FINNS DET SEVÄRDHETER I LILLA GULLBRANNA ?

En liten by  utanför  Halmstad innehåller ju inget mer  ett antal villor  och fritidshus – och så Gullbrannagårdens camping  och stora  konferensanläggning med alla  de möjligheter det innebär, men sevärdheter utom natur  och hav, det har det varit ont om – MEN NU …. vallfärdar folk till  stranden  här  och Genevadsåns  mynning där  det händer saker av oväntat slag.  Saxar en artikel  ur lokaltidningen som damp ner i brevlådan i dag.

De senaste  stormarna har flyttat på åns mynning och släppt fram vraket av ett strandat skepp. På bilden i tidningen ser man bara den översta delen av spanterna eftersom vattnet stigit igen och döljer dem. När det upptäcktes efter orkanbyarna  så såg det ut så här.

Fotograferat  av Hallandsposten , filmat av SVT nyheter och en hel massa  med glada och nyfikna amatörer och marint intresserade personer. Vad kunde det vara och hur gammalt är det ?

Länsstyrelse  och marinarkeologer och experter av alla  de slag tillkallades. Dendrokronologen gjorde en analys  och kom fram till att vraket är ett fornminne när  det gäller ålder. Fartyget byggdes troligen under den senare  delen av 1700-talet. Forskningen pågår  och man försöker hitta fakta om båten.

En teori var att det skulle vara en kalkskuta  från Danmark som skulle ha gått under med last och båt. Helene skulle  hon heta. Man hittade anteckningar om detta i en dagbok som en  man i Laxvik skulle ha gjort för  längesen  Stranden skulle ha varit helt vit av  den  utspridda kalken vid  den förlisningen.

Prata om sevärdhet. De som bor  så de ser vraket från sina hus talar om att folk vallfärdar till stranden för att se på det uppstickande vrakdelarna. Märkligt äventyr  i lilla  Gullbranna. Kanske får vi ett nytt talesätt härifrån i klass med det  som säger : Det som göms  i snö kommer fram i tö. I stället blir  det: Det som gömts  i sand  kommer upp på strand.

Det skall bli intressant att se vad man kan komma  fram till i historiskt avseende. Jag tror att det är  många  som försöker  forska  i källor  om trafikerande  båtar och deras öden. Kanske hittar man något i protokoll  och årsberättelser. Kanske  nån har en  släkting som  skrivit ner nån rad om  förlisningen vid Genevadsåns  utlopp. Skall bli spännande att se vad vi kan få veta om ett gammalt vrak i sanden.

Fortsättning lär  följa. Får jag veta nåt så berättar jag om det här på bloggen. Under ytan kan finnas mycket som vi ännu inte vet nåt  om.

Annons

Konstverk – ute och inne !

De senaste dagarna har vi haft skulpturer i rimfrost  på grund av dimma  och kyla. De mest fantastiska rimfrostade träd  och buskar har visats upp. Jag hakar på med en bild  här. Spindelväv kan  vara vacker med daggdroppar  och sol, men  uttjänt väv på fönsterkarmen  med frost och ljus  blev också  fin.

Osynliga trådar blev plötsligt synliga  med  naturens förmåga att skapa konstverk. På nära håll blev det nästan som linorna på Öresundsbron.

Visst är  det fint  skulpterat.Bestämde mig för att titta lite  på ”skulpturer” inomhus. Då blir det inte frost som väl är utan annat material. Min  bror var ute på Erlandsfjärden utanför Härnösand 1968 och samlade  vrakspillror och  träbitar som legat i vattnet  ett tag och så började han  skära i trät  och så blev det så här  vackert.

Glad att ha fått den och har den på väggen i mitt arbetsrum. Jag säger som barnet  som såg stenskulptörens  jobb – Hur  visste du att det där fanns inuti stenen ?

En annan skulptur  som står  i fönstret hemma  kommer från Liberia. Köpte  den på en konferens  i Metodistkyrkan. Jag tror att  Kristina och Folke Palmér är  bidragande orsak till att den kom till Sverige-

Hantverk och mycket  jobb har skapat denna  kvinna  i ett vardagligt arbete. Allt  gjort i en träbit. Skuret  och slipat  säkert i många  timmar.

Det här var skuret i  olika  trä. Har också en skulptur  som jag själv gjorde  för  mer än femti år sen – i keramiklera. Den är inte bränd bara målad  med oljefärg  och fortfarande hel

Alla har vi  ett värdefullt innehåll i vår invärtes  människa hur vi än känner oss olika dagar. Det finns  nånting dyrbart nerlagt i oss från det  vi kom till denna  värld, men ibland blir  det gömt  och/eller  bortglömt  och behöver lockas  fram av varsamma  händer, för att komma  till sin rätt .Detta med att vara rädda om varandra, uppmuntra och vara  nära – så man kan inse att det finns plats  och värde  också för  den som känner sig misslyckad  och trist och grå.

Bibeln talar om att ha tro,hopp  och kärlek, dessa tre men störst av dem är  kärleken. De varsamma händerna, ögat som ser in i det dolda och läser mellan raderna, örat som hör  också  nödens  eller sorgens stilla  viskning, kan skapa konstverk av omöjliga  ”träslag och lerklumpar”. Visa på att det finns brolinor över de  mörkaste vatten, linor av tro och hopp som bär -trots allt.

Du är ett av skapelsens finaste  konstverk – glöm inte  det !

 

 

Firad födelsedag – fantastiskt !

Att fira  en födelsedag kan vara som att ta fram och veckla  ut en miniatyrkarta  som finns i de där  små häftena man kan få på turistbyrån. Den sitter  inne i pärmen som en hopvikt hemlighet och så öppnar man den och möter en hel värld  av minnen.

Syster Åsa  fyllde år  och hade samlat släkt och vänner från Finland  och Sverige till fest på Sigtunastiftelsen.  Långbord  med  smakrik mat  och en härlig gemenskap. Så började talen  och bilderna  och filmerna  och sång av elever  avlösa varandra med värme och glädje som nog gjorde syster Åsa  till ”stjärna på slottet”  den kvällen. Verkligen glad över att ha fått vara med i den festen.

Så här  dagarna efter  började jag fundera på min egen karta. Jag var ju äldst  i festen och hela  16 år  äldre  än min syster. Min kartbild  blev  så märkligt tydlig och min  livsresa kändes  väldigt lång. Kanske beroende av att min barndom  var i ett Finland  som låg ett antal steg efter i utvecklingen i världen med krigsskulder och långsam  tillväxt- Så letade jag mig tillbaka till Jakobstad och min barndoms adresser.

Nåra turistbilder och lite fakta. Vår  första adress i stan var Kristinegatan 19 B. En etta  med kök , vedspis och kakelugn, en kallvattenkran i köket och utedass och vedbod. Då var det min bror och jag. Sen blev det  lägenhet med tre rum och kök – vedspis – och en liten  toalett inne. Spelmansvägen 1  var nästa adress i  hus , med kakelugnar vedspis, vatten inne  och brunn på gården och utedass igen. Senare  moderniserat och där  föddes  Åsa. Sen blev det  studier i Sverige  för min del där  jag träffade min Ingrid och vi  började vårt gemensamma liv i Borgå i en ”modern” bostad med vedspis  och kakelugnar och  en kran med kallvatten i köket och ett badrum med ett monster till varmvattenkamin som man eldade för bad.  Med dom här  raderna i minnets utvik är det inte  så konstigt om man kan känna sig lite  äldre än man är. Tid och utveckling  och geografisk placering kan betyda  mycket.

Men  det här  är ju i alla fall bara yttre omständigheter. Det finns  så mycket annat  och det finns  ljusa minnen  också. T.ex. ”sommarvillan” som det hette i Finland. Fäboda med sandstränder och  salt rent vatten Skogar med bär  och svamp  och minnen av när mamma byggde  den första stugan där. Så här  kunde  Fäboda se ut då.

Men viktigast ändå är  ju  människorna. Släkten omkring oss vid den tiden, moster Rut och morbror Tor och alla  från Sandsund  som nu var med på födelsedagsfesten – de få i vår egen ålder  som hade möjlighet att komma.

Själv böjar jag höra  till veteranerna. Då kan man känna  att det är  viktigt att kunna ta vara på tillfällena i livet till samtal  och gemenskap och kanske få dela med sig inte bara ”historia” utan också livserfarenhet och  frågor om livets  mål och mening. Samtal om trons  bärkraft igenom allt. Kristider och bättre  tider.Där varvades  våra samtal med djup  och värde.

Jag kan bara känna  en tacksamhet över att ha fått vara med  i festen  och dela livet  med  släkten  men också med nya  vänner.

Önskar er allt gott i det nya  året och  det året kan ge.

TÄNK VAD TIDEN GÅR – FORTARE OCH FORTARE !!!

Börjar man sen tänka på hur snabbt allting förändras och hur man själv blir  äldre  och äldre  och det tycks  gå snabbare och snabbare så märks  det tydligt. Nu sitter jag här med tangentbord och skärm och skriver lite. Jag skrev allt  för hand med penna  och papper och fick min första skrivmaskin i mitten  av 60-talet. Handskrivna brev  och kort var normalt. Nu skriver jag och klickar på nån knapp och det går fram till dig sekundsnabbt. Handskrivna brev  är sällsynta , men roliga att få. en dom är snabbt räknade. Förra året fick vi två till oss, Det ena handlade om bröllop  och det andra om en födelsedag.Så här  såg det senaste ut.

 Tänk – lillsyrran  fyller 60 år. Vi – min fru och jag – börjar vara dom äldsta i hela släkten. Det är bara inte  klokt.  Vi började titta  tillbaka i det trettital  fotoalbum vi har och letade bilder på  ”syrran” för lite  historia.  Det fanns  rätt mycket att laborera med bland bilder  på släkt  och vänner, semestrar  och högtider.

En bild  som speciellt påminde  om årens  gång är den här. Ett litet  utsnitt  ur en bild från vårt bröllop 1962.

Den lilla brudnäbben är  Ingrids kusin och brudnäbben i folkdräkt  från Österbotten  är min syster. Hon är  alltså  60 år  nu. Vart tar tiden  vägen ?Hur tar man bäst vara på den i nuet?

Tacksamhet är  givetvis  en stor  bit i det hela, för allt  det man fått tillsammans av upplevelser och gemenskap, både soliga  och molniga  regntunga  dagar.Ett liv i nuet med prioritering på det som verkligen är  värt att leva för. Då faller en hel del ytliga  bekymmer bort. Kanske skulle  man enligt en gammal god  själavårdare sätta sig ner med två ark papper och en penna och på det ena arket skriva ner allt med plusvärde – som tillför  livet  och varandra något . På det andra arket allt med minusvärde – sånt man egentligen kan klara sig utan, trots att det är trendigt  och inne. Egentligen har mycket av det inget egenvärde. Det representerar bara det som jag tror andra tycker om mig och mitt liv. Försök skriva  så får du se  vilket ark det blir mest på !

HANDSKRIVET BREV VAR DET !  Våra liv borde vara ”handskrivna brev” till  alla dem vi har omkring oss. Ett av vårt lands  stora problem är ensamheten. En  hel del människor, ja upp till 40 % av befolkningen är ensamboende. Hur många av den som är  totalt ensamma finns  det ingen statistik på. Trappuppgångar  där man går  förbi varandra. Postlådor  som bara innehåller  fönsterkuvert med fakturor att betalas. Telefoner  som aldrig ger signal. Tillfällen för  dig och mig att göra  skillnad.

Bibelordet jag  vill påminna om just nu talar om att vara Kristusbrev i världen. Brev som inte  går  ut via  skärmar  och skrivare men med  känsliga  sinnen  och varma  händer – närvarande i nuets  vardag.

Det här  ser du nu via skärm/display, men jag vill gärna ta  din hand och önska  dig en  varm och god  fortsättning på det nya  året !

Så blev det snö här också !

Ja  då kom snön till Gullbranna också och målade allting vitt och ganska  mjukt. Har precis varit ute  och  tagit nåra knuffar med snöskyffeln  och sopat fram bilen som var lite som en igloo.. Får ta det lite varsamt och långsamt  för att klara det hela.

Vi har en lite kulle  i parkområdet intill oss  som tjänstgör som pulkabacke  för  barnen här. Från vårt köksfönster ser man paraden  av föräldrar  och far- och morföräldrar komma dragande med barn och barnbarn på pulkor av olika  storlek och kulör  för att använda  snön så länge  den håller, tror faktiskt att även nån ”mera  vuxen ” tar en tur nerför  den lilla kullen med ett barn i famnen.

Vår altan ser  ut som på bilden ovanför. En ganska stor kontrast till  hur  den sett ut under en lång höst.

 

Kontrasten  är ganska stor. Den här  bilden är  från ett sent höstdatum när vi hade tömt vårt lilla vattenfall, men olivträdet och en del av blommorna  står kvar. Personligen är  jag inte så förtjust i snö – trots att min barndoms vintrar i Österbotten var mycket snörika. Våra  livsperioder i Sollefteå  och i  Dalarna  bjöd på mycket snö  och kyla de också. Minns  när  vi bodde i Furudal  i Rättviks kommun och hade minus  52 på  Tappudden och samma sak på Olsnäsgården i Siljansnäs en nyårsnatt. Men  visst jag har full förståelse  för  snö  och vinterälskare med all den glädje  det kan innebära  i spår  och backar. Vackert kan det vara också med snö och frost på alla  grenar. Men det är inte min musik. Vägar med halka  och snöröjning finns  på minussidan.

Kontrasten har sin tjusning och finns  ju  inbyggd i våra årstider Kontraster lever vi med hela  tiden. Värme  och kyla. Ljus  och mörker.  Färger  och  tomma  ytor. Storm och stiltje. Fasad och innehåll. Reklam  och verklighet. Det är  livet som sådant.  På tal om reklam, känner mig ibland som en tänkt dumskalle  när jag sitter framför  TV:n  och reklamsnuttarna kommer. Hur tänker  dom som skapar reklamen egentligen om mig  och oss. Tycker dom att vi är  tokar allihop som kommer att gå på det reklamen erbjuder eller är  det ironi alltihop. Rusar vi väg  och köper och köper efter det vi sett alla  dessa fantastiska produkter.  Uj – uj – men lite underhållningsvärde  finns  det kanske om man sitter kvar och tittar och inte går  och fixar fikat medan reklamen pågår. Kontraster var det visst frågan om.

I det verkliga livet kan man inte undgå kontrasterna. Det går inte  att trycka på pausknappen eller gå och göra nåt annat. Man kan inte välja  dagarnas eller  nätternas  innehåll. Men man kan ha en trygghet igenom allt. Lita på att det finns  någon som vet hur det kommer att bli och som håller min hand medan det jobbiga  pågår. Den trygghet jag har i min tro på en Gud  som bryr sig. En Gud  som genom det Jesus  gjorde när han gick våra dammiga  vägar- delade vår vardag då och nu. Jag kommer ihåg en gammal broderad bibelspråkstavla med text och blommor. GÅRDAGEN ÄR  FÖRBI – MORGONDAGEN HAR DU INTE SETT  OCH IDAG HJÄLPER  HERREN. Skickar dig den hälsningen med en levande blomma som plus i kanten.

 

 

 

Årets första bloggpost !!!!

I det första blogginlägget detta  år  blir det ingen bild utan bara ord.  Det beror på att jag  fångats en aning av alla  nyord som kommit in i vårt språk. Ord är  laddade med innehåll och intressanta innebörder.

En del av de nya orden är vanliga uttryck men som  innehåller mycket dramatik och har  inte funnits  så länge i den svenska  ordlistan. EU-migrant, terrorresor är exempel  av det slaget. Andra är  följdverkningar av tidigare ord – rattsurfa –  groupies som en fortsättning på selfies.

Men sen finns  det helt nya ord.  Har du  svischat, svajpat  eller dumpstrat ? Svischa handlar om ett sätt att skicka  pengar med  sekundsnabb effekt, precis som om det skulle  behövas – tycker nog att pengarna svischar iväg  ändå, utan nya  fartrekord. Svajpat har jag inte gjort än men det beror nog på att min mobil styr man med gamla  hederliga knappar och tryck på dem – inte på skärmen. Glömmer inte när jag talade om för en vän att bilden jag fick var så liten att jag inte kunde läsa  den riktigt. Då fick jag tipset att placera  tummen och pekfingret på skärmen  och sen spreta  ut med fingrarna  så skulle  bilden bli större. Ja, ja med rätt sorts telefon alltså.  HM -Hm – min telefon var inte med. Dumpstrat har jag inte heller gjort. Rotat i en avfallscontainer efter användbara saker, mat som fortfarande går att äta  och mera  i den vägen. Fynd kan man göra genom just dumpstring.    Ett ganska  otrevligt ord på nya listan är  obror, någon som man inte  är överens med  eller inte klarar av en ”bror”  som fått ett o framför  sig.

Tja  det finns fler ord att leta efter i den listan. På olika  vägar har dom letat sig in i vårt språk och blivit godkända om användbara.

Tyvärr finns  det ju en del gamla och säkra ord  som det har gått  inflation i och som inte längre verkar betyda  det dom var avsedda  att beskriva. Man slarvar med dom  och så tunnas  de ut och  det blir inte  mycket kvar av den ursprungliga  innebörden.

Fundera  lite själv på  vad du tänker när  du hör  ord som sanning, politik, äktenskap och partnerskap, reklamens alla  klyschor, löften om garantier, kravmärkt, klimateffekt , hemlagat eller  hembakat, Sörgårdsidyll, gammaldags… listan kan göras hur  lång som helst.

Men  det finns  fortfarande ord som vi vet vad de står  för. Gemenskap  och trygghet. Uppriktighet och ärlighet. Kärlek  och respekt. Tro  och helighet. Lista  dina egna  och trygga  ord.

För  mig är  bibeln och bibelns ord en grundmurad trygghet. Bergspredikan  och Jesu undervisning i den. Händelser  i Jesu liv  där  förlåtelsen, helandet  och befrielsen tar mycket konkret form. Liknelser  som de om  Den förlorade sonen, Den borttappade penningen,

Text ord  som bara fastnat  i mitt inre och bär igenom mitt liv. Var inte  rädd finns  visst 366  gånger. Gör er inte bekymmer… med betoning på ordet GÖR som jag upptäcker att jag gör.  Se jag är med er alla dagar – inte bara söndagar.  Allt vad ni vill att människor skall göra  för er det skall ni också göra  för  dem.  Kom till mig alla ni som håller på att slita ihjäl er i stress  och tvång så skall jag ge er vila  och frid- om  jag kan ta mig friheten att förtydliga  det lite grann.  Ord som lever och bär också i din vardag om du stavar på dem i  tro  och förtröstan.

Nu blev det visst en mini-predikan på slutet, men den kanske behövs  just nu !