Nu skall det bli ljust !

Just nu  så tänds  det en hel massa  med ljus över hela  Sverige. Det är  led-lampor  och vanliga  gamla  glödlampor. Det kommer att bli stearinljus  och batteriljus i mängder. Det är ju alldeles strax första söndagen i Advent med  ljusfester på många  håll och tändning av det första av de fyra  ljusen i Advent. Men innan  dess skall vi gå igenom  ytterligare ett  påfund som heter  Black Friday  och försöka kopiera  Amerikas största  shoppingdag. Stormarknader och affärer av alla slag erbjuder  mellan 50 och 75 %  i rabatt bara vi köper och köper och köper igen.  Närmare  köphysteri kan man väl inte komma.

Samtidigt håller vi på  och sätter upp våra stjärnor och ljusslingor. Ljus  och värme behöver vi. Kanske extra  mycket i den tid  vi lever i med flyktingkris  och terrorhot. Verkligt kall blodigt  mördande  snart sagt var som helst i vår  värld.  I vår familj plockar vi också  fram ljusslingor och stakar med ljus och pryder vårt hem som vi brukar.

Det gamla dalaskåpet får  sin  ljusstake och kommer sedan till jul att få julkrubban på sin hylla.

Stjärnor i olika form   och lyskraft får  givetvis sina platser. Stämning, vila  och frid  när  allt väl är  ordnat.  Kan inte  låta  bli att tänka  så här. Vi är otroligt lyckliga – vi har ett hem med värme  och ljus. Vi har sängar att sova  i – matbord att sitta vid och mat att äta.  TV och TV soffa. Bil att ta oss fram med  och möjlighet att köpa  det vi behöver. Köra  till  Apotek och vårdcentral om vi behöver  det. Vi lever  ett liv tillsammans   som makar som älskar varandra  och barn  och barnbarn omkring oss.  Helt enkelt ett liv värt att leva med glädje  och tacksamhet.  Värdesätter vi det så mycket  som vi borde – eller ?

Ser vi oss omkring med utsikten från TV soffan så är ju världen grym, med miljoner  människor som saknar  ALLT DETTA !   Flyktingar eller tiggare alla är  dom människor som du och jag. Man kan diskutera  detta  ur tusen olika  vinklar. Stänga gränser eller  öppna  hjärtan. Men det blir ju så konkret och nära  när man handlar sin mat och går  ut ur affären med sina kassar och så sitter där en man eller kvinna med en pappersmugg med nåra slantar i. Ett lite  ljus måste man ju bara  tända  med enkel gåva  i pappmuggen och en liten ljusning i ögonvrån  när  våra blickar  möts.

Led-lampor  och stearinljus i all ära men de viktigaste ljusen tänds  i  medmänniskor ögon när  vi möter varandra med  den mening som Advent och kommande helg  vill ge.  Advent eller Ankomst till jorden av den  man som är till för hela  världen – Jesus Kristus. HAN KOM  FÖR ATT GE LIV  OCH FRID – MENING I TILLVARON. NÄRHET  OCH KÄRLEK. Han satte sig till  bords med dom allra svagaste  för att ge  dem  människovärdet  tillbaka. Det var  utstötta – publikaner – syndare och  och  misslyckade…. eller  hemlösa, tiggare och flyktingar skulle  det kanske vara i dag.

Glöm  black- friday och   shoppingrekord. Vi klarar oss nog även om det inte blir nytt rekord i julklappar  och mat ! Tänd  ljus  där  det verkligen behövs och välsigna dem som saknar allt !

 

 

Annons

Paus ifrån alla ”terrornyheter” !

Bilderna  man har på näthinnan just nu är ganska jobbiga. Paris, höjda. hot, regeringens kommentarer och  experter av alla slag  som gör sitt bästa för att försöka  förklara och ”lugna”  alla  som är  oroliga eller rentav rädda. Självklart är  det så.

När  jag  funderar lite  så går jag ibland till mina  bokhyllor  och tar fram nåt lite  på måfå och bläddrar lite här  och lite  där. Den här  gången tänkte jag vila  lite  grann i  bilder jag  målat. Bilder  som är  så långt från dom jobbiga nyheterna man kan komma.  Var med om du vill en stund. Bilden  ovan är  från  Hällgrund, kusten utanför Nykarleby  och Jakobstad i  Finland.  Påminner om en sommarutflykt med  syrran  och fikakorg och lugn  och stillhet, ett minne  att bära med sig.

Såg sen på Fb  nåt foto med en gammal skvaltkvarn med  mycket frid  och idyll över sig. Det  ledde mig till Marbäck här  utan för  vår stad på väg mot Simlångsdalen och där en bild av kvarnen  blev så här:

Visst är  det lite  idyll och sommar  och vila  över bilden. En kvarn som gjort sin tjänst under många  år med som nu har gått i  ”pension”. En annan kvarn med  vattenhjul  och  vila  i vintertid hade goda  vänner till oss i Hishult  inte heller  långt härifrån. Den här gången blev det en vinterbild snö. is  och vattenblänk.

Men så gick mina  ögon till en helt annan tavla i en helt annan teknik som jag komponerade  och  broderade  för  länge  sen. Det var den bilden som jag behövde  just nu och den texten  som kunde  bära mig  ett stycke  till  i ”november” och ”terror”  mörkret. En bild av en  för  mig   levande verklighet – större  än allting annat  som tornar upp sig omkring oss i dag.

Han som har brutit igenom alla  rädslors  dörrar, gått rakt igenom  dödens portar och gett oss  livet  och meningen tillbaka. Visat oss att det finns en makt  som är  starkare än alla dödens handlingar också  i vår  värld. Visar oss vägen  och är  vägen genom livet. Får alla lögnens krafter att ge vika. Ger oss trots allt  ett hopp  och en framtid. Ger oss  en tro  och en kraft att  reagera – med kärlek och liv trots all död. Går genom stängda  dörrar  in i våra  rädslors värld. Kan visa  sig och gör  det också för många av dem som bara bjuder på  lidande  och död.

Så kan vi knäppa  våra  händer och be tillsammans: Herre gör mig till ett redskap för  din frid..  låt mig sprida  kärlek där hat råder..    det är ett par rader ur Franciskus  bön. eiier kanske  du har barnabönen nära dig: Gud  som haver barnen kär .   Du förbliver Fader vår  !

 

 

 

 

 

En gammal sång med längtan !

I natt jag drömde något som jag aldrig  drömt förut. Jag drömde  det var fred på jord och alla krig var slut………  Du kommer nog ihåg  fortsättningen  (om du har åldern inne) jag tror det var Svenne Hedlund och Hep Stars som stod  för sången. Rätta mig om jag har fel. Skulpturen ovanför är  ju också rykande  aktuell i dag. Tänk om det var så enkelt att man bara kunde knyta  en knut på alla  dödens  mynningar.

De senaste dagarnas  händelser i Paris skakar om vår  nära  värld mycket mer än allt det som sker på längre avstånd ifrån oss. Självklart är  det så, men det betyder inte att  de människoliv som tar slut längre bort ifrån oss  skulle vara mindre  värda. Den värld  vi lever i är  grym just nu och ondskans makter mobiliserar  och breder ut sig  över större  och större  områden, Det är en ny form av ”världskrig” som drar fram och vi får information om att detta är bara början på en storm, enligt  IS.   HERRE FÖRBARMA  DIG ÖVER OSS !

Det finns  helt obegripliga skeenden i detta. Den fullständiga  bristen på respekt för  människoliv. Kraven på  alla som inte tror som IS – konvertera  eller  dö. Tortyr,korsfästelse, halshuggningar, våldtäkter, förslavning av kvinnor från en annan tro,dödande av spädbarn  och barn. Endast ruiner kvar  av  familjer  och grupper som inget annat vill än leva i fred och trygghet.

Ödeläggande  av all gammal kultur i form  av byggnader och bildstoder. Raserande av byar  och städer så att inget annat än ruiner finns kvar. Var går  gränsen för  hat och våld och maktlystnad.. Civilisation är  ett ord  som inte längre  finns, inte heller  människovärde, humanitet och respekt. Bara hänsynslöshet och strid och död.

Kristendomens  gud vill  ha kärlek  och fred. IS gud  bjuder bara  hat  mord  och död.

Nåra  exempel ur min synvinkel. Kristen tro dödar aldrig den  som byter tro. Kristen tro påbjuder inte – konvertera, betala för dig  eller  dö. Kristen tro skiljer inte på människor efter etnicitet eller  hudfärg. Kristen tro ger kvinnor samma värde  som män. Kristen tro river inte ner varken moskéer eller andra  religiösa  byggnader. Går inte in och spränger  fredagsböner eller andra böner med handgranater  eller  dynamit…..

Visst – kristen tro har gjort misstag  och fel i historien, men  förändrats ju mer av Jesus man tagit emot och praktiserat.

Man kan fortsätta  den gamla sången med längtan .. det finns inga soldater mer, det finns inga  gevär !!!   Romarbrevet skriver  i 12:te kapitlet  Låt  dig inte övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.  Bergspredikan kan också var nyttig läsning: Saliga är  de som stiftar frid…

Gyllne  regeln som finns  i olika form i flera religioner i världen: Allt vad ni vill att  människorna skall göra för er det skall ni också göra  för  dem.

Vi skall nog be mera  om vishet och mod att våga  agera i Kristi namn för frid – fred  och frihet.

 

 

Västkusten – Lerkil och Göteborg !

Det händer så mycket glada saker  på Västkustgården så jag var tvungen att återvända  ett litet tag till vår  tid i S:t Jakob i  Göteborg  och till den ringa begynnelsen i Lerkil där vi  fick vara med ett tag. S:t Jakob  i Götet  där jag fick vara ungdomspastor en  period tillsammans med  väl kända Victor  Brattström  som tjänstgjort  där i  många  år som församlingspastor. Dessutom innebar det ju lite  utpostarbete i Sandlyckan, och på Västkustgården. Dela  predikstol med  Victor kunde vara ett äventyr ibland.  Andra  bitar skapade han också. Vi turnerade med bild och text med rubriken – Med Mölndalsån från källorna till havet. Gjorde en forskningsresa hela  långa vägen precis som  KE Forsell gjorde med  Dalälven en gång.Föreläsningen och bilderna blev succé i ett antal  hembygdsföreningar.          Victor med hustru  Märta  ser du här,

Och så var det då Västkustgården. Det första konfalägret  bestod av tre konfirmander och så vår familj. Men grupperna  växte snabbt och  andra och tredje  gången blev de stora. Här  är  första  gänget.

Båtar och segling var ju med från första  början  och Paul Rosell var ju kapten för detta med fina  gamla  båtar. Men så kom ju nya signaler och Karin och Gösta  Birath  ordnade till  nåra delfinjollar , som sjösattes  med  invigning och stor fest då. Här  nåra glimtar från den dagen.

Kanske hittar du en del kända ansikten  här. Festligt   och roligt var det för alla.

Och så har det utvecklats  och blivit mer  och fler. Fantastiskt att  se att det nu finns en församling, en kyrka och ett nätverk  som innebär  nya arbeten och nya  människor i en gemenskap och glädje  över att  vara pionjärer i ett  nytt område  för mer bostäder och  nya familjer, barn  och ungdomar.  Det är  en glädje att se det som händer  i Lerkil.

Natur  och hav !  Skapelsens suveräna  vyer. Nya perspektiv i människors inre. Tro på en framtid  och ett hopp.  Vill bara önska er alla  som jobbar där – rik välsignelse hela  tiden.

Vet inte hur du som läser dom här raderna har det. Vet bara att ibland  känns livet jobbigt. Ibland tycker man att det är så lite man kan göra åt allt  man  har omkring sig.Man vill ha resultat enligt  den trendiga principen – ALLT GENAST. Eller som nån formulerat det: Gud ge mig tålamod – men nu !  Vet att det som verkar litet och blygsamt från början kan växa  och bli stort efter en tid .

Himmelriket är  som ett senapskorn, det minsta av alla frön, men det kan växa till ett träd   så stort att himmelens fåglar bygger sitt bo på dess grenar.

 

 

 

 

En period i vårt flyttande liv !

Lovade ju i förra  skrivningen att eventuellt återkomma med någon glimt  från vårt  flyttande pastorsliv- här kommer  en . Det enda  vi visste om Sollefteå när  vi flyttade dit var att man pratade om stan som ett skidspår mellan två regementen.  Men det blev min andra tjänst efter att ha ”gått i väggen” innan den ens var uppfunnen. Församlingsassistent  i Svenska kyrkan blev jobbet en period.

Vi kom med flyttbilen till  komminister  Tore Lyreskogs  gamla lägenhet men fick senare  flytta in i ett  nybyggt parhus på Kyrkvägen – granne med det nya  församlingshemmet. Vägg i vägg med oss bodde  kyrkvaktmästaren  Ivar Molin och hans fru. Du ser honom på bilden här under – det är han som sitter på åsnan. På hemmaplan körde han en sprillans ny  Volvo Amason..

Vi fick vara med  och starta upp ett barn- och ungdomsarbete, som när  vi kom bestod av ett dussintal  Ansgars-scouter, men som när  vi slutade bestod av cirka 600 deltagare  i den lilla stan. Jag jobbade med fritidsgård  och tonår och Ingrid  startade Kyrkans barntimmar inte bara i stan utan på flera håll i stiftet. För min del utformades tjänsten så att den blev nästan  som en  prästtjänst men  med  ”Venia” tillstånd  att predika och ha gudstjänster. Dessutom var jag lärare på gymnasiet  och  övervakare i kriminalvården och fosterhemsinspektör för Stockholms stad i Västernorrlands län. Men vi gjorde  detta inte ensamma utan hade  medhjälpare av många slag. Kyrkoherde  och komminister inte att förglömma. En bild på ett par av dem som hjälpte till  ser du här och  ett  tekniskt hjälpmedel för musik på fritidsgården  som samlade fullt hus  varje  lördag.

Det är  Kerstin och Turid som flankerar assistenten.

Detta var ju ganska längesen, slutet på 60-talet närmare  bestämt.  Sollefteå bjöd på mycket omväxling i jobbet och i miljön. Rock-konsert i kyrkan med The Vergers, visor med Lars Åke Lundberg, Förklädd Gud i  Hullsta gård  där jag fick  vara recitatör. och  gudstjänster runt om i stiftet eftersom det var ont om präster.

På de tiden  var vintrarna riktiga  vintrar och det var gott om den där  vita sorten som vi nu knappt ser  där vi nu bor. Vår  son Anders fick pröva  på snödrivorna.

Roligt var det redan utanför  vårt hus.  En annan gång kunde  vi ha en älg på altanen. Sommartid fanns vi i Sånga  i en stuga vi hyrde mitt ute i en kohage.

Det var en period i vår tillvaro som vi minns och som vi blivit påminda om genom en av våra  vänner på facebook, Torgil  som var komministerson   i Sollefteå.

En av många perioder i vår tillvaro som du här  får en liten glimt av. Perioderna har blivit  nåra stycken, ibland jobbiga och svåra men också med  positiva  minnen  och möten med människor av alla slag. Men i varje period, varje utmaning vi mött, har det också funnits en ledning  från Honom som en gång gav oss kallelsen att jobba på detta sätt. Utan Hans  närvaro i våra  liv hade det inte funkat och vi hade inte  vågat, men med Honom har det burit oss genom allt. Den närvaron finns också nu  och där  vi just nu finns i pensionärstillvaron, med närhet till barn  och barnbarn. Möten med människor på samma sätt men också så här  på nätet.

Trevligt att du tittar in på bloggen ibland ! Välsignelse önskar vi dig för  din vardag och  helg !

 

GAMLA – VERKLIGEN GAMLA BILDER !

Har sett att det är  populärt med att ladda  upp minst femton år gamla  bilder under ett antal dagar. Man får fram rätt roliga minnen den vägen. Tänkte dra till ordentligt med så där 60 år gamla bilder. Den ovan blev lite oskarp men det är en  typisk  ungdomsbild  för mig. Läger med boende i tält, lägerbål på kvällen, klimpig havregrynsgröt på  medhavd tallrik och annat mysigt. På bilden här  sitter  pastor  Harry Svensson med ett par av ledarna på lägret. Visst finns  det minnen från såna  tillfällen. För  mig minnen av hur detta ledde till att jag  samma år  blev evangelist  på Svartså krets utanför  Borgå, med predikoplatserna  Svartså, Kullo  och  Tolkis.  Kapellet i Svartså på den tidden ser du på nästa bild.

Där  finns också min  blivande mentor  och ledare Håkan Ekholm. som med sin familj bodde i kapellet  och jag fick en säng på övre  våningen. Fru Helga såg till att jag mådde bra till kroppen  och Håkan ledde mig i bl.a.  predikokonst. Min första predikan tog 7 minuter så Håkan fick  fylla i så inte  mötet skulle  bli för kort. Men man lärde ju sig mer  och mer och ganska snart hade vi en mötesserie  i kapellet med Erik ”Ekka” Hellsten som huvudtalare.

Reklam, talare och inledare står  det under bilderna.Det kändes ganska stort att vara med i sitt livs första mötesserie som ung medverkande, 16 år var jag då, var på läger och stannade i Svartså på eget beslut och ringde mamma att hon skulle skicka ner mina  kläder och hon gjorde det utan protester. Sen blev  det Överås och teologisk utbildning i ett par omgångar och så den första pastorstjänsten  tillsammans med min  Ingrid i Borgå  och Svartså krets.Känns  rätt förunderligt att tänka  tillbaka så här. Borgå  metodisterna finns ju kvar och satsar på nytt. Men i Sverige  som vi sedan flyttade till finns ju inte Metodistkyrkan kvar mer än ett par församlingar som nu sorterar  under  den finländska Metodistkyrkan.

Jag  börjar  känna mig som veteranerna i pastorsvärlden, med en rik erfarenhet bakom mig  och oss.  Ytligt så började  det lite primitivt med vedspis  och kakelugnar i Borgå. Kretsarbete som var som att åka  runt och spruta lite syrgas där  det var  möjligt. Det känns som ett väldigt långt liv för oss.

Nu har ju livet gått in på en annan nivå med lugnare tempo. Rå om varandra och barn  och barnbarn, Predika ibland och ha bloggen som lite predikstol och möta  era reaktioner och nya  människor som  hittat fram via  den och  andra  sociala medier. Trevligt att få mötas  också  på det sättet.  Tack för att du läser  och reagerar  med kommentarer. Önskar dig välsignelse över  din dag.  Kanske jag kan komma igen med lite ögonblick från våra  ”kyrkplatser” i övrigt – som t.ex. Sollefteå,Göteborg, Halmstad, Dalarna, Örebro, Norrköping och flera.