Plötslig sommar ute ! Värme och sol !

När man helt plötsligt blir  överfallen av sommaren så sitter man inte så gärna vid datorskärmen  och skriver. Du kanske inte heller  sitter  och läser  så ofta och då blir det lite uppehåll i bloggandet. Men så ser man mörka  moln och då menar jag  inte på himlen  utan  i vårt samhälle  och omkring dem som fattar beslut om vad som skall  hända och ske i vårt land.  Då blir man bara besviken och lessen  och arg och undrar vart vi är  på väg just nu.

Det som berör mig mest just nu är att riksdagen inte kunde  bestämma sig för om det är ett folkmord  som pågår i vår oroliga  värld. Med terrorister som i praktiken fördriver, dödar, eller   på annat sätt gör  det omöjligt att leva i sitt eget land. Alla  dessa  som kallar sig  IS, Al-Qaida, Boko- Haram  eller andra kombinationer.  De som förgör  alla  minoriteter som inte har  ”rätt” religion. EU parlamentet, USA:s  styrande   och en hel del andra är fullt på det klara med att det är ett folkmord. Sex partier i Sveriges riksdag   erkänner att  det är folkmord, men bara tre partier vågar  rösta för att det är  så.

Lars Adaktuson skriver om sin besvikelse över detta. Att inte ingripa mot detta är att kapitulera  för ondskan.     Så sant som det sagt.    Miljoner på flykt  och  tusentals  döda i fullständigt meningslösa  strider – i flera år – borde räcka.   Besviken  är faktiskt bara förnamnet från min sida sett.  Vad kommer  historieböckerna att skriva om hur  vi agerade?

Och så kommer alla  de andra  tråkigheterna på ”hemmaplan”  Miljöpartiets fadäser med de konsekvenser det för med sig.    Mona Sahlins nya  Tableroner, jag menar  tabbar. SD-kvinnorna  som sitter kvar i riksdagen med  sådär  62.000 kronor i lön per månad utan att göra ett enda dugg.  En landshövding  som inte heller kan hålla reda  på kreditkorten han skall använda.

Kan man bli annat än besviken på ”dem som makten haver”.Måste åtminstone skriva av sig lite bara för  frustrationens  skull. Visst känner man sig maktlös i allt detta. Kan ingen någonsin lära sig  av andras eller egna  misstag.  Är det alldeles  omöjligt att fundera  lite på konsekvenser av det man gör ?  Är vi för fega  för att våga ta ställning – lever vi bara med – å  ena  sidan eller  å andra sidan ?  Och allt som finns  skall inkluderas – annars kan man ju bli anmäld till  DO   och få stå med skammens  strut på skallen. Var går gränserna eller finns  det nåra  såna ?

Jag har min  kristna tro och jag lever med den. Den ger mig gränser när  det gäller  beteende och liv. Tio Guds bud, Den gyllne regeln Matt.7:12, Jesu liv  och exempel, Bergspredikans innehåll m.m.

Det finns  en utsträckt hand från himlen som kan ge mening och mål  i livet. En hand som inte  dödar. En hand som omsluter  en darrig  och rykande veke eller reser upp det knäckta stråt. Ger en framtid  och ett hopp.

Om denna hand  vill jag berätta när jag skriver eller predikar eller bara lever min vardag.

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s