För ett tag sen berättade både SVT och Expressen den otroliga historien om mannen som gick till sin bank med en väska full med tior /guldpengar/ för att lösa in dem. Han hade sparat i tio års tid. Sparade tior, 120 kilo i mynt. Det är en märklig bild med så många slantar i en väska , lite skattkista är det allt. Han hade jobbat som servitör och börjat spara mynt som han fått som dricks i en spargris. Sen gick han över till en stor glasflaska att spara i. Nu var det dags att växla in dem för att använda dem och det blev drygt 150.000 kronor som nu skulle bli en Volvo i stället för den Corvette det var tänkt från början. Visst är det en fantastisk historia.
Vem har inte drömt om en väska med guldpengar som man bara kunde öppna och plocka ur. Pippi Långstrump skapade väl lite trend med sina guldpengar som hon handlade för eller strödde omkring sig.
Pengar är ju en märklig företeelse. Lottvinsten eller Bingo eller travet. Fantasierna om vad man skulle göra för de där ofattbara summorna växlar från person till person. Säga upp jobbet och göra ingenting eller allt det man längtat efter. Allt man skulle köpa från hela godisbutiken eller vad det nu kan handla om, Lyckan som skulle le mot en – i alla fall så länge pengarna räcker. Andra räknar på hur mycket man kunde satsa på barnen och vännerna. Det är ju faktiskt ganska trendigt bland människor typ Bil Gates och andra att ge miljoner till olika hjälp-projekt runt om i världen och lindra fattigdom och nöd. Satsa på medicinsk vetenskap för att hitta bot för till synes hopplösa sjukdomar. Det handlar om att pengar kan vara både gott och ont.
Vi har väl inte precis nåra väskor med 120 kilo guld att omsätta. men det vi har kan vi använda på ett klokt sätt. Ibland får man tänka efter lite extra. Kommer i håg texten om när Jesus satt vid offerkistorna och såg hur man lade ner pengar i dem. Han la märke till en ”fattig kvinna” som lade dit ett par små slantar. Så sa han, den där kvinnan gav mest av alla. De flesta avstod bara av sitt överflöd till de sociala behov som fanns,men den här kvinnan gav allt hon hade och därför blev hennes gåva störst.
Vi kan inte ge allt vi har -vi har ju ett annat system med skatter och försäkringar som tar vid för oss alla. Men det finns människor som inte klarar sin dag både här hemma och i andra länder, läs tiggare, hemlösa och flyktingar, m.fl, Hjälporganisationer med 90-konton, eller kanske bara hon som sitter utanför livsmedelsbutiken med en plastmugg med nåra kronor i botten. Ganska långt från väskan med guldpengar. Din tia eller sedel kan vara en bit på vägen och din kontakt med en människa i en annan verklighet kan betyda något för både dig och den du ger ditt bidrag till.
Saligheten ligger mest i att kunna ge !
Hasses Blogg 