Visst fanns det fler ”original” förr ?

Varför är  allting  så trendigt och main-stream  i dag ? Har en känsla av att det  var vanligare  med original av olika  slag  förut. Såna  som vågade vara annorlunda och stack ut, som inte brydde sig om vad  andra tyckte eller tänkte om dem.  Låt  Jokkmoks-Jokke vara ett exempel på det.   Han får väl sägas  höra till de där offentliga originalen med sin Gulli-Gullan koko som en gök…..

I min barndoms Finland  fanns  det gott om  dom där  som verkligen var sig själva. Mattis-Maja hette en som gick omkring i gårdarna i Bennäs. Kull Jock som var stationskarl  och  hade en  humor och ett härligt språk. Alltid  godis i fickorna  till oss barn och ett  rakt ord till dem han mötte. I Jakobstad fanns  det flera. Museiföreståndaren  och läraren Viktor Sund, alltid klädd i vinterkappa  och slokhatt. Han skaldade  till och med på deklarationsblanketten på raden om innehav av hund för  hundskatt: Ingen katt och ingen hund och ingen skatt för  Viktor Sund. Under studietiden i Göteborg fanns  det fortfarande original. Det gick en slarvigt klädd och ofriserad man  på stans gator med en fiollåda  i handen. Men det var ingen fiol i den, det var hans låda  för dagens smörgåsar. Under vår förra period i Halmstad fanns en man, också han i överrock och hatt som lodade runt i stan. Jag råkade hamna  efter honom i en kö till godis. Han köpte flera konfektaskar och tog fram sin plånbok som inte gick att stänga p.g.a. alla sedelbuntar han hade i den. 1000-tals  kronor. Han köpte konfekt  och gick och besökte  sjuka och ensamma  med sin gåvoaskar  och pratade en stund med den han var hos. Han var välkänd  för  detta men aldrig utsatt för nåt rånförsök.

Men sen är det nästan slut på dessa härliga  människor. De där  som vågar vara annorlunda och gå mot strömmen om det behövs, inte bara i yttre avseende utan också i ord  och tanke. Man kan ju bli mobbad om man tänker annorlunda än senaste trenden i en hel massa med frågor. Jag tar inga exempel  du vet hur  det är.

Men det måste ju vara klokare  att vara ett original med allt vad det innebär än att vara  en blek och suddig kopia  utspottad  ur tidens skrivare. Du vet – det finns ingen annan som du. Du är absolut unik och det finns ingen som kan ta över din plats i tillvaron. Du är skapad att vara just den unika personlighet du är. Det finns en Gud bakom allt detta unika.  Den gång Du viskade ditt bliv, Du ville mening i mitt liv. Ingemar  Olssons text, Du vet väl om att du är värdefull  rymmer inte bara  en allmän uppmuntrande fras utan speglar den verklighet vi kan leva  i !!!   Tänk om vi vågade låta  våra tankar  och funderingar – dom där  djupa sakerna, ta plats  i våra vardagliga  samtal  De där  som börjar med väder  och vind men kan fortsätta  i   vår tro på liv  och evighet.

Livet är vår  stund på jorden. Livsberättelsen är ditt unika  original. Jag vill berätta min bland annat genom bloggen och i de möten jag får  i just min verklighet  och där finns det  en hel del om  mening, Jesus , Livets  Herre och Gud.

Annons

kRIG OCH FLYKTINGSTRÖMMAR!

Flyktingfrågorna är  rykande aktuella av självklara  skäl. Mängden av  människor som  lämnat allt för sina livs skull är  större  än någonsin. I  Europa  möts de av antingen polis, militär  och taggtråd vid stängda gränser eller  frivilliga som ställer upp och välkomnar med mat och kläder. Haparanda – Torneå  gränsen står det svenskar som  ger stöd  och värme och på finska sidan 100-tals  demonstranter som inte vill ha flyktingar hos sig. Är  världen sjuk eller vansinnig ? Hur ser man på  alltihop med miljoner  människor i  livshotande  nöd?

Jag undrar om vi bara håller på och bråkar om hur man skall hantera  SYMPTOMEN och en lamslagenhet inför GRUNDORSAKEN. Kriget och våldet, fanatism och terrorism, rebellgrupper  i hundratal,Jihad och  IS och islamsk extremism. Politiska grupper med  en skruvad nationalism. Missnöje  och rädsla som skapat detta.

Jag funderar så här. När det var kris i Baltikum inför  deras frigörelse då hade vi en samlad bönerörelse i  kristenheten.  Det  tror jag behövs  också nu. Det där att komma överens om och att  be tillsammans. Jag tror  på bön – och jag tror att det är  vettigt att försöka  förstärka  den och be tillsammans. Jag föreslår  att vi som vill och orkar tar nån minut vid tolvslaget varje dag i förbön för  grundorsaken till allt detta lidande. Ber om att dessa krig skall ta ett slut, att fanatismen skall ge vika, att människor av alla slag skall ha  ett hem och en trygghet. Att barnen skall kunna  växa upp i frid och glädje. Att man på internationell nivå skall kunna stoppa förödelsen.

Kanske skulle vi kunna ha en liten påminnelse om denna konkreta bön och visa att vi är flera som ber. Jag hittade i  vårt församlingsblad i Laholm en gudstjänstrubrik som hette PUSH, uttolkat  ” pray until something happens”  Fixa en liten tejpremsa eller en kartongbit formad som en knapp och  och skriv PUSH på den och bär  den så det syns, så sprids nätverksidén.

Det här är ett  försök från min sida som bara kom upp i samband med min stund av bön i dag. Pröva   och se om du kan  vara med. Får jag nåra gilla  och kanske nåra kommentarer- så ”kör” vi !! Skickar ut detta med knäppta  händer ! DELA GÄRNA  MED DINA  VÄNNER !

Nåra underbara ord om kärleken !

Den här  gången skriver jag ingen egen text. jag ger dig bara nåra fina  citat  ur boken du ser på bild. Det kan vara skönt att bara vila  i vad andra sagt eller skrivit. Här kommer  nåra ord  från olika  håll – läs  och ta till dig.

Kärlek är  det enda  som förökas  när  vi slösar med den.   Ricarda Huch.

Jag har levt tillräckligt länge för att veta att  aftonens kärleksglöd har sin egen rikedom och  härlighet.        Benjamin Disraeli.

Tag bort  kärleken och vår  jord  blir en grav.   Robert  Browning

Kärleken mellan två äkta makar är inte  som förälskelsen enbart en känsla. Den är  en djup förening  uppehållen av viljan och långsamt stärkt  av vanan.  CSLewis

En värld utan den  människa man älskar är  ingen värld.    Napoleon

Att skriva ett brev till sin käresta är  som att rita en skinksmörgås  när man är hungrig.  Carl – Gustaf  Lindstedt

Att älska en människa innebär att gå med på att åldras  tillsamman med henne.   Albert Camus

Man kan ge utan att älska men man kan inte älska  utan att ge.  Amy  Carmichael-

och sist vad bibeln  säger

Kärlekens  lov  finns  i 1 Korintierbrevets  13 kapitel kärlek beskrivs där  i sitt allra djupaste  perspektiv. Den är  tålmodig  och god –  inte stridslysten, inte skrytsam, inte uppblåst, inte utmanande, inte självisk, o.s.v.  Allt bär den, allt  tror den, allt hoppas den. Störst av allt är  kärleken.

Höga visan eller  Sångernas sång. Kärlekens  glöd är som eldens glöd.  De största vatten förmår ej utsläcka  kärleken och strömmar kan inte  dränka  den.

Den kärleken  är det mest angelägna  för  vår  värld   i dag. Den kärleken måste  få bekämpa  våld  och krig, fientlighet  och förtryck. Den måste  få bära i alla människors  möten –  fri från  från allt det som just nu tycks göra  vår  värld så grym och full av hat och ondska..

Älska Herren din Gud av all din förmåga  och din nästa  såsom dig själv.

DOM ÄR SURA – SA RÄVEN !!!!

Visst kommer du ihåg talesättet om räven som inte nådde upp till rönnbären och gick därifrån med ”hedern” i behåll. Kommentaren dom är  nog sura  räddade  rävens misslyckande.

Det finns fler talesätt om rönnbär. Rikligt med rönnbär skulle enligt de gamla ”bondepraktika” mönstren  ge en riktigt kall och snörik vinter. Finns  väl ingen statistik på det  men tanken finns kvar hos  många i den lite äldre generationen.

Men  det är verkligen rikligt med  rönnbär i år och vackert är  det. Vi har rönnar utanför staketet där  vi bor och kan följa dem från våra  fönster i vardagsrum  och arbetsrum. I våras var det vitt och  vackert när  de blommade  och nu är  det  moget rött  och tungt, så tungt att grenarna inte   bär.

För en av rönnarna gick det så här  i en vindby- troligen trött  av ålder  och murken inuti stammen. Den bara inte  orkade med alla  mogna  bärklasar. Det här  är ju naturens  gång. Blomning  och frukt följer varandra i takt med sol,vind  och vatten.

I våra egna  liv går  det inte på automatik att bli mogen. Mognad i mänskligt  avseende kräver mycket  mer. Mognad kan ju ske  både  kroppsligt,själsligt  och andligt. Beda  Wallström skriver om detta i sin bök ”Kära du”. Jag citerar nåra rader.

Kraven från en själv och andra växer. Ursäkterna  för felsteg blir allt färre. Du borde veta  bättre,handla visare, tåla  mer !  Du borde  hjälpa andra med att bära deras bördor…du har sett så mycket av livets principer i funktion. Du som har bett om mognad och fått den. Så långt  Beda.

Känner du igen det hon säger ?  Känner du hur ofta man inte räcker till och risken att det går  som för  den  kapsejsade rönnen närmar sig. Utmattningsdepression heter  det visst. fast vi oftast säger – gått i väggen:

Den som är mogen vet det ofta inte  själv.  Frukten är bara till nytta för andra och till  glädje för andra. Man kan inte pressa sig själv till nån form av mognad  och ork, det måste  få ta tid.  Jesus  säger om det här.  Såsom grenen inte kan bära frukt i sig själv utan bara om den förblir i vinträdet, så kan ni det  inte heller om inte  ni förblir i mig.  Den principen kan ge  de starkaste träd. Vi lever ju för att förmedla  liv till varandra. Människor söker frukt att leva av.

Att få vara till välsignelse ( gamla hederliga ord)  för någon genom den mognad vi fått är  något att vara tacksam för.  Att få dela livserfarenheter  IRL eller på ”nätet” kan skapa nya  möjligheter för någon som just då behövde  en vänlig  hand eller arm. en blick eller ett ord för att orka  stå i stormen.

Ingen medvandrare på livsvägen skall behöva säga – dom är  nog sura och så  överge de möjligheter som finns.  Vi kan mötas och ge varandra mod att leva. Vänner och bekanta. Människor av alla slag – väl etablerade  eller hemlösa  och flyktingar. Uppdraget att leva  och mogna har vi fått  av Jesus Kristus  som med sitt sätt  att leva här gav oss bilden av ett liv i helhet och  mening.

 

 

 

 

TROR DU PÅ GUD ??

Ibland  skymtar jag bilder på Villa  Överås  på Facebook. Då kommer jag ihåg studietiden på dåvarande Metodistkyrkans teologiska  skola, Danska  vägen 20. En studietid  som för mig blev uppdelad i två perioder.

En kväll satt vi ett gäng i tornrummet och pratade. Så kom det en till mitt i samtalet och ställde  frågan : Tror ni på Gud ? Han fick omedelbart svaret:Vilken Gud – det finns  ju så många ? sen blev det ett nattlångt samtal.

Om jag ställer samma fråga rakt  fram till dig som läser just – så vet  inte jag ditt svar och begär  det inte heller. Men visst kan det vara värt att fundera  på frågan också nu. Det finns  ju så många  ”gudar” också i vår tid. Avstånden krymper i världen och fler och fler religioner kommer till vårt land, framförallt med Österländsk bakgrund. Bara hinduismen har 300 miljoner  gudar att välja på.  Och så har vi nyandligheten där man kan göra  det mesta till gudomligheter. Kristaller  och stenar m.m. Och alla  har rätt – eller hur ? Så kan man fixa  sin egen blandning, skaka om  och ta in en tesked eller mera tre gånger om dagen- och så mår man bra, eller  ???

Vad har du för  bild av Gud ? Svaren blir  säkert  många olika. Den gamla  gubben som staplar omkring ovan molnen. Museibilden av   kungen på tronen med änglar  som flyger omkring.

En absolut museal bild. Overklig helt enkelt.

Den mest spridda bilden ser ut så här. En kraftfull gestalt  som möter Adam ovan  molnen.  Michelangelos  försök att beskriva  det omöjliga. Eller  är din gudsupplevelse av helt annat slag. Den stränga  guden som slår dig på fingrarna så fort du gör  nåt ”galet”. Eller kanske bara ett X som man inte vet nåt  om, nåt i stil med tomtar och troll. Eller är han kanske ett  SOS nummer  ett livskrisens 112  när  inget annat  hopp finns. Bilderna blir  många.

Det finns ju en trosbekännelse, med gamla  högtidliga  ord som man läser upp ibland i kyrkor  och kapell. Men i vardagen då – hur  är det  där ?  Det finns en psalm skriven av Christina  Lövestam som ger enklare ord.  Jag tror på en Gud  som är helig och varm.. en Gud  som gråter med mig.. en tröstande  Gud… en Gud  som bor inom mig och som bor i allt utanför…  som lever med mig  när  jag dör.

Hos oss här hemma  är  denna  Gud levande  och stark. Jag sitter vid  datorn  och skriver  dom här raderna och är  oerhört tacksam för livet. För  Guds omsorg om  Ingrid  och mig när allting kunde ha gått helt fel. Jag har varit med om något som jag inte vet nåt om när mitt medvetande inte fanns med. Vi upplever vägen tillbaka som ljusare och starkare dag efter dag. Pusselbitarna i Hans omsorg faller på plats, den ena efter den andra. Han fanns där trots allt och det finns en vägsträcka  kvar att gå. Att berätta om ett liv och en mening. Gåvor ur Guds händer  att  ta vara på  och dela med oss av.

Låt mig utmana dig! Skippa  dina slentriantänkande  gudsbilder !  Pröva att tro – våga tro på den Gud  som vill dig väl  och som älskar dig mer än du kan tro !

Flyktingsituationen just nu !

År  man född 1939 i Finland så kan  man ju faktiskt ha en del minnen som har med krig att göra. Inte ens  i närheten av vad flyktingar upplever i dag av våld  och nöd  och död  och fasor, men ändå en liten aning. Jag hörde till dem som med adresslapp och biljett om halsen skulle skickas till Sverige, men min resa blev inte av eftersom det blev fred. De två översta bilderna är  från Nylunds  gästgivargård i Bennäs där  vi bodde  ett tag i en etta  av det primitiva slaget. Sedan blev det Tallbacka i Bennäs  innan vi flyttade till stan på Kristinegatan 19 B  där  den undre bilden är tagen med mamma,pappa  och mig. Mamma jobbade på  Rex café i Passagen och pappa  på firma Rateka.

Minns  mycket väl alla  larm  om flyg. Mörkläggningsgardinerna och detta att vara tvungen att sova med underkläderna på i händelse av larm.  Minns mycket väl flyglarmet som kom på riktigt över Jakobstad. Jag låg i en snödriva  tillsammans med farmor medan lysraketer släpptes av bombplanen och så kom bomberna. Lite i utkanten av stan men fem personer dödades  och flera skadades, en av dem svårt. Men som sagt lindrigt om man jämför  med dagens krig och  flyktingströmmarnas nöd.

Vad jag inte minns, men som mamma berättat för mig var min generositet under kris- och kupongtiden som vi levde i då. Det var ju ont om allt, smör  till ex, vi fick fårtalg, en brun läbbig sörja i pappersburkar i stället. Mitt livs  första bananer kom från en släkting i Stockholm i form av svarta skal med en konstig smet inuti, som vi åt med sked. Men en dag  hade pappa fått tag på fläsk och vi skulle få det  till middag. Gatan utanför huset ledde  till den finska folkskolan i stan  och när eleverna gick dit på morronen stod jag i porten och hälsade dem välkomna till middag med fläsk när  dom skulle gå hem. Kön var stor  utanför  vår port vid skolans slut och mamma fick  ut och förklara att det nog inte blev nån middag trots  den generösa  inbjudan.

Tänkte på detta – när  regeringar i länder i Europa inte  har det minsta av generositet. Stänger gränser  med taggtråd  och militär. Vägrar ta emot dem som lämnat allt och flyr för sina  liv med livslånga trauman i bagaget. Hur kan man ? Hur tänker man när man lever i en värld  som vår ? Kanske  svänger det nu i mottagandet pga av bilder på ett barn på en strand.

Samtidigt finns  ju de goda initiativen där. 15.000 på Medborgarplatsen. Välkomnande  människoskaror i Wien och andra städer. En majoritet av ”vanligt” folk som vill hjälpa till. Medmänniskor i ordets  verkliga mening.

Ber för  och försöker medverka  och påverka  tvärsemot  allt vad främlingsfientlighet och murar står  för. Det gick bra för oss i krigs  och kristid. Vi flyttade till Pinnonäsgatan och en ”modernare” bostad.  Lillbrorsan Kim kom till världen mitt i alltihop. Visserligen blev det skilsmässa för  våra  föräldrar men nya  vägar öppnades. Nu känns  det så långt borta, men kommer ändå nära  i minnet ibland.

Kärleken som är  det starkaste vapnet av alla – måste få en chans också i dagens värld. Kan inte låta  bli att avsluta med  en underbar bild på lillbrorsan och mig. Välkammat och fint. Var med  i generositetens  tecken. Att vara med och ge är att vara människa och vän.

 

Tröttnar tydligen aldrig !!!

Den här blomman köpte jag till Ingrids födelsedag i maj månad. Nu är  det september och den har blommat hela  sommaren och är  fortfarande fräsch och vacker. Heter ”Sundaville” och lovar på infobladet  att blomma  april  till oktober, otroligt men tydligen sant. Den har ju bara fått lite  gödning, vatten  och sol. Visst är  det ett under att  en blomma kan leva  så !

Man blir lite ” avundsjuk ” med tanke  på vad man orkar och inte orkar. Trött är bara förnamnet ibland i våra  liv.  Det hjälper knappast med dom enkla  medel som blomman  fått, visst dom är bra men det behövs nog mer än så  för oss mänskliga varelser. Känner mig ibland  mer än lovligt trött – ja  det gör vi båda här hemma. Det är  svårt att beskriva, men jag tror att du känner igen dig i bilden av ett fullständigt urladdat batteri. ”Skärmen” blir helt plötsligt helsvart  och det hjälper inte  vilka tangenter man trycker på eller hur hårt  och djupt man trycker, det händer bara ingenting. Somliga dagar orkar man inte ens trycka på nån bokstav. Man kan bara  hoppas att nån sätter i sladden till laddaren och att den lilla gröna lampan tänds och signalerar att  laddning pågår.  Så tar det sin modiga  tid innan det märks att något  händer, men nånstans börjar  det glimma  lite grann  och livet börjar  komma  tillbaka. Då är man djupt tacksam  över att livet finns  där trots allt – ett hopp och en framtid. Men visst är  det berg  och dalbana i den vardagliga tillvaron.

Vad är det då man behöver för att orka ”ladda” igen ?  Jag tror att  det är två viktiga  bitar. Närhet och evighet.

Närhet – någon som finns  där med varsam beröring. Någon som ser tangentbordet och tar över när jag själv knappast hittar  bokstäverna och ibland inte ens orkar  leta. Någon som håller  min hand – ger mig en kram – säger ord av kärlek  som befriar mig från alla måsten just då. Så har vi det på hemmaplan efter ett långt liv tillsammans. Så har vi det i den hemgrupp som finns omkring oss i bön och förbön. Så har vi det i  sonen med familj som ger oss den hjälp och den omsorg vi behöver och lever med oss i kärlek  och bön. Genom allt – på ett eller annat sätt.

Evighetsperspektiv är  det andra. Det finns  en värld  som är  större än vår. Det finns en Gud som bryr sig. Det finns en trygghet i att innerst inne ha  en tro – som en bro mellan jord  och himmel.  Vår dotter i Karlstad som vi Skypar med varje vecka. Hon finns på ett gruppboende med all den omsorg hon behöver. Hon talade om vid  vårt förra samtal att hon talat med Jesus att han skulle skicka en ängel till oss i Gullbranna – med hälsa och kraft.

Så bekymra er inte för  morrondagen, det finns en kraft och ett liv. De gamla psalmen – Blott en dag ett ögonblick i sänder, håller att gnola på  !