Målardagar för tionde året !!!

DSCN0437

Nu i veckan är  det dags för mig att leda  målardagar på Gullbrannagården för  tionde gången. Fullbokad  samling med tolv personer, den yngsta  i tolvårsåldern och så går  det uppåt med åren ända till pensionärstid.Hälften av deltagarna har varit med förut i ett eller flera år så det blir lite  kompisträff också, men framförallt   att det blir av att man målar intensivt. Det brukar bli ett femtital konstverk  och då är  det tolv personer  som målar i tre dar.

Tavlan  som du ser överst är  min egen skapelse från Gnisvärd  på Gotland. Du får en till och den är  från Hällgrund utanför Nykarleby – Jakobstad precis  som vinjetten till min  blogg.

Mars 08 022.

Det blir intensiva  timmar i flera  dar för  deltagarna, men  det brukar bli fina resultat när man får vara med och tipsa  om tekniker och peppa var och en att våga  ta ut  penseldragen och  färgerna. Här  får  du se  nåra bilder  från tidigare dagar.målarkurs1-600x397

untitledakka

untitledvalö

Så kan det se ut efter ett antal timmar under tre dagar. Jag blir lika imponerad varje  gång och jätteglad att få vara den som  uppmuntrar  och  hjälper  någon att göra  ett konstverk med sin personliga prägel,

Jag  återkommer med lite fler bilder efter årets dagar med både  ”gamla”  och nya  målare. Se dig omkring så länge  och njut av sommarens  färger i naturen. Blad, blommor  och frukt. Vyer över land  och hav.

Den blomstertid är inne… de fagra blomsterängar och  och åkerns  ädla säd. De rika örtesängar och alla gröna  träd…… de skola  oss påminna   Guds godhets rikedom.. så heter det i psalmen  och vi skall försöka  återge en bit av detta med färg  och penslar.

Annonser

Kontrastrika sommardagar !

Besök på bondgård  mitt i stan och trave med böcker  från Erikshjälpen – det är  nåra ingredienser i vår sommar.  Ett  blogginlägg  så här nåra dar innan jag drar igång den tionde årgången av Målardagar på Gullbrannagården.

Läsning hör  till våra  stora passioner i livet, fackböcker (teologi) – skönlitteratur – deckare. eller vad det nu kan bli. Problemet är ju bara att böcker är så dyra och tar plats  i hyllor. Läsa på skärmen är  inte detsamma  som att vända blad i en bok. Då får  det bli  Erikshjälpens  enorma  bokhyllor ungefär så här.

Foto0566

och så sitter man där och kan bara inte  sluta  läsa. Fortsättningen på Da vinci – koden, Liza Marklunds första bok om journalisten Annika  Bengtsson, eller Kungamordet av  Hanne-Vibeke Holst om politikernas maktkamp och en del annat. Spänning  och dramatik för en mycket  billig penning. En halv meter bokhylla  för  60 kronor, inte  så illa !

Men man kan ju inte bara sitta och läsa, så i dag gav i oss ut till bondgården som här finns  mitt i stan – Stadsbondgården i Fyllinge. tio minuters  bilresa från vår  adress.

Foto0569

Getter och killingar som  tar tag i barnen hos  de familjer som kommer hit. Hästarna i stallet  som puffar  på dem som kommer in för att kanske  få lite  uppmärksamhet.

Foto0578

Paraden av gamla jordbruksmaskiner – hästkraftsdragna som finns  utställda på gården. Minns med stolthet den här  hösamlaren som jag fick hedersuppdraget att köra när jag var  tio år gammal.

Foto0574

Efter slutfört uppdrag fick jag köra  det ekipaget hem till gården ett par tre kilometer bort, trodde jag, men farbror Sven som ägde  hela  ekipaget hade sagt till hästen, nu går du hem och det hade nog hästen gjort  vilka tömdrag jag än hade försökt mig på. Lite  nostalgi  och lite barndom mitt i  sommarvärmen. Det här  hör  till dom där ljusa minnena från en tid som inte  längre  finns.

Du kanske  också har minnen  från en  sommartid som ramlar över dig  så där  plötsligt  mitt under semestern. Ljusa  eller mörka, variationerna  finns  där  för oss alla. Låt minnena vara just minnen. Ta vara på de ljusa och var glad över dem. Låt de mörka  vara, för min del minnen av krig  och bomber. Kris  och kuponger. Brutna relationer som var jobbiga  ganska länge, men som fick helande  och hjälp genom samtal  och bön. Skuggorna  finns kvar – men gör inte  ont längre. Nådens  och förlåtelsens sommarsol lyser in och ger nya  dagrar och dagar i den dag som nu finns och det liv vi har att leva med himmel över  vår vardag.

Den gamla psalmen- Var jag går i skogar berg  och dalar, följer mig en vän jag hör  Hans röst…    gnola  vidare  om du har texten i ditt minne…… den bär !

 

 

 

 

 

 

Smartphone eller pratphone ?

Jag hör  till dom där gammeldags varelserna som håller mig bara till nåra delar av vad internet och teleteknik ned mera kan erbjuda. Ett av våra barnbarn skickade mig en inbjudan till Messenger och berättade att det är  väldigt enkelt – det är bara att ladda ner en App  och så fick jag veta hur man gör. Det är säkert   bra men det går nog inte  så bra i min ”pratphone”  av något  enklare  och äldre  modell än en smartphone. Men jag nöjer mig fortfarande med E-post, Fb  och blogg, det är  vad farfar klarar.  Kanske  sen…

Så läser jag i dag en krönika av Lars Johansson, lärare vid  Örebro teologiska högskola. Han har rubriken  Mobilerna  tär på relationerna.. Han skriver festligt om Gröngölingsboken, den handbok som Kalle  Ankas brorsöner alltid kollade inför olika uppgifter. Där fanns allt man behövde  veta, precis  som i Smartphonen nutidens Gröngölingsbok. Den vet  också  allt man behöver veta i tid och otid. De  smarta telefonerna  har blivit så sjävlklara att avsaknaden av dem har blivit en sorts handikapp, nästan en dumhet.

Det är   inte  så längesen telefonen satt fast i  väggen och när det ringde fick man gå till den, lyfta luren  och svara där. Jag minns fortfarande  tanterna i telefonväxlarna  som kopplade fram en till rätt nummer. (Sen satt dom med sina lurar och tjuvlyssnade och blev samhällets nyhetscentral. Inte  Hänt i Veckan men hört i växeln.) Men pointen både Lars Johansson och jag vill komma  till är – Man tog inte  telefonen med sig till middagsbordet eller soffhörnan, den stod kvar på sin plats och användes bara om nån ringde.

Nu möts  vi till samtal och gemenskap och det första  som händer är att man lägger telefonen på bordet för att den skall vara till hands både  in och ut. Signalen det ger säger Lars  Johansson är:  Det kan komma nåt som är  viktigare än vår gemenskap just nu  och då tar jag det i stället för  dig. Allt som systematiskt  tär på våra relationer borde vara en mycket angelägen fråga.Så långt krönikans  innehåll.

Jag tycker nog att de tär viktigt att fundera  på min telefonrelation och mina  mänskliga  och närvarande relationer Visst måste jag kunna ge min odelade tid  till den jag har framför  mig  och ser  och hör – att vara ”upptagen” utan telefon. Telefonen registrerar ju varifrån samtalet kom  och jag kan ringa upp sen. Jag är  nog rätt säker på att det hos  mig bara blir Pratphone och personlig  närvaro med den som jag behöver och som behöver mig just då. Det kallas  visst  dialog eller tid  för varandra.

Så tycker farfar  i alla fall!

 

Pippi Långstrumps guldpengar – på riktigt !

Foto0553

För ett tag sen berättade både  SVT  och Expressen den otroliga  historien om mannen som gick till sin bank med en väska full med tior /guldpengar/ för att lösa in dem. Han hade  sparat i tio års tid. Sparade tior, 120 kilo i mynt. Det är  en märklig  bild  med så många  slantar i en väska , lite skattkista är  det allt.  Han hade jobbat som servitör  och börjat spara mynt som han fått som dricks i en spargris. Sen gick han över till en stor glasflaska att spara i. Nu var det dags att  växla in dem för  att använda  dem och det  blev drygt 150.000  kronor  som nu skulle  bli en Volvo  i stället för den  Corvette det var tänkt från början. Visst är  det en fantastisk historia.

Vem har inte drömt om en väska med guldpengar som man bara kunde öppna  och plocka  ur.  Pippi Långstrump skapade  väl lite trend med sina  guldpengar som hon handlade för eller strödde omkring sig.

Pengar är  ju en  märklig företeelse. Lottvinsten eller   Bingo  eller travet. Fantasierna om vad man skulle  göra för  de där ofattbara  summorna växlar från person till person.  Säga upp jobbet och göra ingenting eller allt det man längtat efter. Allt man skulle köpa  från hela  godisbutiken eller vad det nu kan handla om, Lyckan som skulle  le mot  en – i alla  fall så länge pengarna räcker. Andra  räknar på hur  mycket man kunde satsa på barnen och  vännerna. Det är  ju faktiskt ganska trendigt bland  människor typ Bil Gates och andra att ge miljoner till olika  hjälp-projekt  runt om i världen  och  lindra fattigdom  och nöd. Satsa på medicinsk  vetenskap  för att hitta bot för till synes  hopplösa sjukdomar. Det handlar om att pengar kan vara både  gott och ont.

Vi har väl inte precis nåra väskor med  120 kilo guld  att omsätta. men det vi  har kan vi använda på ett klokt sätt. Ibland får man tänka  efter lite  extra. Kommer i håg texten om när Jesus satt vid  offerkistorna och såg hur man lade ner pengar i dem. Han la märke till en ”fattig kvinna”  som lade dit ett par små slantar. Så sa han, den där  kvinnan gav mest av alla. De flesta avstod bara  av sitt överflöd till de sociala behov  som fanns,men den här kvinnan gav allt hon hade och därför blev hennes  gåva  störst.

Vi kan inte ge allt vi har -vi har ju ett annat system med skatter och försäkringar som tar vid för oss alla.  Men det finns  människor som inte klarar sin dag både här  hemma och i andra länder,  läs  tiggare, hemlösa och flyktingar, m.fl, Hjälporganisationer med  90-konton, eller kanske bara  hon som sitter utanför livsmedelsbutiken med en plastmugg med nåra kronor  i botten. Ganska långt från väskan med guldpengar. Din  tia eller sedel kan vara en bit på vägen och din kontakt med en   människa i en annan verklighet kan betyda  något för  både  dig och den du ger ditt bidrag till.

Saligheten ligger mest i att kunna  ge !

10.000 gränsen nådd !

Tittade på statistiken på bloggen – antalet inlägg, kommentarer och besök och upptäckte då att  att antalet besök passerat 10.000 strecket. Det är  väldigt roligt och kändes faktiskt som om man borde fira  det på nåt sätt – vet bara inte  hur.

Givetvis  med att säga  ett stort tack till er som flitigt besökt  och läst bloggen och som gjort   det inspirerande  för mig att fortsätta skriva och göra inlägg i text och bild, Det blir ett blandat innehåll. Lite vardagsfunderingar om tro  och liv. Försök att  förmedla  bibelord och teologi med  enkla  bilder och  vanliga  ord. Lite berättelser om vad tron på Gud betyder för mig  och min familj.  Vardagliga  händelser  som kan ge lite evighetsperspektiv. Allt  detta blandat  med lite  familjehändelser- utflykter i omgivningarna och vad som händer i trädgård  och hus. Ett – dela med mig i den bit  som är  mitt och Ingrids  liv.  Gläds  över att du är  intresserad och läser och kommenterar – oftast via andra  medier eller direkt till mig. Ett stort tack till dig  och välkommen att hänga med också i fortsättningen.

Tänker du att det finns  nån i din närhet  som vill  dela  innehållet i inläggen, så får  du gärna  dela  bloggadressen till fler.

http://www.hassesblogg.se

Detta  lilla inlägg är bara ett tack till dig för ditt intresse.  Jag är tacksam för att finnas på ”skärmen”  och inte  i en  ganska  snart dammig  bokhylla. Önskar dig en god  och välsignad fortsättning på  denna  sommar. Hör av dig om du vill  och har synpunkter på mina skrivningar och bilder.

 

I dag tog vi semester !

Vi har ju kommit till den ålder där man inte  längre  har nån semester.  Då måste man ju ta sig den på det sätt man vill och där man vill. ( somliga  påstår att man som pensionär bara har semester)  Efter  nåra  lite regniga  och svala dagar bestämde vi oss för att nu skall det bli en semesterutflykt. Så blev det också. Karlslund är  en gård  vi gärna återkommer till. Gamla  byggnader som den här.

Foto0548

Den gamla  ladugården – hur vacker  som helst. Skylt på dörren – undrar vad det står på den ?

Foto0550

Men det är ett tag sen det fanns  kossor här. Hänglåset hänger öppet- Men visst är  både  dörren och väggar  och blomster vackra.  Gamla träd  finns  det också – så gamla att man får binda ihop dem med järnband.

Foto0543

Sammantaget en plats  som är  nära men ändå som från en annan tid. Sitter man där  med  sin fika med kakor  och bulle  eller våffla med grädde och sylt, så är man för  den stunden i en  ro och avskildhet som känns  nästan läkande  för en trött  och ibland stressad varelse.

Visst är  den sann den där gamla historien om bärarna i djungeln som vägrade gå vidare med sina bördor. Som motivering till sin egenvalda paus sa man: Vi måste  sitta ner och vänta på vår  själ.

Man behöver inte  släpa  på tunga bördor för att inse den sanningen. Själen måste ha chans att hinna ifatt  kroppen och vardagen ibland. För oss var det en skön stund på den gamla gården. Vi återvänder gärna.  Säkert har du också en  ”favoritplats”  för avkoppling  och vila. Men kanske du är  där alldeles för  sällan. Det hör till dom där – jag borde – men som du  inte har tid  för.

Kommer du ihåg den gamla psalmen – Herren är  min herde? Han låter mig vila  på gröna ängar – Han för mig till vatten där jag finner ro.  Semesterdag för  själen kan finnas alldeles nära och användas utan biljett till fjärran mål- Det handlar om att ta sig tid  och ge sig tid att andas och leva.

Tar du dig lite  tid så kan du nog hitta åtminstone öronen på en katt i min slutbild i dag.

Foto0546

En bok med bilaga i olivträ !

Foto0540

Håller på och läser en av  Magnus Malms  böcker, den heter  Kännetecken och när man köper den får man medskickat de här tre  små  skulpturerna  i olivträ. Det är  en kristen palestinier i byn Beit Sahour  vid  Betlehem som har  snidat dem.  Nyfiken var jag faktiskt både  på skulpturerna och boken. Tanken är att man som hjälp i sin bön skall använda  de små  träfigurerna – ha  dem med sig i fickan eller  väskan och ta dem i handen när man ber.

Krubban – korset  och ringen.  Vet inte hur  det är för dig när  du ber, men det kan mitt i allt vardagligt stressande  vara svårt att koncentrera sig – om man inte har ett väldigt angeläget böneämne. Tankarna  flyger  och far åt  en massa håll.  Då kan det vara skönt att ha nåt att  hålla  i och  känna  med  fingrarna. Malm kopplar ihop de här symbolerna med bibelord som får vara med och styra tanken.

Krubban – det konkreta  stället  där Jesus föddes  och fanns..  En påminnelse  om Betlehem som betyder brödhus. Jesus  är livets  bröd. Vänder man på träbiten så blir det som ett tak eller ett tält där  Jesus går  in hos oss, när Han kom till vår värld.  Han tog sin boning ibland oss mitt i vår vardag och finns  där.

Korset – det  verkliga – där Jesus gav sitt liv  Korsarmarna  som visar på  föreningen mellan  himmel  och jord. En bro till liv  och gemenskap. Mitt eget kors – det som är  svårt för  mig i livet.   Alla  de kors av lidande som människor över hela  vår  jord  bär på.

Ringen, den konkreta öppna  graven med den bortrullade stenen, när  Jesus uppstod. Ringen som symbol för  det eviga  livet – cirkeln utan början eller slut. Den nya  jord  och värld  som Jesus vill upprätta.

Allt detta kopplar Malm ihop med tydliga  och klara bibelord som man kan lära  sig utantill och läsa med sin röst eller bara i  tanken som en  hjälp till att bli och vara  i Guds  närvaro  och sedan prata med Gud om det som är  viktigt för  oss just då.

Utmaningarna i boken är  många och tydliga. Jag ser och tror att det här kan vara en hjälp att  få en bra gemenskap med Jesus i bön och tro. Kanske kan din och min vardag få bli annorlunda  om vi använder  bibelord  och bön på ett lite  ovant sätt. En närvaro mitt i livets kaos.

Klart läsvärd bok om du vill ha mer av trons verklighet i din vardag. Så här  ser boken ut. Du kan hitta krubban.korset  och ringen mitt i omslagets kaosbild.

Foto0541

Önskar dig en välsignad läsning om du vill !