Att fira en födelsedag kan vara som att ta fram och veckla ut en miniatyrkarta som finns i de där små häftena man kan få på turistbyrån. Den sitter inne i pärmen som en hopvikt hemlighet och så öppnar man den och möter en hel värld av minnen.
Syster Åsa fyllde år och hade samlat släkt och vänner från Finland och Sverige till fest på Sigtunastiftelsen. Långbord med smakrik mat och en härlig gemenskap. Så började talen och bilderna och filmerna och sång av elever avlösa varandra med värme och glädje som nog gjorde syster Åsa till ”stjärna på slottet” den kvällen. Verkligen glad över att ha fått vara med i den festen.
Så här dagarna efter började jag fundera på min egen karta. Jag var ju äldst i festen och hela 16 år äldre än min syster. Min kartbild blev så märkligt tydlig och min livsresa kändes väldigt lång. Kanske beroende av att min barndom var i ett Finland som låg ett antal steg efter i utvecklingen i världen med krigsskulder och långsam tillväxt- Så letade jag mig tillbaka till Jakobstad och min barndoms adresser.
Nåra turistbilder och lite fakta. Vår första adress i stan var Kristinegatan 19 B. En etta med kök , vedspis och kakelugn, en kallvattenkran i köket och utedass och vedbod. Då var det min bror och jag. Sen blev det lägenhet med tre rum och kök – vedspis – och en liten toalett inne. Spelmansvägen 1 var nästa adress i hus , med kakelugnar vedspis, vatten inne och brunn på gården och utedass igen. Senare moderniserat och där föddes Åsa. Sen blev det studier i Sverige för min del där jag träffade min Ingrid och vi började vårt gemensamma liv i Borgå i en ”modern” bostad med vedspis och kakelugnar och en kran med kallvatten i köket och ett badrum med ett monster till varmvattenkamin som man eldade för bad. Med dom här raderna i minnets utvik är det inte så konstigt om man kan känna sig lite äldre än man är. Tid och utveckling och geografisk placering kan betyda mycket.
Men det här är ju i alla fall bara yttre omständigheter. Det finns så mycket annat och det finns ljusa minnen också. T.ex. ”sommarvillan” som det hette i Finland. Fäboda med sandstränder och salt rent vatten Skogar med bär och svamp och minnen av när mamma byggde den första stugan där. Så här kunde Fäboda se ut då.
Men viktigast ändå är ju människorna. Släkten omkring oss vid den tiden, moster Rut och morbror Tor och alla från Sandsund som nu var med på födelsedagsfesten – de få i vår egen ålder som hade möjlighet att komma.
Själv böjar jag höra till veteranerna. Då kan man känna att det är viktigt att kunna ta vara på tillfällena i livet till samtal och gemenskap och kanske få dela med sig inte bara ”historia” utan också livserfarenhet och frågor om livets mål och mening. Samtal om trons bärkraft igenom allt. Kristider och bättre tider.Där varvades våra samtal med djup och värde.
Jag kan bara känna en tacksamhet över att ha fått vara med i festen och dela livet med släkten men också med nya vänner.
Önskar er allt gott i det nya året och det året kan ge.
Tack till dig Hasse, så glad att du var här och deltog i Allt utan någon som helst paus i dagarna tre. Tycker så mycket om dig och är glad för vår gemenskap. Kram från din syster Åsa