Flyktingsituationen just nu !

Foto0205

År  man född 1939 i Finland så kan  man ju faktiskt ha en del minnen som har med krig att göra. Inte ens  i närheten av vad flyktingar upplever i dag av våld  och nöd  och död  och fasor, men ändå en liten aning. Jag hörde till dem som med adresslapp och biljett om halsen skulle skickas till Sverige, men min resa blev inte av eftersom det blev fred. De två översta bilderna är  från Nylunds  gästgivargård i Bennäs där  vi bodde  ett tag i en etta  av det primitiva slaget. Sedan blev det Tallbacka i Bennäs  innan vi flyttade till stan på Kristinegatan 19 B  där  den undre bilden är tagen med mamma,pappa  och mig. Mamma jobbade på  Rex café i Passagen och pappa  på firma Rateka.

Minns  mycket väl alla  larm  om flyg. Mörkläggningsgardinerna och detta att vara tvungen att sova med underkläderna på i händelse av larm.  Minns mycket väl flyglarmet som kom på riktigt över Jakobstad. Jag låg i en snödriva  tillsammans med farmor medan lysraketer släpptes av bombplanen och så kom bomberna. Lite i utkanten av stan men fem personer dödades  och flera skadades, en av dem svårt. Men som sagt lindrigt om man jämför  med dagens krig och  flyktingströmmarnas nöd.

Vad jag inte minns, men som mamma berättat för mig var min generositet under kris- och kupongtiden som vi levde i då. Det var ju ont om allt, smör  till ex, vi fick fårtalg, en brun läbbig sörja i pappersburkar i stället. Mitt livs  första bananer kom från en släkting i Stockholm i form av svarta skal med en konstig smet inuti, som vi åt med sked. Men en dag  hade pappa fått tag på fläsk och vi skulle få det  till middag. Gatan utanför huset ledde  till den finska folkskolan i stan  och när eleverna gick dit på morronen stod jag i porten och hälsade dem välkomna till middag med fläsk när  dom skulle gå hem. Kön var stor  utanför  vår port vid skolans slut och mamma fick  ut och förklara att det nog inte blev nån middag trots  den generösa  inbjudan.

Tänkte på detta – när  regeringar i länder i Europa inte  har det minsta av generositet. Stänger gränser  med taggtråd  och militär. Vägrar ta emot dem som lämnat allt och flyr för sina  liv med livslånga trauman i bagaget. Hur kan man ? Hur tänker man när man lever i en värld  som vår ? Kanske  svänger det nu i mottagandet pga av bilder på ett barn på en strand.

Samtidigt finns  ju de goda initiativen där. 15.000 på Medborgarplatsen. Välkomnande  människoskaror i Wien och andra städer. En majoritet av ”vanligt” folk som vill hjälpa till. Medmänniskor i ordets  verkliga mening.

Ber för  och försöker medverka  och påverka  tvärsemot  allt vad främlingsfientlighet och murar står  för. Det gick bra för oss i krigs  och kristid. Vi flyttade till Pinnonäsgatan och en ”modernare” bostad.  Lillbrorsan Kim kom till världen mitt i alltihop. Visserligen blev det skilsmässa för  våra  föräldrar men nya  vägar öppnades. Nu känns  det så långt borta, men kommer ändå nära  i minnet ibland.

Kärleken som är  det starkaste vapnet av alla – måste få en chans också i dagens värld. Kan inte låta  bli att avsluta med  en underbar bild på lillbrorsan och mig. Välkammat och fint. Var med  i generositetens  tecken. Att vara med och ge är att vara människa och vän.

Foto0206

 

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s