Livsresan – hur ser den ut ??

Foto0536

Så här  såg resan ut i min barndom. För att komma ut i Finland från Jakobstad var man tvungen att ta tåget  den korta  sträckan till  Bennäs  eller Pännäinen som det hette på finska. Ånglok som tuffade på – vagnar – typ  tredje klass med  hårda träbänkar och hyllor för bagage, men för all del, veranda på vagnarna vid  på och avstigning. Jag minns resorna med mamma för  att ”hamstra”  kött och  mjölk. Kontrollanter gick på tåget för att se att man inte hamstrat, det var ju krig och kristider. Dom kollade aldrig mammas väskor eftersom hon sa till dem – Om du kommer till hotellet så kan du nog få en grogg  av mig. Barndomsresa  med tåget,att minnas.

Vi talar  ibland om Livsresan  och menar då år  och dagar och händelser  i våra liv. I dag har jag gått ett stycke tillbaka på Ingrids  och min livsresa tillsammans.  I morron onsdag har vår resa  som gifta varat i 54 år. Vi kan bläddra i ett trettital  fotoalbum med  minnen och bilder på resan  och hållplatser eller  stationer i tillvaron.  I vårt jobb  som pastorspar har det inneburit  rätt många  stationer/bostadsorter. Räknade lite  på det  och det blev elva platser. från Sollefteå  i norr, till Halmstad i söder.

Kan också konstatera att vi nog aldrig  åkt  första  klass med  lyx  och stoppade soffor. För det mesta har det nog varit vanliga träbänkar men med en och annan sommarveranda som hjälpt oss att orka. Men hemkänslan har vi haft där  vi haft varandra och familjen. Olika  kyrkor  och spännande  utmaningar har livet gett oss. Vi har mött dem tillsammans och varit överens om vilka  vägar vi skulle ta.

Bilden här nedan är  från en av stationerna – hos  goda  vänner i Karlstad.

Foto0534

Vi har delat på vår  gemensamma  kallelse. Jag har fått ta  de mer offentliga  bitarna  i predikstol och  församlingsuppgifter. Hade nog aldrig klarat det utan min Ingrid  och hennes stöd  i bön och kärlek. Vår  resa har varit komplicerad, med  många  svåra uppgifter att lösa och vi är tacksamma för att  vi aldrig spårat ur. (spårvagnarna i Norrköping slirade ibland  på höstlöven och blev stående)

Nu lever vi i Gullbranna i ett parhus med trädgård omkring oss. Åker ut på predikoresor, inom vårt närområde, jag med tal och Ingrid med bön och fortsätter på så sätt det som är  vårt gemensamma uppdrag.

Tacksamma  för livets resa så här  långt,, med kontakten med  barn  och barnbarn! Tio år har det blivit på denna station och en stilla bekräftelse på bibelordet : Se Jag är med er alla dagar intill  tidens  slut.

Blir det ”träbänkar” ibland  så vet vi att vi har klarat det förut och kommer att klar det tillsammans igen.

Annons

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s