Efter midsommar – oaser vi behöver !

Flera tusen midsommarfirande  på Gullbrannagården – lånade en bild  från dansen på midsommarafton på gårdens  hemsida. Vi  som stod längre  bort i bakgrunden hade inte en chans  att se  de öron och svanslösa  grodorna, än mindre  gårdens  egen nya  maskot – grodan, men musiken hörde vi och stämningen som den skall vara en vanlig svensk midsommarafton.  Så skall det ju vara när  vädret är  toppen och glädjen är  stor över den tradition  vi har just denna högtid.

Hemma på vår  väg var det betydligt lugnare.  Tänkte  ge  dig ett par bilder  från vår  privata sommar.  Förra året gjorde vi ju oss av med  vårt  växthus för att underlätta  för oss ”i vår ålder”  när  det gällde trädgårdsarbete.  Inga  tunga  jobb – inga rabatter att rensa – bara gräsklippning och blommor i krukor för glädjens skull. Vinstocken och rankorna vi hade – tänkte  vi skulle bli en  ”pergola”  med en extra  oas i  solen. En extra   båge med armeringsjärn förutom den v i hade  utanför  växthuset skulle  bli en  skuggande båge att använda när altanen blev för varm. Spännande att se hur  det skulle  bli.  Här  får  du ett par bilder  som visar hur  det blev.

Taket blev  helt fantastiskt i år. Rankor  och blad  och blomklasar   som skuggar  det lilla området under bågarna.

Från andra hållet ser det ut så här.

Det är fantastiskt vad skapelsen i naturen kan ge. Vår insats  är ganska  blygsam i förhållande till slutresultatet. Nu  har vi två  fullt  möjliga oaser. Bara att välja efter  den temperatur som gäller för dagen. Sol eller  skugga om det behövs.. Vi behöver inte välja resmål av olika  slag utan har allting på hemmaplan.  Charterresor är  nog inte heller  vår avdelning. Det är  suveränt att få vara pensionär  och bestämma själv vad som skall stå i dagboken av engagemang.

Efter ett intensivt liv  med tusentals kontakter av olika slag  behövs  det oaser för  eftertanke  och planering. Hur  blev livet ?   Hur blev det med ” kallelsen och uppgiften” att berätta om den Gud vi tror på ?  Hur  fortsätter  det med predikobesök och tjänst i grupper i vår  närhet -för att tala om vikten av pauser  och just oaser i en oftast hektisk tillvaro i dagens samhälle.

Han låter mig vila på gröna ängar !  Han för  mig till vatten där jag finner ro ! Han vederkvicker / detta ljuvliga ord / min själ.  Det behövs när logistiken pressar på – rytmen blir så hektisk att man måste  sätta sig  ner och vänta på att själen hinner ifatt så att man orkar leva.

Bli stilla  en stund ! Kanske du också har en oas – men alldeles för lite tid att vara  där. Ta  dig tiden som behövs – mitt i stressen !

Annons

Livsresan – hur ser den ut ??

Så här  såg resan ut i min barndom. För att komma ut i Finland från Jakobstad var man tvungen att ta tåget  den korta  sträckan till  Bennäs  eller Pännäinen som det hette på finska. Ånglok som tuffade på – vagnar – typ  tredje klass med  hårda träbänkar och hyllor för bagage, men för all del, veranda på vagnarna vid  på och avstigning. Jag minns resorna med mamma för  att ”hamstra”  kött och  mjölk. Kontrollanter gick på tåget för att se att man inte hamstrat, det var ju krig och kristider. Dom kollade aldrig mammas väskor eftersom hon sa till dem – Om du kommer till hotellet så kan du nog få en grogg  av mig. Barndomsresa  med tåget,att minnas.

Vi talar  ibland om Livsresan  och menar då år  och dagar och händelser  i våra liv. I dag har jag gått ett stycke tillbaka på Ingrids  och min livsresa tillsammans.  I morron onsdag har vår resa  som gifta varat i 54 år. Vi kan bläddra i ett trettital  fotoalbum med  minnen och bilder på resan  och hållplatser eller  stationer i tillvaron.  I vårt jobb  som pastorspar har det inneburit  rätt många  stationer/bostadsorter. Räknade lite  på det  och det blev elva platser. från Sollefteå  i norr, till Halmstad i söder.

Kan också konstatera att vi nog aldrig  åkt  första  klass med  lyx  och stoppade soffor. För det mesta har det nog varit vanliga träbänkar men med en och annan sommarveranda som hjälpt oss att orka. Men hemkänslan har vi haft där  vi haft varandra och familjen. Olika  kyrkor  och spännande  utmaningar har livet gett oss. Vi har mött dem tillsammans och varit överens om vilka  vägar vi skulle ta.

Bilden här nedan är  från en av stationerna – hos  goda  vänner i Karlstad.

Vi har delat på vår  gemensamma  kallelse. Jag har fått ta  de mer offentliga  bitarna  i predikstol och  församlingsuppgifter. Hade nog aldrig klarat det utan min Ingrid  och hennes stöd  i bön och kärlek. Vår  resa har varit komplicerad, med  många  svåra uppgifter att lösa och vi är tacksamma för att  vi aldrig spårat ur. (spårvagnarna i Norrköping slirade ibland  på höstlöven och blev stående)

Nu lever vi i Gullbranna i ett parhus med trädgård omkring oss. Åker ut på predikoresor, inom vårt närområde, jag med tal och Ingrid med bön och fortsätter på så sätt det som är  vårt gemensamma uppdrag.

Tacksamma  för livets resa så här  långt,, med kontakten med  barn  och barnbarn! Tio år har det blivit på denna station och en stilla bekräftelse på bibelordet : Se Jag är med er alla dagar intill  tidens  slut.

Blir det ”träbänkar” ibland  så vet vi att vi har klarat det förut och kommer att klar det tillsammans igen.

VÄDER – KAN MAN ALLTID PRATA !!!

Väder är  lättpratat och ofta  en inledning till  ett samtal som kanske  kommer att handla om helt andra och ibland mycket viktigare saker.  Visst är  det ändå intressant med just väder och all prognoser och millimetrar  och  temperaturer och nu också kaosväder, orkaner och tromber.

Väderstationer kan man skaffa  sig  på amatörnivåer  från  en hel del olika teknikföretag. Man kan se temperaturer, luftfuktighet, åskrisk  och  kommande regn, vindriktning och hastighet och mycket mer, med en avkännare  utomhus  och en avläsare på skrivbordet eller i fönstret. Nog så intressant.

På bilden ser du vår  privata väderstation. Den har funnits  där på vår   utevägg i tio år  och ”fungerar” fortfarande.  Den säger inte  så mycket men den berättar om det blir  sol eller  regn. Sol då går  den lilla kvisten  uppåt, regn så slokar den alldeles bedrövligt. Det är bara en lite  skalad  kvist skuren från en lite  större kvist och ingenting mer. Tagen från en rönn.

Vi hade goda vänner  från Karlstad på besök sommaren efter  vi flyttat hit. Dom hade stannat på vägen ner från Karlstad  och  Mats hade gått ut och skurit  den nånstans på vägen. Han var inte  riktigt nöjd med den men vi satte upp den  i alla fall. Nu sitter den där och påminner om vännerna och ger oss vädertips fortfarande.

Jag kan inte  förklara hur det funkar, men ser ju att det gör det. Har du nån förklaring till detta  så kommentera  gärna

Registrera kan vi ju alla men förklaringarna bakom kan vara svåra att hitta också i vårt dagliga liv. Prognoser  kan vi ju fundera på. Önskemål inför framtiden kan vi också ha. Men vi kan ju inte styra vår  tillvaro  precis  som vi tänker oss. Det blir  nog ofta  som när  de kända ansiktena i TV:s väderrapporter säger – vi kan inte  riktigt förutse hur de här  skurarna kommer att fördela  sig. Prognoserna  stämmer ju inte alla gånger heller, ibland kan det bli precis tvärtom.

Vår  lilla  väderstation har nånting av skapelsens under  i sig.  Det  finns en vägledning också i vardagens enkla  händelser, som talar  om en omsorg antingen det blir sol eller  moln.. En Gud  som bryr sig om våra liv och vill finnas  där  också dom dagar när allt går tvärsemot  våra prognoser.  En trygghetens  hand i både  storm och vackert väder.

Det fattas ett mynt ……. ?

Ett mynt fattas  för att man skall  ha  tio kronor. Det är kanske inte en så märkvärdig  sanning. Det är  ju bara att leta rätt på en krona   till så är det löst. Det är ett litet stycke  ur söndagens tema i texterna. En liten snutt ur  Lukas evangeliets femtonde kapitel. Ett kapitel som har den tråkiga  rubriken – De förlorades  kapitel – det förlorade fåret, den borttappade penningen och den förlorade  sonen. Det blir  betydligt  skönare om man byter rubrik till  – de  återfunnas  eller  hittades kapitel. För herden hittar ju fåret. Kvinnan hittar  den borttappade slanten och den förlorade sonen  hittar  hem igen och blir  välkomnad  av pappan.

Söka  efter det förlorade  är  viktigt. Det är  populärt att kalla  sig sökare i vår  tid men  att säga att man hittat nånting kan vara vådligt – då lämnar  man kedjan av sökare och exkluderar dem som inte hittat nånting. Man skall vara inkluderande  till max i dagens  värld. Resonemanget  bygger  givetvis  på vad man söker.  Men säg att man söker  en andlighet och högre  världen i livet. Man  söker  mening och nånting att tro på. Man söker Gud. Man har bara livets  ”växelmynt”  för sitt dagliga  liv   och vill hitta mer.

Jag tror att om man söker Gud, så hittar man  också  Gud. Mitt i allt  som är  jobbigt  och svårt. Om man gör  som kvinnan i  texten, tänder ljus  och sopar golvet noga, sopar undan alla förutfattade meningar om vad tro är  och betyder så hittar man snart det man sökte. Man slänger ut alla trasiga ”halmstrån” man har som ofta ganska bristfälliga  förklaringar  till allt  som händer  i livet, så gör man fynd  som håller att leva på.

Jag vågar  säga att man blir överraskad av det man kan hitta  av tro att leva  på. Eller för att utvidga bilden lite grann, man letar efter en futtig  enkrona men man hittar ett större  värde – ungefär  så här-

I  tro  och Gud  hittar man inte bara en kompletterande enkrona utan betydligt mer. Titta nu inte bara på penningvärdet  utan på proportionerna  och möjligheterna.  Värdet för livet  blir inte bara  en bit mer utan en tillgång som ger helt andra  möjligheter.

Alla liknelserna i Lukas kapitel  slutar med gemenskap och värme. Var glad med mig – jag har hittat det bortsprungna lammet – det tappade myntet och sonen är  hemma. Det var ju det jag ville säger Jesus  med lite  andra ord.

Du behöver inte vara sökare hela  livet för att hitta  de grundläggande värdena – mening och tro på Gud. Men givetvis  kan du fortsätta att söka mer. Men det finns svar att leva med säger Han – som är  Vägen, Sanningen och Livet.

Ja. nu blev det visst en liten predikan i dagens inlägg – men det får  du ta den här  gången. Jag vet att den som söker en närhet med en levande och personlig Gud  också kan hitta  den här  och nu !

Vilket yrke skulle du egentligen ha ??

Det är  frågan på ett av dom många  knepiga tester man kan hitta  på nätet. Vilket djur skulle  du vilja va ?  Vad säger ditt namn om dig ?  Massor  av olika varianter  på tester, synnerligen ”vetenskapliga”  och korrekta. Har sett helt olika personer ”råka” få precis samma  resultat. Har själv aldrig testat något av dessa  fantastiska frågeformulär

Nu tänkte jag ge dig en fundering, utan frågor att  besvara eller formulär att pricka i med  lämpliga kryss.  VILKEN BLOMMA  SKULLE  DU VILJA VARA ? Det blommar  ju överallt  just nu i trädgårdar och  utanför i skog och mark. En hel del av prakten har vi ju också sett i bilder på nätet. Här kommer ett par till.

En av våra  härliga pioner  som vi fick för många år sen av Ingrids  bror. Den var lite varsam i början men nu har den varit överdådig med flera  blommor.

Den här korgen med sitt  blandade innehåll är  inte dum den heller. För att inte tala om den här vanliga  blomman som vi köpt i vår matbutik – fem för hundra kronor och nu  i sin fulla  prakt.

Tänk vad lite  jord  och näring kan  ge  av färg och liv i nåra enkla pelargonplantor och mer blir det.

Men  ja hur var det nu ?  Vilken blomma är  du ? Begränsa dig inte till mina tre bilder, det  finns  ju så mycket mer – pampiga  solrosor till blyga  förgätmigej, stolta rosor i hundratals sorter. Tåliga  blommor  och känsliga. Färger i kaskader.  Vallmo och blåeld på Gotland. Gula ”Bregott-fabriker” i Halland. Ängens alla blommor – och hela  floran över vårt land. Vilken liknar  du mest eller  ville  du vara?

För min egen del kanske  min omgivning vill göra mig  till en prästkrage eftersom jag bär en sån ibland – om halsen.  Pastorns  kännetecken. Okay då ibland – men inte  alla dagar. Kanske  jag skulle  behöva vara en pelargon. Den tål det mesta. Kommer igen och blommar på nytt  när man  nypt bort de vissna klasarna. Den hämtar sig  och kommer igen med nya   knoppar och blommor. Någon har lite  skämtsamt – men med en hel del täckning bakom sagt, att pelargonen blommar  till och med om man slängt den på komposten. Det ligger nog en gnutta  sanning i det.

Titta lite grann i  den svenska  floran. Eller du kanske har ett gammalt  Herbarium   med dom 140 växter du hade i uppgift att  samla, pressa  och lära  dig under din skoltid. Jag minns fortfarande en hel del av dom latinska namnen jag lärde mig inför  det ”grymma” förhöret med  lektor Emil Huldén  i Samskolan i Jakobstad för mycket  länge  sen.

Bibelordet jag vill påminna  dig om i den här texten hittar du i Jesu Bergspredikan: Se på liljorna på  ängen, hur de växer, Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Gud  som ger kläder åt gräset på marken…. skall Han då inte  ha kläder åt er också ?

Du behöver inte  välja  vilken Blomma  du skall vara. Du är  unik som du är – stor eller liten. Du har en plats  och en uppgift i livets  trädgård som ingen annan kan fylla.  DET ÄR BARA DU SOM BLOMMAR PÅ DITT SÄTT – så gör  det med glädje  och liv.

VAD SKA VI HA TILL MAT I DAG ??

Visst har väl du som många  andra och jag med – funderat på frågan ? Det där  med planering  och fundering på just maten kan  vara ett extra huvudbry.  Somliga har perfekta  veckomatsedlar och behöver inte fundera.  Somliga bestämmer sig för att kolla om man har nåt i frysen eller kylen som man hastigt kan slänga ihop eller  värma  i mikron. Eller så tar man en sväng till affären  och ser om man kan hitta  nånting  där som kunde vara användbart. Och så finns  det dom som är  matvurmare och hittar recept  och experimenterar  med egna varianter och blandningar och upplever matlagningen som en av dagens höjdpunkter – lyckostar får man säga.

Det blir  inte  lättare att ta beslut  om solen värmer  till utomhustemperaturer på 28  grader och inomhus  lite  till  trots  tvärdrag  och fläktar, man har ju ingen AC inne. Då får man göra  som vi gjorde i dag vid dessa gradtal  låta  nån annan sköta   jobbet. Det blev Pizza Marinara och Kebabrulle  från  detta hus.

Det visade sig vara fler som hade samma tanke så det var skönt att  vi hade beställt och bara kunde hämta  och köra hem  och äta så det blev enkelt  och  bra denna  gång, när orken bara inte  fanns  för att stå vid spisen och mer värme denna dag.

Det har nu varit varmt i flera dar så det har varit  lite   si och så med bloggen. Man måste ju orka  tänka om man ska sätta sig  och skriva. Men jag kan tänka mig att det är  så mycket sommar  och värme också hos  dig så du knappast orkar  sätta dig vid dator eller telefon  och kolla en blogg.

Nja? telefonen har du kanske svårt att lämna även om det är  varmt men allt det andra  det kan nog få vara medan solen gassar och man längtar till  svalare platser och semester,. Vi var nere på stan en sväng i  ett angeläget ärende  och fick parkera ett stycke  bort från den  adress vi skulle  till och fick  som vanligt väja  och  vika åt sidan  för nerböjda huvuden med ögon bara för telefonen. Man kan ju missa nåt om man inte  har ”koll”.

Läste för ett tag sen om den lilla grabben, fem år gammal kanske   som fick frågan om vad han önskade sig mest av allt. Han svarade att han önskade att han var en telefon! Varför det då ?  Jo för  då är det alltid  nån som håller en i handen  och alltid tittar på  och ser mig!

Du kanske kan ta det med dig som en hälsning från den här  enkla bloggen. Det finns alltid någon som behöver  bli sedd eller omsluten och kramad.  Någon som längtar efter  en närhet också i sommarvärmen. .  Släpp dina ”telefoner” en stund och ge tid  och plats för  nån som behöver  just dig och din närhet.  Kanske ni kan ta en Pizza ihop eller kanske till och med laga en bit mat tillsammans helt oplanerat.

Det kan vara värt hela livet för nån en vanlig sommardag!