MÖTESPLATSER FÖRR OCH NU ?

Foto0391

Mötesplatser  av olika slag fanns  det gott om förr.En av dem ser du  i bilden här. Waldemar Lorentzons  bild som han kallade   ”Byscen” här är den lite  beskuren. Han beskrev med sin bild en enkel  mötesplats i byn  – när man hämtade sin post, läste lite  i tidningen. bläddrade och funderade  och samtidigt blev det lite  byskvaller när man möttes  vid  lådorna.

Handelsbodens  ljugarbänk  var en annan  mötesplats. Kyrkbacken efter  högmässan med senaste  nytt  om födslar  och dödslar  och vigslar. I dag är det ganska ont om såna  mötesplatser. Kyrkkaffet  finns  kvar – men ljugarbänken vid handelsboden har blivit  Espresso-house  eller ett litet café med en språngfika eller en  korv med bröd för att orka med nästa köprunda.

Tillbaka till  postlådorna  där  dom finns, visserligen ofta  i långa rader men som mötesplatser  är  det ganska dåligt fungerande. Så här  ser det ut hos  oss i våra  villa kvarter.

Foto0393

Visst händer det att vi möts  där  som grannar när  vi hämtar vår post, men oftast är  det bara ett litet hej och en kommentar om väder  och vind. Hur det ser ut i  stan med flerfamiljshus  vet vi – det är ju oftast bara en duns  i brevlådan på dörren- Större eller mindre om det står Nej tack ingen reklam – på skylten.

Behöver  vi mötesplatser i vår  värld  i dag ? Jag tror  det – för när man  stannar  till och signalerar att man har tid  så blir  det oftast ett samtal  som resultat. Ett samtal som blir lite mer än väderobservationer.

Men varför  mötesplatser ?  Allt finns  ju i telefonen och det räcker – H-m !  gör  det  verkligen det ? Slå upp all info vi behöver är  ju bra, men vart tar gemenskapen vägen i SMS,TWITTER m.m.  Var finns beröringen och empatin eller  får  den överhuvudtaget plats  i ett begränsat antal tecken eller en bild  som beskriver hur bra  vi har det, vad vi har ätit  nu  senast med fin uppläggning, eller shoppat i Gallerian på  lunchrasten.

Jag minns en gammal  dikt – Hjalmar Gullberg tror jag: Byta ett ord eller två, gjorde  det lätt att gå. Alla människors  möte borde vara så.

Så sant och så nära. IRL för att använda en  dataterm. Vi vet så lite om varandras verkligheter. Har så lite  tid för det. Borde finnas där  allra  närmast. Borde ha en beredskap  att vänta  på svaret när  vi frågar Hur  mår du ? I stället för att fundera på vad vi skall säga  när  den vi har framför oss har pratat färdigt,  bara lyssna och till och med kunna låta  det vara tyst en stund och tänka  och kanske  skicka en snabb bön uppåt innan vi börjar  svara.

Har återvänt till ett vanligt svar som Jesus  gav vid sina  möten med  människor : Vad vill du att jag skall göra  för  dig ? Han visste det väl men ändå frågade han med tålamod  och respekt.

Vi kanske skall släppa  våra  klyschor  och fackindelningar, för  såna har vi ju alla och möta  den enskilda människan. Skapa mötesplatser  i vår  vardag  med både tid  och rum.

Försök så får  du se och du får vara med  och ge och kommer också att få. Välsignelse  över dina  möten önskar jag.

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s