Mötesplatser av olika slag fanns det gott om förr.En av dem ser du i bilden här. Waldemar Lorentzons bild som han kallade ”Byscen” här är den lite beskuren. Han beskrev med sin bild en enkel mötesplats i byn – när man hämtade sin post, läste lite i tidningen. bläddrade och funderade och samtidigt blev det lite byskvaller när man möttes vid lådorna.
Handelsbodens ljugarbänk var en annan mötesplats. Kyrkbacken efter högmässan med senaste nytt om födslar och dödslar och vigslar. I dag är det ganska ont om såna mötesplatser. Kyrkkaffet finns kvar – men ljugarbänken vid handelsboden har blivit Espresso-house eller ett litet café med en språngfika eller en korv med bröd för att orka med nästa köprunda.
Tillbaka till postlådorna där dom finns, visserligen ofta i långa rader men som mötesplatser är det ganska dåligt fungerande. Så här ser det ut hos oss i våra villa kvarter.
Visst händer det att vi möts där som grannar när vi hämtar vår post, men oftast är det bara ett litet hej och en kommentar om väder och vind. Hur det ser ut i stan med flerfamiljshus vet vi – det är ju oftast bara en duns i brevlådan på dörren- Större eller mindre om det står Nej tack ingen reklam – på skylten.
Behöver vi mötesplatser i vår värld i dag ? Jag tror det – för när man stannar till och signalerar att man har tid så blir det oftast ett samtal som resultat. Ett samtal som blir lite mer än väderobservationer.
Men varför mötesplatser ? Allt finns ju i telefonen och det räcker – H-m ! gör det verkligen det ? Slå upp all info vi behöver är ju bra, men vart tar gemenskapen vägen i SMS,TWITTER m.m. Var finns beröringen och empatin eller får den överhuvudtaget plats i ett begränsat antal tecken eller en bild som beskriver hur bra vi har det, vad vi har ätit nu senast med fin uppläggning, eller shoppat i Gallerian på lunchrasten.
Jag minns en gammal dikt – Hjalmar Gullberg tror jag: Byta ett ord eller två, gjorde det lätt att gå. Alla människors möte borde vara så.
Så sant och så nära. IRL för att använda en dataterm. Vi vet så lite om varandras verkligheter. Har så lite tid för det. Borde finnas där allra närmast. Borde ha en beredskap att vänta på svaret när vi frågar Hur mår du ? I stället för att fundera på vad vi skall säga när den vi har framför oss har pratat färdigt, bara lyssna och till och med kunna låta det vara tyst en stund och tänka och kanske skicka en snabb bön uppåt innan vi börjar svara.
Har återvänt till ett vanligt svar som Jesus gav vid sina möten med människor : Vad vill du att jag skall göra för dig ? Han visste det väl men ändå frågade han med tålamod och respekt.
Vi kanske skall släppa våra klyschor och fackindelningar, för såna har vi ju alla och möta den enskilda människan. Skapa mötesplatser i vår vardag med både tid och rum.
Försök så får du se och du får vara med och ge och kommer också att få. Välsignelse över dina möten önskar jag.
Hasses Blogg 