Det finns en del figurer som man har lite extra känsla för – en av dem har du här. Han står i en låda i vår trädgård. återkommer till Mumin strax.
Blev häromdan påmind om en annan goding. Han slank med i predikan i Laholm när Magnus Bylander predikade . tjuren Ferdinand där han satt under korkeken och det äventyr han råkade ut för. Nalle Puh hör också till favoriterna och då speciellt den goa åsnan Ior med sina funderingar. Bamse är en annan favorit – snällast och starkast i världen. Du kan säkert utöka listan med många barnsligt realistiska namn.
Men tillbaka till mumindalen och dess invånare ledda av huvudpersonen Mumintrollet och hans familj- Ett helt persongalleri dessutom med hattifnattar, Snusmumrik, Gafsan och Filifjonkan och många fler.
Den figur som jag ville titta lite på den här gången är inte direkt familjemedlem men ändå en av de viktigaste personerna, så här såg hon ut i TV-serien som våra barnbarn inte tröttnade på att se-
Lilla-My tjejen rakt på sak och med en massa krut inuti som gav urladdningar vid mest passande eller opassande tillfällen. Kommer ihåg en replik hon hade en gång, ungefär så här: Nu räcker det, det blir ju rena känslosåsen av alltihop.
Fantastiskt ord KÄNSLOSÅS. Det har vi väl varit med om allihop. Det gäller ju vissa regler för hur man gör sås och en del vettiga ingredienser också. Buljonger och fonder, smör och grädde , kryddor och andra tillbehör, svamp eller annat intressant. Så står man där och rör och provsmakar och saltar om och kryddar om tills man blir nöjd. Men ibland går det inte alls, Såsen skär sig eller den bränner vid eller smakar nåt helt annat än man tänkte om man nu inte är proffs på sås – och så är vi där igen, precis som det är i livet. Våra förväntningar och verkligheten möts och det stämmer inte- det blir bara känslosås som skär sig och delar sig. Man får lust att slänga hela pannan och börja på nåt nytt. Man konsulterar kokböcker och såslexikon och vet varken in eller ut. Man tar ett jämfotahopp som lilla My och bara skriker rakt ut i luften det man känner. Vad gör man med en misslyckad sås.
Det skulle behövas en mästerkock för att REDA såsen och få ordning på det hela igen. Jag inte bara anar utan jag vet hur det känns och hur förtvivlad man kan bli.Men jag vet också att det finns en väg vidare. Att tömma ”pannan” diska bort det vidbrända eller det sönderdelade. Börja på ett nytt recept och få ett annat resultat. Kristen tro har genom alla tider kunnat förvandla de mest konstiga såser till liv och smak. Ge ny fräschör åt det som verkade hopplöst. ”Mästerkocken” om jag får uttrycka det lite vanvördigt kan göra allting nytt. Han – Jesus förvandlade människors liv och vardag när han gick våra jordiska stigar. Gästade hem och satte sig i kök och vid matbord och lyssnade och delade livets befrielse från allt vidbränt och smaklöst – för att ta kontrasterna. Det blev aldrig sås av Hans ord- utan realistisk vardagsmat.
Dom som rekommenderade vägen till tro sa: Smaka och se att Herren är god. Han ger hopp och liv och framtid.
Hasses Blogg 