De senaste dagarna har vi haft skulpturer i rimfrost på grund av dimma och kyla. De mest fantastiska rimfrostade träd och buskar har visats upp. Jag hakar på med en bild här. Spindelväv kan vara vacker med daggdroppar och sol, men uttjänt väv på fönsterkarmen med frost och ljus blev också fin.
Osynliga trådar blev plötsligt synliga med naturens förmåga att skapa konstverk. På nära håll blev det nästan som linorna på Öresundsbron.
Visst är det fint skulpterat.Bestämde mig för att titta lite på ”skulpturer” inomhus. Då blir det inte frost som väl är utan annat material. Min bror var ute på Erlandsfjärden utanför Härnösand 1968 och samlade vrakspillror och träbitar som legat i vattnet ett tag och så började han skära i trät och så blev det så här vackert.
Glad att ha fått den och har den på väggen i mitt arbetsrum. Jag säger som barnet som såg stenskulptörens jobb – Hur visste du att det där fanns inuti stenen ?
En annan skulptur som står i fönstret hemma kommer från Liberia. Köpte den på en konferens i Metodistkyrkan. Jag tror att Kristina och Folke Palmér är bidragande orsak till att den kom till Sverige-
Hantverk och mycket jobb har skapat denna kvinna i ett vardagligt arbete. Allt gjort i en träbit. Skuret och slipat säkert i många timmar.
Det här var skuret i olika trä. Har också en skulptur som jag själv gjorde för mer än femti år sen – i keramiklera. Den är inte bränd bara målad med oljefärg och fortfarande hel
Alla har vi ett värdefullt innehåll i vår invärtes människa hur vi än känner oss olika dagar. Det finns nånting dyrbart nerlagt i oss från det vi kom till denna värld, men ibland blir det gömt och/eller bortglömt och behöver lockas fram av varsamma händer, för att komma till sin rätt .Detta med att vara rädda om varandra, uppmuntra och vara nära – så man kan inse att det finns plats och värde också för den som känner sig misslyckad och trist och grå.
Bibeln talar om att ha tro,hopp och kärlek, dessa tre men störst av dem är kärleken. De varsamma händerna, ögat som ser in i det dolda och läser mellan raderna, örat som hör också nödens eller sorgens stilla viskning, kan skapa konstverk av omöjliga ”träslag och lerklumpar”. Visa på att det finns brolinor över de mörkaste vatten, linor av tro och hopp som bär -trots allt.
Du är ett av skapelsens finaste konstverk – glöm inte det !