Lovade ju i förra skrivningen att eventuellt återkomma med någon glimt från vårt flyttande pastorsliv- här kommer en . Det enda vi visste om Sollefteå när vi flyttade dit var att man pratade om stan som ett skidspår mellan två regementen. Men det blev min andra tjänst efter att ha ”gått i väggen” innan den ens var uppfunnen. Församlingsassistent i Svenska kyrkan blev jobbet en period.
Vi kom med flyttbilen till komminister Tore Lyreskogs gamla lägenhet men fick senare flytta in i ett nybyggt parhus på Kyrkvägen – granne med det nya församlingshemmet. Vägg i vägg med oss bodde kyrkvaktmästaren Ivar Molin och hans fru. Du ser honom på bilden här under – det är han som sitter på åsnan. På hemmaplan körde han en sprillans ny Volvo Amason..
Vi fick vara med och starta upp ett barn- och ungdomsarbete, som när vi kom bestod av ett dussintal Ansgars-scouter, men som när vi slutade bestod av cirka 600 deltagare i den lilla stan. Jag jobbade med fritidsgård och tonår och Ingrid startade Kyrkans barntimmar inte bara i stan utan på flera håll i stiftet. För min del utformades tjänsten så att den blev nästan som en prästtjänst men med ”Venia” tillstånd att predika och ha gudstjänster. Dessutom var jag lärare på gymnasiet och övervakare i kriminalvården och fosterhemsinspektör för Stockholms stad i Västernorrlands län. Men vi gjorde detta inte ensamma utan hade medhjälpare av många slag. Kyrkoherde och komminister inte att förglömma. En bild på ett par av dem som hjälpte till ser du här och ett tekniskt hjälpmedel för musik på fritidsgården som samlade fullt hus varje lördag.
Det är Kerstin och Turid som flankerar assistenten.
Detta var ju ganska längesen, slutet på 60-talet närmare bestämt. Sollefteå bjöd på mycket omväxling i jobbet och i miljön. Rock-konsert i kyrkan med The Vergers, visor med Lars Åke Lundberg, Förklädd Gud i Hullsta gård där jag fick vara recitatör. och gudstjänster runt om i stiftet eftersom det var ont om präster.
På de tiden var vintrarna riktiga vintrar och det var gott om den där vita sorten som vi nu knappt ser där vi nu bor. Vår son Anders fick pröva på snödrivorna.
Roligt var det redan utanför vårt hus. En annan gång kunde vi ha en älg på altanen. Sommartid fanns vi i Sånga i en stuga vi hyrde mitt ute i en kohage.
Det var en period i vår tillvaro som vi minns och som vi blivit påminda om genom en av våra vänner på facebook, Torgil som var komministerson i Sollefteå.
En av många perioder i vår tillvaro som du här får en liten glimt av. Perioderna har blivit nåra stycken, ibland jobbiga och svåra men också med positiva minnen och möten med människor av alla slag. Men i varje period, varje utmaning vi mött, har det också funnits en ledning från Honom som en gång gav oss kallelsen att jobba på detta sätt. Utan Hans närvaro i våra liv hade det inte funkat och vi hade inte vågat, men med Honom har det burit oss genom allt. Den närvaron finns också nu och där vi just nu finns i pensionärstillvaron, med närhet till barn och barnbarn. Möten med människor på samma sätt men också så här på nätet.
Trevligt att du tittar in på bloggen ibland ! Välsignelse önskar vi dig för din vardag och helg !
Hasses Blogg 