fick  rulla på den gamla tallriken- startad med veven.

Den gamla  tidens  schlagersånger  som ofta  hade en berättelse  invävd i texten. Käre John  hette skivan  här  och den andra  Mjölnarens Irene.  En liten glimt  mitt i all modern teknik. Nåja  det var bara en liten detalj i firandet  som vi farfar  och farmor  kunde bjuda på.

Det  viktiga  var ju dom vi firade, dessa  två  härliga  tjejer som har en bra bit kvar till ”femti” ännu.Det var lördag eftermiddag  och kväll i Malmö  för  deras fest.

.Resorna fick vi  ta  med  sonen   och ännu ett banbarn   med sin  flickvän i  bilen. Och det fjärde  barnbarnet kom med  mamma och mormor till festen. Verkligen roligt att få vara med och  fira !

Så hem  och vila och sova  och söndag morron upp till  jobb med predikan . förberedd och klar redan i fredags i denna  vackra kyrka på Gullbrannagården – praktiskt taget på hemmaplan.

En gudstjänst med kyrkoårets tema ” Rik  inför  Gud ”. En gudstjänst  med  sång, bön och texter  och predikan. Min predikan hade temat ”Vad lever du  för?”  Vad är  det viktiga i ditt liv – vad är  det du prioriterar eller inte kan tänka  dig att avstå  ifrån. Sammanfattar den i en enkel mening. Ditt och mitt innersta skall  vara ett bönehus – inte  ett varuhus.  Livet handlar inte om prylar och status – det finns  mer att få. Mer att ge också, inte att glömma  bort.

Vår helg  avslutades sedan på söndagens  kväll  med  en  middag hemma hos  sonen Anders, med god mat  och skönt prat.

Sen var det dags för oss lite  äldre  att  åka  hem  och vila och sova (kl 21.05)  Även om  man är  pensionär sen många år  så har man ingen vev att dra igång kroppen med när man är  trött – det  är vila som gäller. Helgen var intensiv men vi är glada att ha varit  med och delat gemenskapen på flera  plan.  Det kan låta  lite raspigt i vårt livs skiva ibland  och det är  inte alltid varvhastigheten stämmer 78.45 eller  33 var det väl förr med stenkakor eller  vinyl. Nu går  ju  alltihop digitalt och man får  hänga med så gott man kan.

Nu är  det ny vecka och jobb för en ny predikan nästa  söndag i samma kyrka.

Välsignelse  över  din dag önskar vi !

Långväga gäster i vårt trädgård !

Tänk  vad lite  man egentligen vet. Och när man får  veta lite  mer  så upptäcker man att det finns  ännu mer att lära sig – gång på gång. Tittar  du på bilden ovanför så ser du ett vingepar i vår Buddeleja. Det är en Amiral med ”gradbeteckning” på vingarna som sitter där  och suger nektar  ur blomma  efter blomma. Han har kommit till oss  på grund av att den blomma  som står där avger en doft  som är  speciell för just fjärilar och som drar dem till sig.  Detta upprepas varje år  och vi njuter av att se de fantastiska  färgerna på våra  gästers vingar Vad vi inte visste men lärde oss i år  att dessa  flygande konstverk har gjort en lång resa  till oss. Hittade lite  info om detta  och blir förvånad.

Visst är det fantastiskt att dessa varelser med sina vackra  vingar klarar den långa resan till oss  och vår blomma. Klarar resan och hittar till vår  trädgård och gläder oss med att visa sig och sin prakt för  oss. Vi bara sitter och njuter av det vi ser.

Och när  vi inte  sitter och tittar så plockar vi i våra  björnbärsbuskar  av härliga  mogna  bär, fyller  skål  efter skål  och lagrar i frysen. Sparar   för  goa  stunder under året  och äter en hel del redan nu. Björnbärsplantorna var ganska  små  när  vi  satte dem vid  söderväggen när  vi flyttade hit för  elva  år sen. Nu täcker dom hela  väggen och vi plockar och njuter.

På tal om plantering. Samma år  satte  vi ett  äppleträd – Ingrid  Marie – eftersom  Ingrid  är  min bästa  hälft. Nu är  det också ett stort träd och ger åtminstone en del frukt att njuta av.

Glädje över allt det som finns  nära oss – i liten skala men med berättelsen om  allt det goda  som livet kan ge i vår vardagsoas. En sommaraltan med  blommor, frukt och liv alldeles  intill.  Har visat bilder på den förut och också den  ”lövhydda” bestående av vinrankor  och just nu druvklasar i mängd.

Se  på blommorna  på  marken, frukter och bär, fåglarna  i luften och fjärilarna  som flyger omkring. Vi behöver se  på nära  håll, allt det som livet ger och bara bjuder på.

Det finns så mycket svarta rubriker  på skrikande  löpsedlar  som oroar och skräms. Vi  ser en massa svårigheter i krig och död, fattigdom  och hunger. Har allt det i TV-soffan. Glömmer kanske  bort  den bit av tacksamhet vi borde  känna inför  vårt liv och vår  nära  värld. Utifrån den verkligheten och det tack vi känner, dela med oss av det ljus  och den glädje vi trots allt har. Förmedla  hopp om en framtid  och en trygghet som kan bära också igenom det svåra  vi möter.

Jag skrev en sång  för  länge sen med temat: Det kommer en dag då vingarna bär.. och just nu tänker jag på ”amiralen” som flög från Italien eller Spanien hit till oss och vår  trädgård. En resa  som kunde tyckas omöjlig för en så liten flygare, men inte bara en utan flera  finns här  hos oss, just nu  !

 

Här fanns det ström !

Här ser du ett alldeles vanligt batteri. Vi har ju såna  som kraftkällor lite överallt. olika typer och olika  styrkor. Här en 9-voltare  som är  alldeles  tom och kraftlös. Hur kan jag veta det ? Det syns  ju inte  på batteriet om det har nån ström kvar. Det måste man mäta eller  pröva på något sätt. Jag vet att det här  batteriet är slut. Jag satt i min stol  och läste när  det helt plötsligt pep till  en kort  signal. Så blev det tyst och efter cirka 3 minuter kom nästa  pip. Det var inte  i mina  hörapparater utan det var en av våra  två brandvarnare som pep  och talade om att nu var det dags att byta  batteri. Därför  vet jag att det är  tomt och det är  inte laddningsbart utan det kräver ett byte för att varnaren skall funka  igen. Ett alldeles  vanligt och vardagligt problem som är  ganska lätt att lösa – DET ÄR BARA ATT BYTA.

Urladdade ”batterier” kan ju drabba oss också i vanligt  mänskligt avseende. Utmattning och depression  eller  den berömda väggen finns  ju där  väldigt ofta. Gemensamt med batteriet har vi då att det inte syns på utsidan eller  att vi försöker gömma det från att synas, men likväl är det tomt och det som vanligtvis brukar fungera gör  det inte  längre. Man blir  trött  och  får en massa   saker som bara växer till höga berg man inte klarar av. Det där  som förr var roligt  och bra känns helt plötsligt  avlägset  och konstigt. Man klarar helt enkelt inte av att vara  en social och trivsam individ. Allting blir bara  tomt  och tröttheten tar över hela  livet. Inget är vad man kallar  normalt längre. Ja  du känner igen alltihop  och mer därtill. Jag vet hur det var när jag själv gick i väggen innan den ens var uppfunnen. Tänk om man bara hade kunnat byta batteri och sen gå vidare. Men människan är inte en maskin eller en apparat  som bara går  på ström. Det finns så mycket annat i det vi kallar liv.

Batteribyte  finns inte – men ladda  det ”batteri” vi har invärtes i oss är  fullt  möjligt. Men man gör  det inte med att sticka  en kontakt i väggen och så går laddaren på. Den möjligheten finns inte. Men det finns  vägar att gå för en ny  start. Men det tar tid  och tålamod.

Början finns i att faktiskt inse  att nu har varningssignalerna  pipt och  jag har bara stängt av dem. Pressat mina resurser alldeles  för mycket och nu är  det stopp. Nu behövs  det andrum  och vila. Nu behövs  det tillfälle  till samtal  och funderingar över vad det var som gick fel och varför. Nu behövs  det en nära krets  av vänner  som kan lyssna  och förstå. FK betyder alltför  ofta bara försäkringskassa  och regler. FK kan och bör  betyda Kärlek och Frihet. Kärleksfull gemenskap omkring den som drabbats och frihet  att våga  ta steg i andra  riktningar,för att komma  tillbaka  till livet igen.

Jag har inga enkla recept för  detta. Men min kärleksfulla omgivning  med  känsla  för min sits och med bön och förbön  gav andrum  och tid  för reflektion och läkning. Sen började vägen tillbaka med ny kraft – om än mycket  långsamt  och varsamt.

Kom till mig alla  ni som är  trötta  och tyngda av arbetes  bördor så skall jag ge er ro, säger Jesus i Matteus evangeliets 11 kapitel. Berättar om en frid och ett liv som kan vara milt  och skonsamt därför att Han är med   och bär. Det här  är  inte bara en from och kyrklig fras, det är  en levande verklighet. Prövad av många genom åren.

Många av personerna  i bibeln talar  om ganska hopplösa livsvillkor, men det fanns ett hopp om en tänkbar  väg som ledde vidare till nya  upplevelser med laddade  batterier för att ta in det i dagens värld. Det finns en himmelsk kraft  som inte kan mätas men den ger liv.

Att få ett RIKTIGT brev !!!!

Är du gammal nog att komma ihåg tiden när  vi fortfarande  fick brev. Det var alltså ett eller flera pappersark i ett kuvert, ofta handskrivet och med lite  korrigeringar  och understrykningar och kanske en och annan fläck i kanten av kaffe eller  smör  från mackan.  Men hur  dom än såg ut så var det roligt att få dem  och läsa  och svara, minnas  ihop eller planera ihop. Nu är  det mesta datoriserat och meddelandena på de olika  sociala medierna är ganska  korta, kanske  nån bild  och lite text. Eller bara ett gilla-tryck som svar på nåt kort man själv skrev.

Jag fick ett E-post meddelande  härom dan. Det fanns en bifogad  fil som jag fick öppna och det var ett ”brev” på fyra  A4  sidor. Det var min bror  som skrev om lite allt möjligt. Släkthistoria, gamla  upplevelser vi har delat, funderingar om ditten och datten och lite  resonemang om kyrka, religion  och livsfrågor. Men det var helt suveränt att få det och läsa  och minnas och fundera om  och om igen. Jag ger dig en bild  av brevet med min sidonumrering. men jag lägger ett flikblock över texten, det ger proportionerna mellan sociala mediers  flikartade innehåll  och ett riktigt brev.

Visst är det stor kontrast när man tänker  efter. Brevet hamnar i min minneslåda och flikarna oftast i datorns  papperskorg eller  också försvinner  dom själva  ut i rymdens moln  och man letar aldrig mer  upp dem eller ens försöker.

Samma  vecka  som jag fick det goa brevet läste jag en krönika av Johan Hakelius i ett helt annat ämne, Men med en slutkläm som fastnade i mitt  hjärn- och hjärtkontor.

Vi är antagligen för  upptagna med att jaga pokémonfigurer och färglägga  innanför linjerna i våra vuxenmålarböcker,…………..slut  citat där och har inte tid  för  nåt annat- är  mitt  tillägg. Figurer och målarböcker , gör  mig mycket fundersam. Visst kan det finnas tid för  det också och du kanske prioriterar något av detta. Men frågan för mig är  om vi tappar bort  nåt  som är  ännu viktigare, våra  nära  relationer och våra levande  samtal. Det tål att fundera på.

När  fick du eller skrev du  ett riktigt brev senast, hade tid  för ett långt samtal på riktigt eller  i telefon – gav din tid där den bäst behövdes?

Alla har brått ingen har tid, ingen har tid att höra. Vem bryr sig om att jag är  rädd? Ingen har tid att höra-   (Psalm 255  i psalmboken. Förf. Britt G  Hallqvist )

Psalmen fortsätter med att säga  att Gud har tid — men det har han oftast genom dig eller  mig – direkt. trådlöst  eller per brev. Känn efter och se var din tid behövs  just nu.

Nu blommar det igen !!!

Nu blommar den igen – för andra  gången i sommar. Marselienborg heter den  ljuvliga  gula  rosen. Den blommade förut i sommar  och sen tog den en paus och nu kommer den igen med just nu tolv -tretton nya  blommor  på en och samma  stam. Tog en  bild  för nåra dar sen och då såg det ut som en hel bukett på gång.

Hade behövt ett filter för att få med  den, det här är bara  mobilens bild. Men inte bara rosen blommar igen. Bägarrankan har också fått lite blomningsglädje och ser ut så här.

Vi njuter och  trivs  i vår lilla oas – altanen vid  vårt parhus  där  vi har vårt hem. En  fantastisk tillvaro mitt i en värld  som verkar vara mer eller mindre galen beroende på vart man vänder sina  ögon.

Jordbävningar som raserar hela  byar. Krig  och  terror  som dödar  och jagar  miljoner  på flykt. Våld  och mord  i vårt eget land. Stenkastning  och  förstörelse mot  ambulanser och blåljusfordon av alla slag.  Upplopp  och  eldning av bilar   och annat , som startas av  gäng i alla åldrar. ungdomar utan hopp för sin framtid. Listan kan bli  lång  på jämmer  och elände både  nära  och långt borta. Vart är  världen på väg ? Vad finns  det för  lösningar på alla  de konflikter  som bara tycks  bli fler  och större ?

Politiker och ledare av alla slag verkar stå maktlösa. Spelar ingen roll om man sitter på en kommunal stol,  en riksdagsplats eller  en  stol i FN. Jag har heller inga  lösningar på de här  stora problemen. Kulturkrockar  och religionskrockar. Kulturella  och sociala  olikheter som verkar omöjliga  att klara av.

Men  jag tror att det börjar i små  och nära  bitar. Att inte bar gnälla  och  skälla på allt och alla,  utan i stället  lyssna och ta in  det som allt detta omkring oss berättar om. Att bry sig. helt enkelt. Att ha tid  för  dem som finns  mig närmast. Att  ta tid för  dom där krångliga  frågorna, fundera på varför det ser ut som det gör och  engagera mig i det  som finns allra närmast. Ringarna  på vattnet du vet som bara sprider sig och sprider sig  igen…

Allt vad i ni vill att människorna skall göra för  er det skall ni göra  för  dem, står det i Matteus evangeliets  7 kapitel (Vers  tolv  om du vill leta) Det var Jesus  som sa det i sin bergspredikan.

Jag tycker  att vår  rosenrabatt berättar om det.  Det finns en andra  chans, en blomning till. Detta lilla under av färg  och form. Jag undrar  hur  många kronblad  det finns i en sån här ros.

Jag tänjer inte plocka  isär  en av dem och räkna, det skulle  kännas  fel  mitt i den sköna skapelsen. Jag kan se och njuta  av den utan att veta  allt. Men jag är  tacksam att få finnas i detta liv och försöka leva  det och kanske  lämna ett eller  annat avtryck som kan visa på evighetsvärden mitt i en trasig  värld.

Tillsammans kan vi göra  en bukett som talar om frid  och skönhet – TROTS  ALLT !