Ibland skymtar jag bilder på Villa Överås på Facebook. Då kommer jag ihåg studietiden på dåvarande Metodistkyrkans teologiska skola, Danska vägen 20. En studietid som för mig blev uppdelad i två perioder.
En kväll satt vi ett gäng i tornrummet och pratade. Så kom det en till mitt i samtalet och ställde frågan : Tror ni på Gud ? Han fick omedelbart svaret:Vilken Gud – det finns ju så många ? sen blev det ett nattlångt samtal.
Om jag ställer samma fråga rakt fram till dig som läser just – så vet inte jag ditt svar och begär det inte heller. Men visst kan det vara värt att fundera på frågan också nu. Det finns ju så många ”gudar” också i vår tid. Avstånden krymper i världen och fler och fler religioner kommer till vårt land, framförallt med Österländsk bakgrund. Bara hinduismen har 300 miljoner gudar att välja på. Och så har vi nyandligheten där man kan göra det mesta till gudomligheter. Kristaller och stenar m.m. Och alla har rätt – eller hur ? Så kan man fixa sin egen blandning, skaka om och ta in en tesked eller mera tre gånger om dagen- och så mår man bra, eller ???
Vad har du för bild av Gud ? Svaren blir säkert många olika. Den gamla gubben som staplar omkring ovan molnen. Museibilden av kungen på tronen med änglar som flyger omkring.
En absolut museal bild. Overklig helt enkelt.
Den mest spridda bilden ser ut så här. En kraftfull gestalt som möter Adam ovan molnen. Michelangelos försök att beskriva det omöjliga. Eller är din gudsupplevelse av helt annat slag. Den stränga guden som slår dig på fingrarna så fort du gör nåt ”galet”. Eller kanske bara ett X som man inte vet nåt om, nåt i stil med tomtar och troll. Eller är han kanske ett SOS nummer ett livskrisens 112 när inget annat hopp finns. Bilderna blir många.
Det finns ju en trosbekännelse, med gamla högtidliga ord som man läser upp ibland i kyrkor och kapell. Men i vardagen då – hur är det där ? Det finns en psalm skriven av Christina Lövestam som ger enklare ord. Jag tror på en Gud som är helig och varm.. en Gud som gråter med mig.. en tröstande Gud… en Gud som bor inom mig och som bor i allt utanför… som lever med mig när jag dör.
Hos oss här hemma är denna Gud levande och stark. Jag sitter vid datorn och skriver dom här raderna och är oerhört tacksam för livet. För Guds omsorg om Ingrid och mig när allting kunde ha gått helt fel. Jag har varit med om något som jag inte vet nåt om när mitt medvetande inte fanns med. Vi upplever vägen tillbaka som ljusare och starkare dag efter dag. Pusselbitarna i Hans omsorg faller på plats, den ena efter den andra. Han fanns där trots allt och det finns en vägsträcka kvar att gå. Att berätta om ett liv och en mening. Gåvor ur Guds händer att ta vara på och dela med oss av.
Låt mig utmana dig! Skippa dina slentriantänkande gudsbilder ! Pröva att tro – våga tro på den Gud som vill dig väl och som älskar dig mer än du kan tro !
Hasses Blogg 