Börjar man sen tänka på hur snabbt allting förändras och hur man själv blir äldre och äldre och det tycks gå snabbare och snabbare så märks det tydligt. Nu sitter jag här med tangentbord och skärm och skriver lite. Jag skrev allt för hand med penna och papper och fick min första skrivmaskin i mitten av 60-talet. Handskrivna brev och kort var normalt. Nu skriver jag och klickar på nån knapp och det går fram till dig sekundsnabbt. Handskrivna brev är sällsynta , men roliga att få. en dom är snabbt räknade. Förra året fick vi två till oss, Det ena handlade om bröllop och det andra om en födelsedag.Så här såg det senaste ut.
Tänk – lillsyrran fyller 60 år. Vi – min fru och jag – börjar vara dom äldsta i hela släkten. Det är bara inte klokt. Vi började titta tillbaka i det trettital fotoalbum vi har och letade bilder på ”syrran” för lite historia. Det fanns rätt mycket att laborera med bland bilder på släkt och vänner, semestrar och högtider.
En bild som speciellt påminde om årens gång är den här. Ett litet utsnitt ur en bild från vårt bröllop 1962.
Den lilla brudnäbben är Ingrids kusin och brudnäbben i folkdräkt från Österbotten är min syster. Hon är alltså 60 år nu. Vart tar tiden vägen ?Hur tar man bäst vara på den i nuet?
Tacksamhet är givetvis en stor bit i det hela, för allt det man fått tillsammans av upplevelser och gemenskap, både soliga och molniga regntunga dagar.Ett liv i nuet med prioritering på det som verkligen är värt att leva för. Då faller en hel del ytliga bekymmer bort. Kanske skulle man enligt en gammal god själavårdare sätta sig ner med två ark papper och en penna och på det ena arket skriva ner allt med plusvärde – som tillför livet och varandra något . På det andra arket allt med minusvärde – sånt man egentligen kan klara sig utan, trots att det är trendigt och inne. Egentligen har mycket av det inget egenvärde. Det representerar bara det som jag tror andra tycker om mig och mitt liv. Försök skriva så får du se vilket ark det blir mest på !
HANDSKRIVET BREV VAR DET ! Våra liv borde vara ”handskrivna brev” till alla dem vi har omkring oss. Ett av vårt lands stora problem är ensamheten. En hel del människor, ja upp till 40 % av befolkningen är ensamboende. Hur många av den som är totalt ensamma finns det ingen statistik på. Trappuppgångar där man går förbi varandra. Postlådor som bara innehåller fönsterkuvert med fakturor att betalas. Telefoner som aldrig ger signal. Tillfällen för dig och mig att göra skillnad.
Bibelordet jag vill påminna om just nu talar om att vara Kristusbrev i världen. Brev som inte går ut via skärmar och skrivare men med känsliga sinnen och varma händer – närvarande i nuets vardag.
Det här ser du nu via skärm/display, men jag vill gärna ta din hand och önska dig en varm och god fortsättning på det nya året !
Hasses Blogg 