Det blir ingen bild denna gång – bara text om ett möte med två nya människor . Ett möte som sitter kvar som en otroligt stark bild i mina tankar. En bild som nog är bäst att den är pixlad i verkligheten för att inte ge de berörda mer bekymmer. Men tankarna mal om vad man skulle kunna göra för dem jag mötte.
Jag var ute och predikade i en av de många kyrkor där man behöver lite predikohjälp ibland. Temat var Friheten i Kristus. Men i kyrkan satt två personer – en pastor och hans fru. De kom som flyktingar från Nigeria och finns nu på en förläggning i närheten av den kyrka där jag var. Vid kyrkkaffet berättade pastorn om den situation de flydde från. Dödshot som låg över dem. Förföljelse och krav på att bli muslimer och lämna sin kristna tro. Den tyvärr alltför ”vanliga” beskrivningen av ett liv man bara inte kan vara kvar i med alla dess fasor. Varken pastorn eller hans fru, inte ens hans föräldrar eller familj har varit muslimer, men nu fanns kravet på att bli muslimer mycket konkret- Han berättade om flykt och flyktvägar och hela dramatiken kommer så mycket närmare när man sitter tillsammans med en kaffe eller tekopp i handen. Ofattbara berättelser på liv och död.
Så kommer man till frihetens ”hemort på jorden”. Får en plats anvisad i en förläggning och skall bo där såsom de enda kristna på boendet och friheten tar snöpligt slut. Trakasserierna fortsätter från de muslimer som finns där och kravet på att dela deras tro pressar på. med hot och aggressivitet. Plötsligt är det förenat med livsfara att lämna sitt rum eller visa sig för andra. Det man flydde ifrån är lika närgånget här och besvikelsen stormar drar in.
Hopplöst – omöjligt – vad finns det för lösningar ? Mönstret är ju välkänt från många håll och absolut inte nån nyhet. Man får ju inte livsförvandlande värderingar bara för att man passerat den svenska gränsen.De inrotade traditionerna sitter kvar och innebär att man lever med det gamla tänkandet också i det nya samhället. Är du inte muslim så….skall du bli det. Hur gör man som kristen och som pastorsfamilj i det läget. Jag måste nog efterlysa skyddat boende i en sån situation innan det är för sent för dem som drabbas av förföljelsen.
Frihet – trygghet – rätten att leva med den tro jag har – kunna röra mig fritt utan hot om våld med mera måste ju finnas. Konstruktiva lösningar måste till även om dom blir provisoriska ett tag.
Nu finns du kanske där som tar till uttrycket ”islamofob” och stämplar det över min skrivning, men det handlar inte om det. Det handlar om en kollega som inte är våldsam mot någon, inte hotar någon om man inte följer hans tro. Han vill bara finnas i trygghet och frihet med sin fru och starta ett nytt liv i denna del av världen. Jag hoppas och ber att dom får den möjligheten. En annan attityd från andra ”troende” är en självklarhet i vårt land.
Vill du vara med och hjälpa till på nåt sätt så hör av dig i kommentar eller min E-post! Du hittar adresser på Om mig !
Hasses Blogg 